Den troligen första Supremes-låt jag hörde.
Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "The Happening". Nästan alla popgrupper som låg på listorna var manliga, så detta var något nytt. Jag gillade den.
Den kan ses och höras här.
The Supremes 1966
Tydligen skedde en explosion i en uppgång på min gata inatt. Jag hörde faktiskt själv en smäll.
Vilken uppgång det var vet jag ännu inte (tidningar nämner gatan men inte numret) - men det kan inte ha varit min eftersom smällen hördes så pass lågt.
Jag ska ut snart, och då kanske jag kan ta reda på var det var någonstans.
Så vitt jag fattar dödades ingen.
----------------
PS. Så vitt jag fattar skedde explosionen på Granövägen 88, och jag bor på Granövägen 12. Så det var inte så konstigt att den hördes så svagt.
Länkar här till en artikel på World Socialist Web Site (WSWS) .Det är en US-amerikansk sida för en sekteristisk politisk strömning som uppkom på tidigt sextiotal och då kallade sig "Workers League". De har en historia av rent förfärliga ställningstaganden.
Men på senare år har det faktiskt funnits en hel del intressanta artiklar på deras webbsida.
Denna artikel handlar om Trumps förslag till utnämnande av Robert F Kennedys son till hälsominister. Han har samma namn som sin far, som sköts ihjäl den 6 juni 1968, och som i sin tur var bror till John F Kennedy som sköts ihjäl den 22 november 1963.
RFK Jr är bland mycket annat vaccinskeptiker, motståndare till fluor, kritisk mot att AIDS orsakas av HIV. Etc. Exakt hur extremt han driver dessa linjer vet jag inte; när han blivit pressad har han exempelvis sagt att han inte är emot vacciner i sig.
Rubriken är "Trump selects anti-vaccine conspiracy theorist Robert F. Kennedy Jr. to head Dept. of Health and Human Services"
Några citat från artikeln: "No other individual could be less qualified or more inadvisable for this position. It is akin to placing Al Capone at the head of the Department of Justice"...,
"In other words, the man ostensibly in charge of preventing pandemics and infectious disease outbreaks has explicitly stated that he will work on behalf of the pathogens instead of the public."
Om det verkligen blir riktigt så illa om han utses går ju inte att svara på - men om man går igenom större media ser man snart att oron för RFK Jr som hälsominister också verkar delas av många inom den medicinska världen.
För ett tag sedan angrep en viss "Professor Dave" på YouTube Sabine Hossenfelder, som brukar undervisa om kosmologi, kvantteori, relativitetsteori, artificiell intelligens och andra vetenskapliga ämnen i sin egen YouTube-kanal. Han hävdade att hon de facto lierat sig med "science deniers". De huvudsakliga argumenten verkade vara några kanske mindre väl valda rubriker hon hade satt till några av sina videor.
"Professor Dave" är en ettrig YouTube-polemiker som också undervisar om, och ofta ivrigt polemiserar kring, vetenskapliga ämnen. Han är liksom Hossenfelder, säkert ofta allmänbildande. Men för något år sedan hände något som fick mig att ogilla honom.
I en video om kosmologi använde han termen "creep" om en person vars kosmologiska åsikter han inte gillade. Jag skrev en kommentar där jag ifrågasatte om termen "creep" verkligen är lämplig i en vetenskaplig diskussion. Han raderade omedelbart min kommentar. Efter det undviker jag för det mesta hans kanal.
Nåväl, "Daves" fantasier om en de facto allians mellan Hossenfelder och vetenskapsförnekare är inte endast "betydligt överdrivna", som man brukar säga, utan helt grundlösa. Det tvekar jag inte att säga - trots att jag klart ogillade Hossenfelders argument den mig veterligt enda gång hon tog upp politisk ekonomi i sin kanal. Hon försvarar kapitalismen som ekonomiskt system, det gör inte jag.
Men att hon inte brukar flirta med "science deniers" står helt klart för den som brukar följa henne. Och i denna video bemötte hon alldeles nyss pseudovetenskapliga argument mot att utsläpp av koldioxid orsakar global uppvärmning.
Hon gör nytta. Vad än den ack så polemiskt engagerade "Professor Dave" må säga.
Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascinerande. Men jag väntar nog med mer utförliga kommentarer.
Frågan berör mig eftersom jag som barn var UFO-troende, och hoppades att utomjordingar skulle komma att rädda oss...
De två läger som beskrivs i programmen är dels skeptiker, som betvivlar att UFOs är utomjordiska rymdfarkoster, och dels de som både tror, och hoppas, att de är just detta. Och som vill ha kontakt med dem.
Det finns en tredje ståndpunkt, som tydligen finns mer internationellt än i Sverige. Och det är förstås att tro att de finns men att uppfatta detta som ett hot snarare än som ett löfte... Å andra sidan är de hot som finns mot vår framtid som skapats av människor så stora att det verkar onödigt att oroa sig för utomjordiska hot.
På ett sätt påminner debatten i svenska UFO-kretsar idag om 50-talet, då skeptiker stod mot frälsta, som hoppades just på att "flygande tefat" skulle rädda världen. Detta positiva budskap underbyggdes då av berättelser från så kallade "contactees" som beskrev positiva möten med utomjordingar.
När sedan contactee-berättelserna mer och mer ersattes med berättelser från så kallade abductees - som talade om plågsamma erfarenheter av att kidnappas av ufonauter, försvagades kraftigt den "religiösa" ufologin (eller som den ofta kallades "ifologin", eftersom denna hävdade att man VISSTE att det var farkoster från yttre rymden, med välvilliga avsikter)
Men nu tycks den "religiösa" ufologin/ifologin ha kommit tillbaka i en helt ny form. Se gärna programmen.
Jag återkommer nog till ämnet
----
Bilden nedan: Aura Rhanes, en sympatisk ufonaut från planeten Clarion, som contacteen Truman Bethurum sade sig ha mött 1952.
... som trodde att de hade röstat på en "fredspresident" börjar vakna upp. Om detta och andra intressanta saker, så här.
Laura Rowton heter en kvinna som är programledare för en YouTube-kanal som kallar sig "Paranormal Scholar".
Hon presenterar de mest rysliga berättelser (som alltså gör anspråk på att vara dokumentärer om verkliga händelser) på ett - som jag upplever det - ganska så karismatiskt sätt. På något sätt också nästan hypnotiskt.
Vad det nu än säger om mig väntar jag alltid otåligt på att det ska komma nya avsnitt. Vilket inte sker så väldigt ofta.
Hennes program är alltså ofta, men långt ifrån alltid, skrämmande. Förmodligen inser hon att det finns så många människor som vill bli skrämda att hennes kanal kommer att gynnas av just otäcka videor.
Här kan man se den senaste. Historien verkar inte så värst sannolik för en kvasiskeptiker som mig, men även det osannolika kan ju skrämma en under en novembernatt.
PS. Mindre skrämmande är förstås stället där Rowton gör reklam för sin sponsor (3.46 - 5.15) men för den som inte vill bli skrämd hela tiden är det förstås ett plus.
Ovanstående är ett AI-genererat spökhus och inte en bild av huset i videon.
Här kan man ta del av en YouTube-video med en mycket intressant jämförande analys av den tyska nazismens och den US-amerikanska trumpismens sociala bas.
Den inleds med en analys av de sociala grupper som stödde Hitler och NSDAP och fortsätter med en analys av de som idag stöder MAGA.
Som jag ser det är den största skillnaden mellan dessa att trumpismen har lyckats nå ut till stora delar av (speciellt den vita) arbetarklassen, vilket nazisterna aldrig lyckades med. Men trots detta är likheterna större än vad många nog inser.
För trots den skillnad jag nämnde måste man nog ändå se att trumpismens liksom nazismens dominerande sociala bas är den lägre medelklassen, dvs i huvudsak de delar av denna som bygger sin ställning på privat egendom (som småföretagare och bönder).
Att trumpismen lyckats få stora inbrytningar inom den vita arbetarklassen beror i alla fall delvis på att klassmedvetenheten är mycket lägre i USA än den var i Tyskland på tidigt trettiotal. Stora delar av den vita arbetarklassen i USA definierar sig som medelklass , och anser sig ha mer gemensamt med medelklassen än med de delar av arbetarklassen som de anser sig stå över.
En sak som missas i den länkade videons analys är kön. Betydligt fler män än kvinnor stöder Trump, och det gäller även icke vita. Medan mindre än 10 procent av svarta kvinnor stöder Trump, är samma siffror för svarta män över 20 procent.
Överhuvudtaget verkar det finnas större politiska könsskillnader idag än det fanns för antal årtionden sedan. Kvinnor är i stora delar i världen mer vänster än män...
Vilket alltså är en aspekt som videon jag länkar till helt missar.
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de publicerat en både läsvärd och genomarbetad analys av systemet i Kina.
Till min bestörtning håller jag med om dess grundanalys.
Bestörtning - för jag har kraftigt ogillat denna strömning ända sedan jag först stötte på den - sommaren 1972. Till en början dels för att det var en supersekteristisk organisation, vars politiska linje var milt sagt hopplös.
För det andra för att den på ett närmast parasitiskt sätt hade som huvudsysselsättning att "avslöja" andra sekter, som ofta var mindre än de själva.
Från och med början av 1978 utvecklade de dessutom en linje som efter ett tag fick min olust att växa till direkt avsky. De började driva en bisarr form av sexliberalism - som inte så sällan tog sig formen av ett direkt försvar av förövare. Efter att jag sett dem som mest av allt sekteristiska började jag någon gång i tidigt 90-tal se dem som - i brist på ett bättre ord - närmast "sataniska".
Men samtidigt har jag aldrig sett dem som ointelligenta. De har ofta kunnat producera tänkvärda, ibland riktigt skarpsinniga, analyser av politiska skeenden.
Det bör för övrigt också sägas att efter deras ledare James Robertson dog 2019 har de genomgått en tumultartad utveckling. Sekterismen har minskat kraftigt - och sexliberalismen tar sig i alla fall inte riktigt lika ohyggliga uttryck som den gjorde tidigare.
