Att mörka satanism

Det två mordförsök jag skrev om i förra inlägget har alltså en helt uppenbar koppling till nätverket kring, den numera internationella, satanistorganisationen "Order of Nine Angles" (O9A). Det är entydigt uppenbart. Den video som lades ut som måste ha producerats av den ansvarige för mordförsöken, eller möjligen en medhjälpare på plats, innehöll siffrorna "764" som i princip är en benämning på en underavdelning av O9A

Den enda tidning i Sverige som nämnt "764" är Aftonbladet som dock inte nämner att det är namnet på ett nätverk grundat av O9A. 

I Aftonbladet-krönikan  nämns inte heller direkt att 764 är satanistiskt. Däremot antyds det faktiskt, i formuleringen:  "Det finns andra grupper på internet som är lika depraverade. Ofta inspirerar de varandra... Det är ett hopkok av fascism, socialdarwinistiska idéer om vit överhöghet och satanism." 

Att det finns ett internationellt nätverk som är kopplad till en internationell satanistorganisation, och som förekommer i samband med bland annat fall av sexuella övergrepp  mot barn, och att det finns kopplingar  mellan detta och ett aktuellt rättsfall i Sverige, HAR faktiskt  ett nyhetsvärde. Men så ej tydligen i svenska media. 

Det är ett resultat av vad som skulle kunna kallas det anti-anti-satanistiska paradigm som dominerat svensk media i alla fall sedan ca 2000.  I början och mitten av 90-talet fanns faktiskt inte så lite om satanism i svenska media,  ibland även kopplat till övergrepp mot barn. 

Under andra hälften av 90-talet kom en intensiv backlash mot detta, i synnerhet vad gäller kopplingar till fall av övergrepp mot barn. 

Mot slutet av 90-talet togs fall av satanism ändå till och från upp i media, men nu aldrig i samband med övergrepp mot barn. Det berodde framförallt på kriminella handlingar från satanistgruppen "Black Souls" (som behandlades av media ca 1996-97), dito från MLO (som media ofta tog upp 1997-98) och ett fall i Finland, som fick en del uppmärksamhet 1999. 

Men från och med ca 2000, blev det alltså nästan helt tyst.  De gånger som "satanism" togs upp blev efter det mest betraktelser över den så kallade "Satanic Panic" - som påstods ha hemsökt västvärlden under 90-talet. 

Så kunde all seriös behandling av "satanism" som medialt ämne försvinna.

Cantwells krönika kan nog ses som ett perifert undantag, en liten, liten ljusglimt i det anti-anti-satanistiska mörkret. 

Förr eller senare kommer med säkerhet detta mörker att skingras. Jag skulle gärna vilja uppleva det, men då är jag nog död.