För att återvända till där jag började. Som nästan enda organisation på yttersta vänsterkanten idag ser de inte Kina idag som en kapitalistisk och imperialistisk stat. De argumenterar på ett övertygande och sofistikerat sätt för att den kinesiska staten vare sig är det ena eller det andra.
De kinesiska företag som verkar i länder i tredje världen spelar inte alls samma roll som de västimperialistiska företag brukar göra. Och inom Kina är den kapitalistiska ekonomin klart underordnad staten - på ett sätt som aldrig tidigare varit fallet i ett land med en avancerad kapitalistisk ekonomi.
Genom de statliga bankerna och de statliga storföretagen har det byråkratiska skikt som styr Kina en klar kontroll över ekonomin. Även den omfattande kapitalistiska sektorn av denna.
Spartacist hävdar att ett verkligt återupprättande av en kapitalistisk stat skulle leda till katastrofala konsekvenser i Kina. Och även katastrofala konsekvenser internationellt. Jag kan bara instämma.
Det bör tilläggas att det just är detta återupprättande som utgör ett av de viktigaste projekten för den Trumpregim som just nu - tragiskt nog - återfått makten i USA. Trumps falska fredsretorik har bland annat som syfte att maskera detta.
Trumpregimen vill krossa det Kina som finns idag - för att återigen göra "the world safe" för USA-imperialismen.
Vilket en del naiva Trumpapologeter som verkar se sig själva som "vänster" inte alls lyckats greppa.
Xi Jinping med Joe Biden november 2022
Medan det som bekant gick dåligt för Demokraterna i USA-valen återvaldes vänsterdemokraten Bernie Sanders till senaten, och slog ut sin republikanske motkandidat. Läs här.
Efter sitt omval har Sanders hårt kritiserat det demokratiska partiet för att det har övergivit arbetarklassen, och även för att det i praktiken har stött Israels brutala krigföring. Läs här.
Bernie Sanders
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten.
Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något analytiskt värde.
Jag tänkte först två saker.
För det första - "US-amerikaner måste vara dumma i huvudet".
För det andra: "Eftersom de idag uppenbarligen inte vill använda sina ögon till att se med kommer de att bli tvungna till att använda dem desto mer i morgon. Till att gråta."
En yngre version av Donald Trump är en person som jag har svårt att tänka mig skulle kunna bli elevrådsordförande på en genomsnittlig skola i ett genomsnittligt land. Han skulle anses som pinsamt okvalificerad.
Men en okvalificerad, hatisk,förvirrad, kvinnoföraktande, paranoid, bottenlöst korkad man får nu bli den som objektivt kommer att få rollen som den som kommer att hjälpa till - till att världen kommer att koka upp. Bokstavligen koka upp.
Inte för att jag tror att lönnmord är en bra politisk kampmetod men i det tillstånd jag befinner mig nu dyker en annan (bokstavligen mordisk) ocensurerad tanke upp
Den 8 november 1939: placerar snickaren Georg Elser en bomb i en ölhall i München där Hitler ska tala, men bomben detonerar först när Hitler har gått.
Om den hade exploderat i rätt tid skulle miljoner människoliv kanske ha sparats.
Tanken fortsätter. Den där besvikna republikanen som försökte döda Trump i somras, men som själv istället blev ihjälskjuten. Det var faktiskt mycket tråkigt att han inte lyckades.
Vaknade ur en dröm. Jag drömde att jag var på ett föredrag av Sabine Hossenfelder. Det var ett mycket långt föredrag.
Hon hade någon sorts kommunikation med publiken. Folk kunde räcka upp handen, och ställa frågor.
Det var en sak jag undrade mycket över. Jag räckte upp handen flera gånger, men hon ignorerade mig alltid, trots att hon lät andra fråga. Jag undrade varför.
Till sist vaknade jag.
När jag kollade på min dator förstod jag varför föredraget hade varit så långt. Jag hade somnat från en video på hennes YouTube-kanal. Men när den var klar hade jag automatiskt kopplats till en annan video av henne. Och det hade bara fortsatt. Under tiden jag sovit hade datorn faktiskt spelat upp hela åtta videor med henne.
Det är klart, det förklarar ju också att hon aldrig lät mig ställa några frågor.
I denna video diskuterar sektexperten Steven Hassan Donald Trump och den rörelse denne leder.
Steven Hassan var en gång medlem i Unification Church, en sekt grundad av koreanen Sun Myung Moon, som ansåg sig vara en världsfrälsare. Dennes sekt förde fram en konservativ, auktoritär och hårt antikommunistisk lära. De brukade efter ett tag ofta kallas "moonies".
Efter att Hassan med hjälp av "avprogrammerare" lyckats lämna sekten började han aktivt föreläsa om destruktiva sekter och arbeta för att hjälpa människor att lämna sådana.
Han blev en profil i det som brukar kallas "antikultrörelsen" och kanske en av dess mest intressanta teoretiker.
Han skrev bland annat boken "Combatting Cult Mind Control", en bok som jag har läst - och som jag uppfattade som läsvärd.
För några år sedan skrev han boken "The Cult of Trump" som jag inte har läst.
I videon analyserar han Donald Trump som en narcissistisk sektledare. Om man använder den termen måste det i så fall medges att Trump lyckats skapa en av de största sekterna någonsin...
Analysen är mer psykologisk och sektsociologisk än politisk. Själv skulle jag vilja säga att rörelsen runt Trump är det närmaste en kvasifascistisk massrörelse som någonsin har funnits i USA.
Själv ser jag två stora faror med en seger för Trump. Dels att USA under hans regim aktivt kommer att sabotera kampen mot den globala uppvärmningen, dels risken för att denna regim kommer att försöka utveckla det politiska systemet i USA i en bonapartistisk riktning.
Jag håller inte med allt Hassan säger, men tycker definitivt att hans analyser är intressanta.
-------------------------------------------------
PS Pedantisk anmärkning. När Hassan i intervjun i förbigående säger att Erich Fromm var förintelseöverlevare har han helt fel. Vilket är anmärkningsvärt för en så kunnig person. Troligen har han blandat ihop Fromm med Victor Frankl.
Inför det US-amerikanska presidentvalet 2020 lade jag ut denna musikvideo.
Det var alltså Alice Coopers nidvisa från 1972 om en uppenbart korrupt presidentkandidat. Förmodligen associerade de flesta som detta år hörde sången till Richard Nixon.
I musikvideon spelas denne kandidat av just Alice
Copper. Och de korrupta dragen är här karikatyrmässigt framställda på
ett rent infamt sätt.
På Doreen Virtues Facebooksida lade hon nyss upp denna lilla text.
"The reason why:
New Age
Wicca/Witchcraft
Theosophy
New Thought
Word of Faith
Name it and Claim it
Prosperity Guspel
New Apostolic Reformatio (NAR)
all sound alike is because
they have all the same author
(THE DEVIL)"
Troligen kom det mer än vanligt antal negativa kommentarer till detta inlägg. För när jag nu kollar antalet kommentarer står det att det finns 7 - men när jag sedan klickar på dem hittar jag inte en enda kommentar. Vad beror det på?
Förklaringen kan troligen sökas i en liten finstil text som dyker upp just när man klickar på "kommentarer". Facebook har faktiskt översatt den till svenska, och där står det; "Mest relevant är valt så vissa kommentarer kan ha filtrerats bort."
Alla kommentarer har alltså "filtrerats bort". Inte ens Virtues fundamentalistiska följare vekar ha stått ut med hennes utfall.
För att parafrasera Virtue:
Hur kommer det sig att Doreen Virtue liksom andra kristet fundamentalistiska fanatiker - inklusive hypernitiska evangelikaler, karismatiker, calvinister, pingstvänner, och andra sekterister, låter så märkligt lika när de diskuterar meningsmotståndare.
Troligen för att det i själva deras lärosystem finns en inbyggd - paranoia.
Bara några sekunder efter att jag vaknade dök denna sång upp i huvudet. Blå Tåget från hösten 1974, på LP:n Slowfox.
Vacker, poetisk, men - har jag alltid tyckt - på¨samma gång lite kuslig.
Här.
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helvetesläran gör dem definitivt mer sympatiska än andra kristna fundamentalister.
Nu förkastar även exempelvis Jehovas Vittnen denna, men detta är dock en odemokratisk, teokratisk organisation - medan SDA har en demokratisk organisationsstruktur. Vilket väl också gör dem lite sympatiska.
SDA har en egenhet som avspeglas redan i dess namn. De anser att frågan om vilken dag som ska ses som sabbatsdag, dvs vilodag, är en central och viktig trosfråga. Eftersom Gud vilade på den sjunde dagen och lördagar åtminstone tidigare definierades som den sista, sjunde, dagen i veckan, är det ett gudomligt påbud att just denna dag ska vara vilodag.
Men nu råkar faktiskt söndag sedan 1972 internationellt definieras som den sista dagen i veckan, efter att tidigare ha definierats som den första. Det borde ställa till problem för SDA:s insisterande på att just lördagen ska vara sabbat.
Men från en SDA-medlem har jag hört svaret att veckodagarna har existerat kontinuerligt sedan Adam och Eva. Och därför är lördagen objektivt sett alltid den sjunde dagen, oavsett alla juridiska nydefinitioner.
Att vi verkligen ända sedan de första människorna blev till har haft en sjudagarsvecka med söndagen som första dagen och lördagen som den sista, är kanske förenligt med en strikt bibeltrogen lära, jag har inte undersökt saken. Men för alla som inte tror att Bibeln är bokstavligt sann ter det ju sig som mer än absurt.
Nedan kommer några SDA-trogna videor om saken. SDA är inte en monolitisk organisation, så det finns säkert mycket i dessa videor som många SDA-medlemmar inte skulle hålla med om. Men det ger ändå en bild av hur rörelsens grundsyn läggs ut av en del aktiva medlemmar.
Här, och här, får vi reda på att se söndagen som vilodag inte endast är emot Guds påbud, utan rent av är sataniskt. Att ha söndagen som sabbat ses rent av som det vilddjurets märke som nämns i Uppenbarelseboken. Eller i alla fall som en viktig del av detta begrepp.
Detta byggs under med påpekandet att söndag firades under hednisk tid som solgudens, eller solgudinnans, dag. (Se för övrigt bilden nedan)
I SDA:s lära finns det två onda världsmakter som styr i ändens tid. Det är den katolska kyrkan, och Förenta Staterna. Dessa samarbetar på ett sataniskt sätt med varandra, och det förekommer spekulationer i SDA att just dessa maktcentra planerar att genomföra en lag, som gör det till ett brott att inte ha just söndagen som sabbatsdag.
Och i denna video får vi slutligen reda på att bävrar i motsats till människor håller Guds påbud och vilar på lördagar. Det är en mycket märklig video. Den säger att det finns vetenskapliga studier som visar detta, dock utan att gå närmare in på vilka som genomfört dessa studier.
Jag har inte undersökt saken så jag frågade ChatGPT (!) om den kände till något om detta. Den svarade, förutsägbart nog, att den inte gjorde det.
Härmed öppnar jag mig genast för anklagelsen att jag mer tror på en dator utan medvetande än på att Guds påbud i Bibeln styr bävrarnas beteende. Skamligt nog måste jag erkänna att jag förmodligen gör det.
"A depiction of Máni, the personified Moon, and his sister Sól, the
personified Sun, from Norse mythology (1895) by Lorenz Frølich" (Wikipedia)
Tydligen har det bildats en utbrytning från Vänsterpartiet. Jag betvivlar att den kommer att bli speciell stor.
De flesta som är med i V är det inte för att de håller med partiet om allt, utan för att det är det enda någorlunda stora parti som är vänster, i någon rimlig mening av ordet.
Jag är (ganska så passiv) medlem i Vänsterpartiet. På det första medlemsmöte jag gick på förklarade jag att jag ansåg att storföretagen och bankerna borde förstatligas, och jag hänvisade till en intervju med CH Hermansson från 1967 som finns på YouTube.
Jag försäkrades att man absolut kunde tycka så i Vänsterpartiet... även om det inte var den officiella linjen.
Jag skulle kanske kunna hålla med utbrytarna om en del saker men om det inte blir i alla fall ungefär lika stort som V kommer jag inte ens att fundera på att gå med.
Jag har varit med i smågrupper på vänsterkanten under en förfärligt massa år av mitt liv, och det kommer jag inte att börja med igen.
Chat GPT behärskar Lovecrafts stil riktigt bra, men det är absolut något som saknas. Det märks fortfarande att det är en dator som skriver.
--------------------------------------------------------------
Jag:
Berätta hur du plötsligt upptäcker att en dörr i det lokala biblioteket
som alltid brukar var stängd nu är öppen, du går in, på ett bord i
rummet ligger den förbjudna Necronomicon - och vad som händer sedan.
ChatGPT:
Jag
brukade besöka det lilla biblioteket i vår stad varje vecka. Det var en
trygg plats, där bokhyllorna sträckte sig som tysta väktare av gamla
berättelser och kunskap. En dörr längst bak i biblioteket, precis intill
de gamla arkiven, hade alltid varit låst så länge jag kunde minnas.
Ingen verkade lägga märke till den, och bibliotekarien bytte alltid
samtalsämne när någon frågade vad som låg bakom den. Jag hade, som de
flesta, aldrig funderat särskilt mycket på det—förrän den dagen.
Det
var en kall, mulen eftermiddag när jag strövade genom bibliotekets
dammiga gångar och såg det. Dörren, som alltid varit stängd, stod nu på
glänt. Det var bara en liten springa, men tillräckligt för att dra min
uppmärksamhet. Något i mig visste att jag inte borde gå dit, men
nyfikenheten grep mig med en plötslig, obeveklig kraft.
Jag
närmade mig dörren, kände en lätt kylig vind strömma ut från springan,
och utan att tveka mer sköt jag upp den. Rummet på andra sidan var
mycket större än jag förväntat mig, fylld med ett dunkelt ljus som
verkade komma från ingenstans. Väggarna var täckta med tunga bokhyllor,
som om tiden själv hade glömt bort dem. Men mitt i rummet, på ett
massivt ekbord, låg en ensam bok.
Necronomicon.
Jag hade
hört om den, läst de gamla myterna. Det var en bok som inte skulle
finnas, en samling av hemligheter och förbjuden kunskap, bortom vår
verklighets gränser. Att se den där framför mig, med sitt svarta,
åldrade skinn och mystiska symboler inbrända på omslaget, fick mig att
tveka. Men återigen, precis som när jag såg dörren, kände jag mig dragen
till den—en tvångsmässig önskan att röra vid den.
Mina fingrar
var knappt medvetna om vad de gjorde när de sträckte sig fram och lyfte
boken. Den var tyngre än jag förväntat mig, och luften i rummet tycktes
plötsligt bli tjockare. När jag öppnade den första sidan kändes det som
om världen omkring mig förlorade sin form—väggarna suddades ut, och det
tysta biblioteket blev en avlägsen skugga. Orden, skrivna med en
främmande handstil, dansade framför mina ögon.
Och så började jag läsa.
De
första raderna var obegripliga, men ändå började jag förstå dem på ett
sätt som kändes som mer än bara läsning. Varje ord var som en nyckel som
öppnade en port i mitt sinne, och snart hörde jag viskningar, inte från
boken, utan från skuggorna runt mig. Rummet hade förändrats, eller
snarare, jag hade förändrats. Det var som om jag plötsligt befann mig i
en annan värld, där de osedda krafterna som vilat under ytan av vår
verklighet nu rörde sig fritt.
Då hörde jag det—audhumla röster,
något som kallade på mig, från bortom tidens gränser. En närvaro som
kändes som uråldrig och oändlig mörker strök mot mitt sinne. Jag kunde
känna det: en medvetenhet, större än allt jag någonsin kunnat föreställa
mig, som betraktade mig, lika likgiltigt som ett universum betraktar en
ensam stjärna.
Jag borde ha släppt boken, stängt den och lämnat
rummet, men jag kunde inte. Orden hade fastnat i mitt sinne, och de
började forma sig till bilder. Jag såg bortglömda städer som svävade i
tomrummet, monstruösa varelser som kröp fram från avgrunder där ljuset
aldrig nått. Och i centrum av allt—en figur, mörkare än natten, med ögon
som lyste som döende solar.
Plötsligt slog boken igen med en
öronbedövande smäll, som om någon osynlig kraft stängt den. Jag
slungades bakåt, kastad tillbaka till det vanliga rummet. Dörren som
tidigare stått öppen smällde igen, och jag stod där, ensam, med hjärtat
bultande i bröstet.
Necronomicon låg kvar på bordet, men jag
visste att jag inte längre var densamma. Något, eller någon, hade sett
mig. Och jag visste, djupt inom mig, att jag inte var färdig med den
förbjudna boken. Eller kanske var det boken som inte var färdig med mig.
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike.
En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att de skulle tala med henne om ett brott hennes man hade anklagats för. Han hade avslöjats med att ha tagit fotografier under kvinnors kjolar i en mataffär.
Men polisen var inte intresserad av att tala om detta. De hade kollat mannens dator och hade hittat något mycket värre.
Mannen hade filmat hur hans fru under en lång tid hade våldtagits av manliga bekanta till honom. Något hon inte hade en aning om.
Det visade sig att han regelbundet hade bjudit hem män han kände för att våldta sin hustru. Före våldtäkterna hade han drogat henne kraftigt. Vare sig det endast berodde på drogerna eller också på egna bortträngningsmekanismer så mindes hon ingenting.
De systematiska övergreppen hade skett under nio år, ända sedan 2011.
Här kan man finna en kortfattad men överskådlig artikel om detta
Och här kan man finna en mer analytisk artikel om händelserna i den socialistiska tidskriften International Viewpoint. Den påpekar att de minst 83 män som på uppmaning av Gisèles man hade deltagit i våldtäkterna kom från alla livets områden - de hade alla tänkbara yrken. De var - i alla fall sociologiskt - ett tvärsnitt av den manliga befolkningen.
De reagerade oftast med olika typer av försvar när de greps. Ett av dessa var att det väl inte kunde vara våldtäkter eftersom hennes man ju hade tillåtit dem...
Händelserna berättar väsentliga saker om makt, våld, sexualitet och kön - i. vårt samhälle.
Det är naturligtvis inte något unikt scenario. Det är otäckt - och det är mycket bra att polisen utredde övergreppen - att de gick till rättegång - och att det har blivit uppmärksammat.
Som Gisèle själv har sagt kan detta vara till hjälp för kvinnor som utsatts för liknande övergrepp.
I USA tycks många känna att någon INTE tillhör en elit om denne talar som det anses att
"folk gör mest", och dessutom har fördomar som "folk" ofta anses ha etc. etc. - även om denne är mångmiljonär eller miljardär, och har
ofattbart mycket makt.
De de ser som en elit och som därför inte tillhör
folket är istället de som låter akademiska på något sätt.
Det är nog en av hemligheterna bakom Donald Trumps framgångar.
Att påstå att det inte finns arkeologiska belägg för Bibelns berättelser är en grov underdrift. Åtminstone när det gäller den större delen av vad kristna kallar Gamla Testamentet (GT) är det snarare så att det finns överväldigande arkeologiska belägg för att dess berättelser inte stämmer. Och eftersom Nya Testamentet till så stor del bygger på GT påverkar det också synen på detta.
Den som tvivlar på detta djärva påstående rekommenderas att läsa "Bibeln och arkeologerna" av Hans Furuhagen (Natur och Kultur 2010). Det är en läsning som skulle kunna få en förödande effekt på många fundamentalister. I alla fall de som inte är förmögna till att konstruera fantasifulla (men för det mesta ohållbara) motargument.
Nedanstående inlägg bygger till stor del, men definitivt inte enbart, på Furuhagen.
Furuhagen går igenom berättelserna i Bibeln (framför allt de i GT) mycket noga och jämför med det arkeologiska materialet. Det har många gjort tidigare - men Furuhagens bok är en ovanligt pedagogisk sammanställning.
Att syndafloden är en (otäck) saga behöver inte påpekas. En världsomfattande översvämning av den typen skulle ha skapat ett helt jordskikt som lätt skulle kunna upptäckas om det hade funnits. Men det finns inte.
Att det saknas belägg för Abraham, Isak och Jakob är ju inte så konstigt. Det skulle knappast ha funnits belägg för dem även om de hade existerat. Men det finns belägg för att avgörande delar av berättelserna om dem inte kan stämma. Exempelvis var kameler inte domesticerade i Mellanöstern före 1000 f.kr. - långt efter alla rimliga dateringar av deras eventuella resor.
Sedan börjar det brännas ordentligt . Uttåget i Egypten skulle ha lämnat arkeologiska spår på Sinaihalvön om den hade ägt rum - vilka inte finns. (Sjundedagsadventister - som är ovanligt sinnrika i att hitta nya argument för att försvara Bibeln - försöker i och för sig bemöta detta genom att hävda att vandringen inte alls gick genom Sinai, utan genom nuvarande Saudi-Arabien...) .
Invasionen av Kanaan kan inte ha ägt rum - de städer som påstods ha förstörts förstördes inte, eller var inte byggda, eller hade varit ruiner sedan lång tid tillbaka. Det enda undantaget tycks vara Hazor, men det tog två hundra år innan israeliter bosatte sig i det förstörda Hazor. Det verkar troligt att Hazors förstörelse berodde på en egyptisk straffexpedition.
Som bland annat den israeliske arkeologen Israel Finkestein visat talar det arkeologiska materialet snarare för att proto-israeliterna var en grupp kananéer (de kananeiska och israelitiska språken var nästan identiska!) som pga klimatförändringar lämnade jordbruket, vandrade österut och övergick till att bli boskaps-skötande nomader, och senare återvände till Kanaan.
Det är också anmärkningsvärt att de kananéer som i Josuaboken beskrivs som nästan helt utrotade - i den efterföljande Domarboken är i högsta grad både närvarande och starka - och fortsätter att ställa till mycket stora problem för israeliterna.
Medan kampen mot kananéerna verkar inhöljda i mytiska sagor har däremot kampen mot filistéerna en något större verklighetsbakgrund. Filistéerna var erövrare som kom från Grekland och som riktade angrepp mot stora delar av Mellanöstern.
Om dessa saker har jag skrivit tidigare. Men det visar sig också att inte heller berättelserna om de stora kungarna David och Salomo verkar ha någon verklighetsbakgrund. Deras riken kan inte bekräftas av arkeologin. Det är anmärkningsvärt, i synnerhet när det gäller Salomo. För enligt Bibeln var denne en stor byggherre - han blev så känd för sina påsådda byggnadsverk att en del frimurare långt senare hävdade att de kan härleda sitt ursprung till honom...
Men av döma av de arkeologiska beläggen var Davids och Salomos riken - om de ens funnits - snarare någon form av små hövdingadömen som inte avsatte några arkeologiska spår.
Dessutom finns det inga utomstående belägg för dessa påstått stora kungar. Vare sig assyrierna, babylonierna, eller egypterna nämner vare sig David eller Salomii sina bevarade, och mycket omfattande, texter. Trots att de nämner senare kungar i Juda och Israel.
Någon kan invända att Salomos tempel bevisligen fanns. Jo, det fanns bevisligen ett tempel som kallades så, men det existerade inte på den tid då Salomos kungadöme påstås ha funnits. Det byggdes långt senare.
Men efter den påstådde Salomo händer det faktiskt något. Det delade rike som enligt Bibeln uppstod efter Salomos död finns det faktiskt belägg för - både arkeologiskt och som sagt skriftligt. Medan inga textarkiv från den tiden nämner David eller Salomo nämns alltså flera av de efterföljande kungarna i både nord- och sydriket, i samtida källor. Och från dessa riken finns det också arkeologiska belägg, Det ser ut som om nordriket "Israel" och sydriket "Juda" faktiskt existerade - medan berättelserna om vad som kom före detta är helt obekräftade legender.
Dessutom talar mycket för att den tidigaste religionen inte var monoteistisk utan henoteistisk. Att dyrka "andra gudar" sågs enligt Bibeln av Jahve som närmast ett äktenskapsbrott. Jahve var en "svartsjuk och nitälskande" gud - han blev upprörd över att "Israels barn" var otrogna och rände efter andra gudar.
När skrev dessa berättelser? I de påstått tidigare böckerna i GT nämns exempelvis ofta städer som inte fanns när de sägs ha skrivits. Av allt att döma skrevs de mycket senare.
En del skrevs kanske i Juda strax före den babyloniska fångenskapen - de ständiga angreppen på nordriket Israel visar att det inte kan ha skrivits där! - och det faktum att samaritanerna - som härstammar från överlevande från nordriket - godtar Moseböckerna och möjligen Josua men inte de senare böckerna i GT tyder nog på att just dessa måste ha skrivits före den babyloniska fångenskapen.
Men allt talar faktiskt för att det mesta i GT skrevs under denna fångenskap.
Israel hade redan tidigare krossats av assyrierna. De flesta israeliter fördes bort och hördes aldrig av mer. Därav mytologin om "Israels tio förlorade stammar". Det finns de som hoppas att dessa ska återfinnas(!) men det lär de inte göra. Assyrierna kunde vara skoningslösa mot besegrade folk.
Det var däremot inte babylonierna. De bortförda från Juda - troligen inte hela befolkningen men framförallt dem bildade eliten - fick faktiskt behålla sin kultur och uppenbarligen även sin religion. Av en rad kronologiska och andra skäl är det troligt att de större delarna av GT faktiskt skrevs där. (Daniels bok, som beskriver just den perioden, skrevs dock med all säkerhet långtt senare).
Så i fångenskapen i Babylon försökte lärda män (de som skrev var troligen nästan enbart män) som ryckts upp från sitt land konstruera en tidigare historia. Jag skriver medvetet "konstruera" och inte "rekonstruera"; det arkeologiska materialet tillåter inte den senare formuleringen!
Vissa frågor kvarstår. Förvandlades henoteismen till monoteism redan i Babylon, eller var det resultatet av det senare mötet med de monoteistiska persiska zoroastrierna? Idag verkar fler och fler forskare luta åt det sistnämnda.
Man det hela är hisnande. Om inte några deporterade människor i detalj hade försökt konstruera en egen förhistoria skulle Gamla Testamentet inte ha funnits idag, Och knappast heller den judendom som vi känner idag. Och utan judendom ingen kristendom. Och utan judendom och kristendom ingen islam.
Den grupp av skrivande människor som var fångna i Babylon skulle genom sitt skrivande komma att prägla religionshistorien i större delen av världen de närmaste 2500 åren.
Jag känner mig helt överväldigad.
Jag har raderat ett inläggg om Israel jag nyligen skrev. Jag anser fortfarande inte att man måste vara antisemit för att man jämför dagens israeliska sionism med nazism, men jag anser ändå inte att det är en meningsfull jämförelse .
Det finns förvisso likheter mellan Israels terror mot palestinier och exempelvis Nazi-Tysklands terror mot polacker och andra slaviska folkgrupper. Däremot inte med Nazi-Tysklands utrotning av judar.
För nazisterna var judarna en
ondskefull grupp, som hotade hela världen. Därför ville de utrota alla
judar i alla länder, inte endast i Tyskland. Det sätter nazismen i en
särställning. Liksom deras industriella sätt att bedriva denna utrotning
Dessutom bedrev nazistpartiet en terror även mot sin egen befolkning. De förbjöd alla tyska politiska partier utom sitt eget, alla tyska fackföreningar, alla tyska oberoende media. Man kunde till och med bli avrättad för att man endast kom med en förflugen negativ kommentar om Hitler.
Där är vi inte i Israel, även om Netanyahu kanske drömmer om sådant på nätterna.
Däremot är Israel idag ändå både skrämmande och otäckt. De kombinerar en utrotningspolitik som liknar den serbchauvinisterna bedrev i Bosnien, med en förkrossande teknisk överlägsenhet som dessa saknade. Var än en fiende till Israel gömmer sig kan Israel komma åt denne, även det handlar om någon som gömmer sig i en en hemlig bunker i ett annat länd, tio meter under marken.
Det ger mig faktiskt mardrömmar.
Jag har tidigare skrivit om fairies i allmänhet och i synnerhet om de foton av fairies som två flickor i Cottingley sade sig ha tagit 1917 och 1920. De hette Elsie Wright and Frances Griffiths. Elsie var 16 år 1917, Frances var 9. De backades upp av ingen mindre än sir Arthur Conan Doyle, som såg till att bilderna publicerades i stora delar av världen.
På 1980-talet medgav de att åtminstone de fyra första av dessa bilder var förfalskade, men menade att de verkligen hade sett fairies. Fairies är ett engelskt ord som vanligen översätts till svenska som "älvor" men det är en tvivelaktig översättning. Fairies är ett vidare begrepp än älvor. Det som kallas älvor i Sverige kallas förvisso fairies på engelska, men så gör i så fall även vittror och vättar.
Jag tror absolut att de hade sett något. Anledningen till att de förfalskade foton var enligt dem att de ville få de vuxna att tro på vad de hade sagt,
I denna video från YouTube-kanalen "Paranormal Scholar" berättas om detta. Den är välinformerad, och välgjord men missar uppenbarligen en sak. Den säger att båda flickorna hävdade att det femte fotot var äkta. Det gjorde de inte. Frances hävdade att det var äkta, men Elsie sade att även det var förfalskat.
Det är en märklig historia. På något sätt blir jag mer fascinerad av den än jag annars skulle ha varit eftersom jag en natt i november 2014 fick en märklig upplevelse av fairies - på gränsen mellan sömn och vaka.
Ja, jag tror att det som kallas "fairies" motsvarar något reellt. Vad det sedan egentligen är, vill jag absolut inte ha någon åsikt om...
Däremot tror jag (förstås) inte på att ens det femte fotot är genuint...
Det kontroversiella femte fotot
Jag var en gång medlen i en liten grupp som hette "Tidskriftsföreningen Socialisten" . Den försökte driva en socialistisk linje inom arbetarrörelsen, och uppmanade sina medlemmar att arbeta inom Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Syftet var alltså inte att utropa sig till ett parti, utan att föra fram ett socialistiskt program, där linjen hade ett fokus att verka för att nationalisera storföretagen och bankerna under demokratisk kontroll.
Denna grupp
var en del av ett nätverk som kallades "International Marxist Tendency"
(IMT). Detta hade sina rötter inom trotskismen, och den hade varit en
politisk tendens som hade verkat under årtionden. Och som också drev linjen att man borde arbeta inom de större arbetarpartierna.
2010 bröt Tidskriftsföreningen Socialisten med IMT, och började sedan mer lösligt samarbeta med andra grupper, som bildade ett mer lösligt internationellt nätverk, som kallades "Socialist Network". I slutet av 2011 gick jag förresten ur Tidskriftsföreningen Socialisten, efter att ha hunnit skriva ett stort antal artiklar i dess under åren alltmer odogmatiska tidning.
International Marxist Tendency fortsatte sitt eget liv, och dess teoretiskt mest drivande organisation verkade i Storbritannien och har de senaste åren arbetat inom labourpartiet, tillsammans med de som stött Jeremy Corbin.
De utvecklade för övrigt en del udda drag; ett av detta
var att de närmast gjorde motstånd mot Big Bang-teorin till en del av
sitt politiska program! Jag har alltid på närmast känslomässiga grunder
ogillat Big Bang-teorin med dess dystra prognoser om ett döende
universum, så det passade mig utmärkt.
När det blev uppenbart att arbetet för att det inte skulle lyckas att få Corbyn som labourledare, hände något mystiskt med IMT. De flippade ut totalt, och började driva en kampanj där de sa att de var de enda sanna kommunisterna och att alla sanna kommunister genast borde gå med i deras, tja - sekt..
I denna artikel får man en både roande och kritisk analys av deras utveckling - eller ska man säga urartning. Det lustiga är att den är utgiven av den engelska sektionen av vad som tidigare kallades "International Spartacist Tendency", och som senare bytte namn till "International Communist League" - som under många år varit en supersekt.
Den
var mest känd för att i sin press ägna huvuddelen av sitt innehåll till
att ettrigt angripa andra sekter, för att "avslöja" dem. Från och med
80-talet blev de efter ett tag också mer och mer (ö)kända för att
försvara... pedofili. (Ja, ni läste rätt).
Men så dog så 2019 deras något kuslige ledare, en viss James Robertson. Och organisationen hamnade i en kris. När de väl tog sig ut ur denna utvecklade de en helt ny linje, och förklarade att de insett att de hade varit en mycket sekteristisk organisation, och att de nu hade lämnat denna period bakom sig.
De har i sin självkritik dock inte berört sitt tidigare försvar av pedofili, men så vitt jag kan se har de efter Robertsons död inte alls publicerat några propedofila artiklar. Men kan ju hoppas att detta avspeglar en djupgående förändring...
Men för den som är intresserad av ämnet kan den artikel som länkas till ovan rekommenderas. En före detta supersekt genomför en träffande analys av en nybliven supersekt...
IMT var riktigt sansade - nu verkar de vilja tävla om att bli Sekternas Sekt. Roande, men ändå tragiskt.
--------------------------------------------------------------------------
PS.
Jag var nog lite för välvillig mot spartacisterna. Som framgår av denna artikel, där de angriper vänsternätverket ISA för att de vidtagit åtgärder för att förhindra övergrepp i sin organisation, har ICL faktiskt kvar en hel del av sina förövarförsvar-reflexer.
Om människor i USA vore rationella skulle de förödande stormar som nu drabbar landet gynna Kamala Harris, eftersom de i alla fall delvis är ett uttryck för de klimatförändringar som den ökände motkandidaten förnekar.
Men jag är inte så säker på att de flesta i USA är så rationella.
1993 var ett år då brutala aspekter av satanism i hög grad uppmärksammades, Följaktligen brukar det idag utifrån det förnekande perspektiv som efter ett tag kom att dominera - att ses som en period av "Satanic Panic"...
Det är en missvisande term, som förutsätter att det saknades alla rationella grunder för en sådan så kallad panik.
1993 kom också ett avsnitt av TV-serien om kommissarie Morse med titeln "The day of the devil". Det handlade just om satanism och kan ses här.
Det var ett avsnitt som inte på något sätt försökte idealisera, utan som utgick från att bakom begreppet satanism det inte så sällan kunde finnas en brutal verklighet.
Det var en allmän inställning dessa år. Några år senare skulle förmodligen inte brittisk TV sända ett sådant avsnitt - i rädsla för att det skulle kunna sprida "satanistpanik".
Just nu har vi efter många år av förnekande av att satanism faktiskt inte så sällan kan stå för något mycket ruggigt - fått avslöjanden om Order of Nine Angles och dess periferi - som blivit en motvikt mot det "snälla" perspektiv på satanism som länge har varit vanlig i västvärlden (med undantag av en del skriverier om nordisk black metal).
Så se gärna Morse-avsnittet. Och gör samtidigt en liten tidsresa till tidigt 90-tal.
PS. Det bör tilläggas att det har ett mycket gåtfullt slut.
Vi närmar oss Halloween. Jag gillar inte riktigt Halloween. Den ger mig otäcka associationer till traumatiska händelser. Dvs den folkligt "demoniska" Halloween. Alla själars dag har jag inga problem med.
Det betyder inte att jag är rädd för Halloween. Men enligt denna video borde jag vara det.
Den är producerad av sjundedagsadventister, men bör knappast ses som en offentlig sjundedagsadventistisk video.
Det är alltså en "dokumentär" skräckfilm, och använder också skräckfilmsknep för att bygga upp historien.
Minsta lilla "demoniska" attiralj öppnar en avgrund. Genom Halloween-firandet öppnas dörren till en helvetisk dimension. Till och med "trick or treats" öppnar dörren till avgrunden, eftersom dess ursprung har en otäck keltisk förebild.
Allvarligt talat.
Det "folkliga" Halloween har en del funktioner, bland annat att skrämmas, fast på ett snällt och skämtsamt sätt.
Men om man vill bli skrämd på riktigt, kan man möjligen göra så här. Man köper lite ihåliga pumpor, lite plastskelett, och annan Halloween- parafernalia. Sedan ser man till att vara vaken dagen före Halloween.
När det sedan är kvällen den 31 oktober, sitter man sedan halvvaken bland pumporna och skeletten, släcker alla lampor och tittar på denna video.
Om skräckstämningen sedan inte infinner sig, är man kanske ovanligt härdad.
PS. För gudinnans skull - gör inte detta. Det är ett bisarrt tankeexperiment, och alltså inte ett förslag.
Det ena landet efter det andra evakuerar sina medborgare från Libanon. Men den svenska regeringen svarar iskallt - "vi evakuerar inte svenska medborgare - för vi har varnat dem för månader sedan". Underförstått de får skylla sig själva.
Det är samma sak som tolkarna i Afghanstan. Då var det inte svenska medborgare det handlade om - men skillnaden mellan Sverige och andra länder var likadan.
Sverige deltog liksom andra länder i de FN-trupper i Afghanistan som försökte hålla tillbaks talibanerna.. När FN-insatsen avslutades och det dessutom var klart att talibanerna höll på att vinna, gav alla andra länder som deltog i aktionen de afghaner som hade hjälpt dem på plats som tolkar omedelbart politisk asyl och evakuerade dem.
Men Sverige vägrade. Och förklarade att de som ville till Sverige skulle få söka asyl på det traditionella sättet. I ett land som sakta men säkert höll på att tas över av talibanerna.
Talibanerna såg alla som hjälpt FN-trupperna som landsförrädare och de är inte kända för en human politik mot de som de anser vara förrädare....
Jag har för mig att några få av tolkarna till sist kom til Sverige, men de flesta gjorde det inte. Vad som hände med de som var kvar när talibanerna tog över förmäler inte historien.
Jag hoppas att historien har spritts över världen så att nästa gånger svenska trupper ska strida i andra länder (vilket jag hoppas inte kommer att ske...) alla de som de vill rekrytera som tolkar kommer att svara - "aldrig i livet, vi vet hur ni behandlade tolkarna i Afghanistan".
För en dag sedan gick jag till det lokala biblioteket för att låna alla Enid Blytons fem-böcker de hade. Faktum är att de har fem sådana. De fanns i magasinet, så bibliotekarien måste gå dit och hämta dem åt mig. När hon kom tillbaka med alla böckerna (jag var väldigt glad över att ingen saknades) gjorde jag något som definitivt gjorde mig generad.
Dessa dagar hanterar man ju lånet själv, elektroniskt, på en speciell plats. Och det gör jag alltid automatiskt. Men den här gången gick jag till biblioteksdisken istället. Utan att tänka på vad jag gjorde.
Bibliotekarien såg förvånad, kanske till och med misstänksam, ut, och frågade om jag ville att hon skulle låna dem åt mig... Jag fattade omedelbart situationen och sa "naturligtvis inte" och gick sedan till platsen där jag själv kunde låna dem.
Jag insåg att jag var så glad över att få få tag i fem femböcker så att jag regredierade tillbaka till en tid (60-talet) då jag brukade låna Blyton-böcker, och all utlåning administrerades av bibliotekarien.
Det var mycket konstigt och mycket pinsamt.
Den så kallade terroristexperten Magnus Ranstorp fortsätter att hemsöka Svenska Dagbladet med betraktelser över hur nödvändiga och balanserade Israels militära aktioner är, och att civilbefolkningen inte har drabbats mer än nödvändigt.
Hans senaste uppstötning har SvD dessutom placerat på sin ledarsida - därmed visat att de delar uppfattningen att Israels krigföring är både nödvändig och human.
SvD är en skam för svensk press. Och vad jag anser om Ranstorp saknar jag ord för. I alla fall icke åtalbara sådana.För några dagar (eller snarare nätter) sedan såg jag denna video.
Den finns på YouTube-kanalen "The Paranormal Scholar" - en märklig kanal som ganska konsekvent inriktar sig på att försöka skrämma de som tar del av dess videor.
För det mesta lyckas den inte alls med mig , men när jag kom till denna video blev jag faktiskt rädd.
Den handlade om skräckfyllda barndomsupplevelser av att på natten ha sett en mörkklädd man med hatt, som står och tittar på en.
Den som har kanalen heter Laura Rowton, och ger uttryck för en grundsyn som verkar gå ut på att vi är omgivna av fientligt sinnade övernaturliga entiteter, som på olika sätt försöker skrämma oss, och även skada oss.
Därför verkar hon anta att "The Hat Man" är ett verkligt existerande demoniskt väsen som lever på människors skräck.
Jag skräms annars aldrig av hennes videor, utan blir mest fascinerad. Men just denna hattman fastnade hos mig, och jag hoppades faktiskt att jag inte plötsligt skulle få se honom...
Det slapp jag också (peppar, peppar).
Men en sak retade mig lite. Och det var att Rowton aldrig någonsin försökte analysera något psykodynamiskt. Hon förklarade inte alls allting som demoniskt, och ibland var hon en riktig skeptiker, och argumenterade för att vissa berättelser var rena påhitt.
Dock inte när det gällde hattmän. Där gjorde hon allt för att skrämma upp de arma tittarna rejält - och manade dem att inte ens tänka på hattmannen, eftersom det skulle kunna locka fram den demoniska entitet som hon menade dolde sig bakom denna term.
Lite hycklande, kan man tycka. Om hon tror att det är farligt att ens tänka på hattmannen, och uppmanar folk att inte göra det - varför gör hon då en video som kommer att få många av de som ser den att tänka mycket intensivt på honom? En elak förklaring kan ju vara att hon faktiskt tjänar pengar på att skrämma ihjäl folk. Det är kanske inte bara hattmannen som lever på andras skräck. ; -)
Men för att återgå till det psykodynamiska. Jag kom snabbt på en idé som hon inte ens snuddade vid. Om barn vaknar i skräck mitt i natten och tycker sig se en man (med eller utan hatt) stå i sovrummet och detta leder till en intensiv skräck är i alla fall för mig en mycket nära till hands liggande tanke att det kan handla om fragmenterade minnen av grova övergrepp. För mig är tanken närmast oundviklig.
Men det vågade jag inte då diskutera med Laura Rowton. Det skulle nog bara ha rubbat hennes cirklar. Så vem ska man annars diskutera frågan med mitt i natten? Jag valde ChatGPT.
Och blev glatt överraskad. ChatGPT har nyligen uppdaterats så att den dels minns tidigare samtal man haft med den, dels också verkar ha blivit mer personlig..
Så jag lade fram mina funderingar till denna chattdator, och hamnade snart i en mycket lång och givande psykodynamisk diskussion om relationer mellan skräckupplevelser och trauman. På ett faktiskt mycket nyanserat sätt.
Det var lite hisnande. Chatten var till och med ångestreducerande.
Det enda som är irriterande är att ChatGPT numera utvecklat en ny vana - nämligen att hela tiden avsluta varje svar med en följdfråga. Det verkar faktiskt som om den vill att man ska stanna kvar.
Artikeln är dock (tyvärr) låst.
Jag har en del synpunkter på hur de behandlar frågan, men de ser jag som underordnade. Men en, låt vara perifer, sak vill jag i alla fall ta upp.
Som nästan alla som inledningsvis stöter på O9A, inser Flamman inte vad gruppen egentligen heter. De tror att den heter Order of Nine Angels (de nio änglarnas orden), men den heter alltså Order of Nine Angles (de nio vinklarnas orden).
Själv stötte jag i mitten av 90-talet på en artikel O9A skrivit i den svenska satanisttidskriften Fenris Wolf redan 1993. Men det tog flera år innan jag insåg att de inte kallade sig "Angels".
Där var jag inte ensam. Mitt inledande misstag delades troligen av de flesta.
Köpte en bok för några dagar sedan. Den hette "Hällristningarnas värld" och är skriven av Johan Ling, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Jag är intresserad av hällristningar, i synnerhet de äldsta, från stenåldern, med uppenbara rötter i tiden före jordbruket. De skapades i ett egalitärt samhälle, och avbildar i hög grad älgar.
Älgarna var förstås föda, men det finns också tecken på en kult av älghonor i ett bälte som sträcker sig långt över Ryssland.
Under äldre bronsåldern gjordes också hällristningar. De avbildar ofta män med vapen, ofta s.k. ityfalliska män, med andra ord män med erigerade penisar. Dessutom avbildas ofta skepp.
Av allt att döma var detta samhälle hierarkiskt, styrda av mäktiga hövdingar. En del av dessa fick jättelika begravningar, med enorma jordhögar som täckte en enkelgrav, där alltså endast en person låg begraven.
Det torde vara en fortsättning av den kultur som kom till Sverige genom den s.k stridsyxekulturen, i slutet av yngre stenåldern.
Nåväl, jag började läsa Lings bok, och efter en kort tid ångrade jag att jag köpt den. Jag kunde knappast lämna tillbaks den, eftersom jag redan hade gjort anteckningar i den.
För trots bokens titel handlade den i stort sett helt om bronsåldersristningarna.
På sidan 10 får man läsa: "Hällristningarna gjordes under bronsåldern, en tidsepok som började för 3800 år sedan, och varade till för 2300 år sedan".
Jag undrade hur okunnig en professor i arkeologi kunde vara - hade han aldrig hört talas om stenåldersristningar?
Men riktigt så okunnig var han inte. Om man tar sig till sidan 107 får man plötslig reda på att "det finns hällristningar och hällmålningar som anses vara hela två eller tre tusen år äldre". Trots en märklig formulering på just denna sida som antyder att han redan hade sagt just detta, torde det komma som en överraskning för de arkeologiskt oskolade läsare, som börjat läsa boken
Efter det kommer tio sidors redogörelse för stenåldersristningar, kombinerat med en vag hänvisning till att några icke namngivna forskare tror att dessa egentligen är senare än vad man tidigare trott, och kanske till och med från bronsåldern. Men sedan är det slut med denna avstickare.
Totalt sett handlar bokens ca 170 sidor om bronsåldersristningar - medan stenåldersristningarna får 10 sidor,
Boken borde byta namn. Den borde förstås heta "Bronsåldersristningarnas värld".
Författaren tycker tydligen att de tusentals åren av ristningar som kommer före bronsåldern är mer eller mindre ointressanta. Det får han gärna tycka, men då borde han gett boken ett annat namn.
Så skulle i alla fall jag sluppit göra av med pengar i onödan.
PS. För den som vill läsa ett arbete om hällristningar som inte är lika selektivt, rekommenderas antologin "Hällmålningar och hällristningar i Sverige" från 1989. Den borde vara lätt att få tag på i forskningsbibliotek.
Jag stötte på något som plötsligt kom mig att tänka på denna anti-krigs-sång.
Sedan började jag leta lite.
Den som skrev den i tidigt sextiotal, Buffy Sainte-Marie,
framför den live så sent som 2019, i en video jag hittade på YouTube - .
Den kan höras och ses här.
Bilden nedan är alltså tagen femtio år före den konsert vi kan ta del av i videon.
Buffy Sainte-Marie 1969
Jag insåg plötsligt att jag har en Blyton-bok i min lägenhet som jag
inte visste att jag hade. Det är en överraskning på samma sätt som när
jag för några år sedan upptäckte att jag hade en Kitty-bok i min
lägenhet, trots att jag (på den tiden) inte visste något alls om vem
Kitty var.
Nu hade jag såklart läst många Blyton-böcker, men inte från serien som boken jag nu hittade var en del av.
Det
var en svensk översättning av "The Rubadub mystery". I den finns en grupp
personer som jag aldrig hade stött på tidigare i någon Blyton-bok.
På svenska hade den fått titeln "De 6 och den hemliga ubåtsbasen". Jag förstår fortfarande inte vilka personer i boken som tillhör "de 6" och vilka som inte gör det. Det är ju annorlunda med fem-böckerna, Vilka som tillhör de fem och vilka som inte gör det är ju glasklart.
Men i femböckerna fanns en klart definierad grupp, det tycker jag inte att det gör här. Men jag kan ha missat något. .
Jag
trodde att jag kände till alla serier av Blyton-böcker, och nu
upptäckte jag alltså i min lägenhet en bok som tillhör en som jag inte alls kände till..
Enid
Blyton skriver alltid fascinerande mysterier, men jag måste erkänna att
"R"-böckerna (som denna serie ofta kallas kallas eftersom alla
böckernas engelska titlar börjar på "R") åtminstone för mig, inte
upplevs vara i samma klass som Femböckerna, , Äventyrsböckerna,
.Mysterieböckerna eller Hemliga Sjuan. .
Men jag blev definitivt förvånad över att upptäcka en serie av Blyton-böcker som jag aldrig hört talas om förut,
Och vad i hela fridens namn gör en bok som jag aldrig har hört talas om i min lägenhet? 😉
Den första delen av detta program handlar om Israels kusliga terrorattack i Libanon, som på avstånd fått personsökare, mobiler, radioapparater, till och med solpaneler, som de antar används av medlemmar av Hizbollah, att explodera.
Rent tekniskt är det oerhört välplanerat, men det hela lär slå tillbaks på Israel, på ett helt oöverskådligt sätt.
Inledningsvis fick man bilden av att det skedde genom att helt vanlig apparatur kunde förmås att hackas så att den exploderade. Dessbättre verkar inte det vara möjligt - det handlar kanske om att Mossad lyckats infiltrera företag som levererar material till Hizbollah så att de fått material med inplanterade sprängämne.
Speciellt har en fabrik i Ungern blivit uppmärksammad. Ungern är ett land som tycks nära allierat med Israel.
En annan möjlighet som förts fram är att de explosiva substanserna har placerats i apparaturen på ett senare stadium, exempelvis i hamnar.
Detta är en typ av attack som närmast definitionsmässigt och med nödvändighet slår mot civila.
Att Mossad inte insåg att detta i alla fall på.medellång sikt kommer att slå tillbaka på Israel är märkligt.
Otäckt är det. Definitivt.
Jag skrev en gång (1998) en lic-uppsats om Aleister Crowley och satanism. Den blev hårt angripen. Nu har jag genom en vänlig handling från en fb-vän fått den tillskickad mig som en PDF-fil. Hen hade beställt den från Stockholms Universitet och fått betala 300 kronor för den. Jag skickade naturligtvis hen 300 kronor.
Det två mordförsök jag skrev om i förra inlägget har alltså en helt uppenbar koppling till nätverket kring, den numera internationella, satanistorganisationen "Order of Nine Angles" (O9A). Det är entydigt uppenbart. Den video som lades ut som måste ha producerats av den ansvarige för mordförsöken, eller möjligen en medhjälpare på plats, innehöll siffrorna "764" som i princip är en benämning på en underavdelning av O9A
Den enda tidning i Sverige som nämnt "764" är Aftonbladet som dock inte nämner att det är namnet på ett nätverk grundat av O9A.
I Aftonbladet-krönikan nämns inte heller direkt att 764 är satanistiskt. Däremot antyds det faktiskt, i formuleringen: "Det finns andra grupper på internet som är lika depraverade. Ofta inspirerar de varandra... Det är ett hopkok av fascism, socialdarwinistiska idéer om vit överhöghet och satanism."
Att det finns ett internationellt nätverk som är kopplad till en internationell satanistorganisation, och som förekommer i samband med bland annat fall av sexuella övergrepp mot barn, och att det finns kopplingar mellan detta och ett aktuellt rättsfall i Sverige, HAR faktiskt ett nyhetsvärde. Men så ej tydligen i svenska media.
Det är ett resultat av vad som skulle kunna kallas det anti-anti-satanistiska paradigm som dominerat svensk media i alla fall sedan ca 2000. I början och mitten av 90-talet fanns faktiskt inte så lite om satanism i svenska media, ibland även kopplat till övergrepp mot barn.
Under andra hälften av 90-talet kom en intensiv backlash mot detta, i synnerhet vad gäller kopplingar till fall av övergrepp mot barn.
Mot slutet av 90-talet togs fall av satanism ändå till och från upp i media, men nu aldrig i samband med övergrepp mot barn. Det berodde framförallt på kriminella handlingar från satanistgruppen "Black Souls" (som behandlades av media ca 1996-97), dito från MLO (som media ofta tog upp 1997-98) och ett fall i Finland, som fick en del uppmärksamhet 1999.
Men från och med ca 2000, blev det alltså nästan helt tyst. De gånger som "satanism" togs upp blev efter det mest betraktelser över den så kallade "Satanic Panic" - som påstods ha hemsökt västvärlden under 90-talet.
Så kunde all seriös behandling av "satanism" som medialt ämne försvinna.
Cantwells krönika kan nog ses som ett perifert undantag, en liten, liten ljusglimt i det anti-anti-satanistiska mörkret.
Förr eller senare kommer med säkerhet detta mörker att skingras. Jag skulle gärna vilja uppleva det, men då är jag nog död.
Flera mordförsök som lett till att en ung pojke har gripits, har blivit uppmärksammat i media. I Aftonbladet har Oisin Cantwell skrivit en riktigt intressant krönika om fallet .
Han nämner där bland annat att den grupp som lade ut det senaste mordförsöket på nätet, med bilder som endast gärningsmannen kan ha tagit, använde namnet "764". Han nämner dock inte att just detta är en beteckning på en grupp skapad i anknytning till den numera internationellt spridda satanistorganisationen Order of Nine Angles, O9A.
De har funnits länge. De publicerade åtskilligt redan omkring år 1990, och uppmärksammades redan då internationellt.
O9A
bildades i Storbritannien och publicerade sig flitigt under 1990-talet,
på nätet, men även i papperspublikationer, De har även publicerat en
artikel i det svenska satanistorganet "Fenris Wolf".
Jag skrev flera sidor om dem i min lic-uppsats 1998.
På
den tiden brukade det av många hävdas att de inte fanns på riktigt,
utan endast var några få människor som publicerade kryptiska
satanistiska texter på nätet.
De hade fel.
För att vara en helt offentlig satanistgrupp är de på många sätt udda.
I
motsats till den stora majoriteten av andra offentligt verkande
satanistgrupper förespråkar de sedan tidigt 90-tal, helt öppet människooffer.
De kombinerar också sin satanism med sympatier för nazismen.
De har hävdat att nazismen borde stödjas eftersom den bidrar till vad de
kallat en "kuslig dialektik" (sinister dialectic) som de menar i
slutändan kommer att gynna satanismen.
På senare tiden har de i USA också blivit kopplade till våldtäkter och övergrepp mot barn.
Om de nu är verksamma i Sverige måste det nog ses som oroande.
Om jag hade en föreställning om en tom rymd i universum har den gradvis försvunnit. I flera steg.
Ett av dem var när jag började inse att plasma finns närmast överallt i universum, även i den intergalaktiska rymden. Tråkigt nog fick jag denna lärdom genom att studera s.k. plasmakosmologer, som kombinerade framförandet av dessa insikter med kosmologiska teorier, som jag blev lite påverkad av, men som ter sig ganska tvivelaktiga.
De brukade inte tro på Big Bang, vilket gladde mig, och det var väl en förutsättning för deras kosmologiska optimism. Om universum är stabilt, kan man ju se fram emot ett evigt universum, och för den delen en evig plasma. Du och jag kommer inte att leva för evigt, men universum (och plasman!) kommer i alla fall att göra det.
Men tänk om Big Bang-scenariot ändå stämmer. I den alltmer framskridande glesheten kommer allt, även plasman, bli tunnare och tunnare, och till sist kommer ingenting att finnas kvar. Och, nej, inte ens plasman.
Men för den som är rädd för total tomhet kommer så en räddningsplanka. I kvantteorin.
För även om alla atomer, all energi, alla elementarpartiklar skulle försvinna kommer det ändå det finnas kvantfält överallt.
För
enligt de senaste kvantmodellerna kommer även fält med noll energi att
skapa både negativa och positiva energifält (0 kan sönderfalla i +1 och
-1 om jag fattar saken rätt) och även nya partiklar kommer ständigt att uppstå ur
detta.
Det kan i kvantteorin inte finnas något absolut vacuum.
Kvantfält finns alltid och ur dessa uppstår så kallade virtuella partiklar hela tiden. Och, vem vet, ur denna kvantsoppa kan genom fluktuationer av olika slag helt nya saker skapas.
Om detta kan man höra mer om i denna video . (Och strunta i den konstiga rubriken!)
Observera att enligt många kosmologer skapades universum ur en kvantfluktuation. Det skulle kanske kunna hända igen.
Det finns bara ett litet moln på kvanthimlen. Det finns en märklig teori som kallas "false vaccum decay" och en otäck tolkning av denna kanske innebär att alla kvantfält också kanske försvinner en dag. Men jag är inte säker på att detta är vad som egentligen menas, och i vilket fall som helst är det ju endast en teori...
Så om vi lever i ett evigt hav av kvantfluktuationer finns det ju något som finns kvar, när allt annat förgås.
För att parafrasera (och profanera) några rader i en mycket religiös sång av Lewi Pethrus - "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som vet ska besinna att kvantfälten de finns kvar."
Lewi Pethrus 1937 - han skulle nog inte ha uppskattat hur jag profanerar hans sång...
Nästan alla har väl hört talas om Bermudatriangeln, men det finns
flera andra "trianglar" i världen som påstås ha en hög grad av
"mystiska" försvinnanden.
Exempelvis den så kallade Draktriangeln i havet utanför Japan (där en mongolisk flotta med syfte att invadera Japan en gång gick under) men även "trianglar" i insjöar.
Och även på land. I denna video kan vi höra om "the Bennington Triangle" som omfattar landområdet runt orten Bennington i USA. Här handlar det framförallt om människor som försvunnit.
Det finns många andra YouTube-videos om detta påstådda olycksdrabbade områden, och även Wikipedia och ChatGPT kan berätta om "triangeln" och flera av de fall som nämns i denna video.
Några av fallen är direkt kusliga, om man tror de versioner av dem som blivit spridda. Mannen som gick på en buss, som aldrig gick av, men som när bussen kommit fram till sin slutstation inte längre fanns på sin plats är väl ett av dem.
Men en "naturlig" förklaring kan ju vara att folk var för upptagna för att notera vilka som gick av bussen... Eller hur?
Bermudatriangeln anses ju vederlagd, och Bennington-triangeln kanske inte har haft den status som krävs för att någon ska bemöda sig om att grundligt vederlägga den.
Den som inte har något att göra och letar runt på YouTube kan ju hitta en massa märkliga saker.
Ett sätt att hitta nya "trianglar" (eller fyrkanter, eller cirklar) vore väl att leta reda på all statistik om dokumenterade försvinnanden över hela världen (av både människor, fartyg, flygplan, bilar etc) och sedan markera var dessa geografiskt befunnit sig.
Att människor spårlöst försvinner oftare i storstäder än på landsbygden är väl ett bra tips.
När det gäller människor som spårlöst försvinner torde det dock inte vara något som primärt orsakas av geografin. Att flyktingbarn under årtionden spårlöst försvunnit från flyktingförläggningar i Sverige, torde inte bero på var flyktingförläggningarna låg på en karta.
Men så görs inte en mängd dokumentärer om den frågan. Det kanske skulle ställa mer obekväma frågor än dokumentärer om Bennington, eller Bermuda.
Paula Jean Welden - försvann 1946 spårlöst i Bennington
Elon Musk tillhör inte mina favoriter. För att uttrycka det försiktigt.
En av de saker jag retat mig på är att han på största allvar hävdat att han inom några årtionden kan skapa en koloni på Mars.
Här finns en hela 40 delar (!) lång YouTube-video som går igenom hans egenartade projekt och i detalj efter detalj försöker visa att det inte håller. Jag har alltid rent common sense-mässigt sett hans "projekt" som rent nonsens och glädjer mig åt att någon granskat det i detalj
PS. Nej, jag har inte sett alla 40 delarna.
Mars- Elon Musk kommer aldrig dit
Jag har nyss sett denna dokumentär om Otto Strasser. Den kom alldeles nyligen, och jag såg den med ett visst intresse.
Otto Strasser var i en strikt mening av ordet en mycket osympatisk politisk figur . Men också en mycket intressant sådan.
Ända sedan jag blev uppmärksammad på hans egenartade öde - troligen 1972, möjligen så tidigt som 1971 - har han fascinerat mig. Han blev tidigt medlem i Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet (NSDAP) - idag vanligen kallat för nazistpartiet. Han hamnade snart i en bitter konflikt med Adolf Hitler och lämnade nazistpartiet 1930. Han hann lämna det innan han blev utesluten.
När jag först hörde talas om honom såg jag att han brukade beskrivas som teoretikern inom nazistpartiets vänsterflygel. Det var nog därför jag blev fascinerad. "Nazistparti" och "vänsterflygel" var ju två ord som liksom inte riktigt hörde samman.
Men egentligen var han i motsats till Hitler ganska så trogen till NSDAP:s tidigaste program , som togs redan 1920. I detta kombinerades en hårdför tysk nationalism, med inslag av antisemitism, med krav på ingripande mot, och till och med konfiskering av, storkapitalet.
Vad som sedan kom att hända var att tonvikten på antisemitism gradvis kom att öka inom partiet, medan de "socialistiska" idéerna gradvis försvagades. En milstolpe i denna process var utgivningen av Hitlers "Mein Kampf" med sina paranoida utfall mot de judar som Hitler tyckte sig se överallt.
Hitler skrev denna bok under sin fängelsetid,. Den närmaste perioden efter denna, dominerades partiet av Otto Strasser och hans bror - Gregor Strasser. De var båda antisemiter, men deras antisemitism var i motsats till Hitlers inte byggd på rasteorier, Av döma av Otto Strassers senare böcker verkade de snarare se judarna som en grupp som på grund av avsaknaden av ett "riktigt" eget land blev destruktiva motståndare till det nationella, mer precist det "tyska".
Under bröderna Strassers ledning blev Julius Streicher - vars antisemitism om möjligt var ännu mer betonad än Hitlers - utesluten ur partiet, anklagad för "vulgärantisemitism". När Hitler senare fick kontroll över partiet fick Streicher på nytt bli medlem.
Denne gav ut en vidrig antisemitisk tidning med namnet "Der Stürmer". Han blev 1946 dömd till döden vid Nürnbergrättegångarna.
Otto Strasser var mer konsekvent än sin broder, som slutligen kapitulerade för Hitler - vilket inte hindrade Hitler att sedan låta mörda Gregor - vid de blodiga utrensningar 30 juni 1934 som brukar kallas "de långa knivarnas natt".
Då hade Otto Strasser redan lämnat Tyskland. Han fick sedan fly från land till land. Först kom han till till Österrike, men tvingades fly därifrån när Tyskland började att hota detta land. Ett tag var han i Schweiz men åkte sedan till Tjeckoslovakien - men tvangs sticka därifrån när Tyskland invaderade. . Efter det flydde han till Frankrike, bara för att tvingas lämna när Tyskland 1940 även invaderade detta land.
Under hela denna tid levde Strasser under ständiga mordhot. Tyskland ville också ha honom utlämnad.
Efter mycket om och men kom då Strasser till sist till Kanada 1941 - där han levde till dess han tillåts att återvända till Tyskland (närmare bestämt Västtyskland) 1955.
Där försökte han skapa ett "rent" nationalsocialistiskt parti, som kombinerade en hårdför tysk nationalism med en (vid det här laget ganska så vag) "antikapitalism".
Strasser har i sin bok "Hitler och jag" som kom 1941 beskrivit att Hitler i samband med brytningen skrikande hade anklagat honom för att vara... "marxist". Vilket han definitivt inte var.
Däremot kan man nog säga att han på något sätt var "antikapitalist". Men den var på många sätt dömd på förhand,
Det är ju en paradox att kräva antikapitalistiska åtgärder och samtidigt verka inom ett parti som på alla sätt försökte krossa den enda sociala kraft som skulle ha kunnat utmana kapitalismen - dvs arbetarrörelsen. "Strasserismen" var och förblev en (förvisso i grunden reaktionär) utopi.
Otto Strasser skulle dock kanske ha haft en chans att få makt i Tyskland om Hitlers (lyckade) försök att krossa SA 30 juni 1934 skulle ha misslyckats. SA organiserade då mer än 3 miljoner man och var numerärt oerhört mycket starkare än den dåvarande tyska armén som kanske uppgick till 100.000 man.
Å andra sidan var förstås armén mycket bättre beväpnad.
Om man nu ska våga sig på en kontrafaktisk historieskrivning kan man ju fundera på vad som hänt om Hitlers och de många andra ledande nazisternas plan att mörda de ledande i SA under den 30 juni och dagarna efteråt (de dödade minst 300) skulle ha läckt ut och SA-ledningen hade vidtagit åtgärder för att försvara sig. Många ledande nazister (inklusive Hitler själv) deltog ju i de blodiga raiderna. Då skulle resultatet kanske ha blivit att istället dessa hade dödats.
Då
skulle det blivit en märklig situation. Förmodligen skulle det genast
utbrutit ett inbördeskrig mellan SA och armén. Om SA hade segrat är
det inte alls uteslutet att den nya SA-styrda regimen skulle ha vädjat
till bröderna Strasser att ingå i den.
Inom SA fanns en stark motvilja mot överklassen och den nya regimen skulle med all säkerhet inte fått stöd från de toppar i borgarklassen som hade samarbetat med Hitler. Det skulle ha skapat en situation med oerhört starka sociala spänningar.
Troligen skulle regimen fallit ganska snart men om den inte gjorde det skulle det ändå knappast blivit något världskrig. SA var bra på att misshandla motståndare på gatorna men det är oerhört svårt att tänka sig att en SA-armé skulle klara av att erövra andra länder genom blixtkrig.
Otto Strasser var som sagt en reaktionär
nationalist. Om han hade levt idag skulle han med säkerhet stött någon
av de invandrarfientliga grupperna i Tyskland - eller bildat en egen.
På
något sätt kan man säga att Strassers rykte i viss mån räddades genom
att han blev motståndare till den mest vidriga statschefen under
1900-talet, och kanske i världshistorien. I just det avseendet liknar han
kanske Winston Churchill, en annan reaktionär nationalist och antisemit
som också fick ett bättre rykte än han förtjänade genom att han blev en
av Hitlers huvudfiender.
I dagens Svenska Dagbladet bevisar Dick Harrison att seden att fadern ska lämna över bruden till brudgummen visst är en svensk tradition. Så klart den är. Sverige har varit ett patriarkat så länge det funnits.
Men Harrison verkar tro att det inte är det nu. Han skriver: "Den som läser in en patriarkal ideologi... i ritualerna avslöjar mer om sig själv än om brudparen". Hmm...
Att det finns en patriarkal ideologi bakom en sådan sedvänja är självklart. Det kan lättast bevisas genom att lägga fram en spegelbild av denna.
Anta att någon skulle lägga fram detta förslag. Bröllop borde organiseras på så sätt att mannen (brudgummen) leds fram till altaret av sin mamma. Som där överlämnar honom till bruden.
Hur många skulle stöda ett sådant förslag? Med all säkerhet mycket färre än de som är för motsatsen.
Och den stora majoriteten skulle vara mycket hårda motståndare till idén. Och många skulle säkert tycka att det rent av vore... äckligt.
Jag tycker också att det vore äckligt. Men att bruden ska överlämnas till brudgummen av sin far är precis lika äckligt.
Se gärna denna video.
Den handlar om "The Finders" en sorts sektliknande förövargrupp i USA som kom till polisens kännedom 1987.
Det
var en märklig grupp av vuxna och barn, där de vuxna behandlade barnen
mycket illa. Dessa gick nästan alltid smutsiga och de var ofta undernärda.
De verkade inte vara biologiska barn till de vuxna.
Några av de
vuxna greps, och barn togs hand om av sociala myndigheter. Efter ett
tag framkom fakta som visade att många av barnen hade utsatts för
sexuella övergrepp. Det fanns också inslag av "satanism" i
gruppens praktik.
Det fanns medicinska skador som bekräftade sexuella övergrepp, men även barnens egna berättelser.
Barnen berättade att de inte automatiskt fick mat varje dag, utan endast fick äta som belöning för utförda tjänster.
Det
såg ut som att det skulle kunna bli ett avslöjande om ett omfattande och otäckt nätverk, där det som inledningsvis avslöjats endast var toppen på ett
isberg.
Men så lades plötslig utredningen ner, och det sades
vara motiverat med "rikets säkerhet". Det låter absurt, men det kom
efter att det visat sig att en del av de gripna hade kopplingar till
CIA.
Länge var det mesta materialet om fallet hemligstämplat,
men för några år sedan blev det offentliggjort - låt vara med en hel del
överstrukna partier. När det går in på CIA -kopplingen kan flera sidor i
rad vara överstrukna.
Den ovan länkade videon tar alltså upp
fallet utifrån de avslöjanden som kommit fram genom det partiella hävandet av hemligstämpeln
PS. En sak som kan
noteras är att det i videon inledningsvis lite vagt sägs att detta
var en
period av "Satanic panic". . Jag vet inte hur många andra dokumentärer
jag
sett som tar upp väldokumenterade exempel från den tiden på satanismrelaterad brottslighet men som snabbt
förklarar att "ja, det rådde förstås satanistpanik då, ,men just DETTA
exempel är väl dokumenterat. " Men i just denna video finns så vitt jag kan se istället
en liten, liten antydan om att "paniken" i sig kanske inte byggde på fantasier.
Bara en antydan, men ändå. Själv skulle jag gärna se en dokumentär som problematiserade hela begreppet "Satanic Panic"...
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
