.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram.
De argument som fördes fram av exempelvis Hanna Olsson, Kerstin Alfredsson, Lars Borgnäs och andra var relevanta, men förs aldrig fram idag.
Jag har aldrig haft en helt entydig åsikt om styckmordet på Catrine da Costa, men jag har alltid en entydig åsikt om att inte bara den ena sidan ska få uttala sig i massmediala debatter.
Samtidigt hyllas boken "Den enda rätta läran" rakt av. Media är entusiastiska.
Karin Bojs hyllar den i DN eftersom hon i sitt liv har träffat en del otrevliga psykoanalytiker. Av detta har hon tydligen dragit slutsatsen att minnen inte kan trängas bort... Högre än så är inte den intellektuella nivån på hennes inlägg.
Som alltid anser jag att kampanjen mot att minnen kan trängas bort objektivt sett har funktionen att skydda förövare, Och i många fall med säkerhet också subjektivt sett..
Andelen förövare i samhällshierarkins topp är i många länder med säkerhet mycket stor (jfr högt uppsatta personers skytteltrafik till Jeffrey Epsteins våldtäkts-ö).
Det är den viktigaste sociologiska orsaken till att debatter om den här typen av frågor blir så ensidiga. Undertexten i dessa monolitiska debatter är (för att parafrasera en US-amerikansk term) "make the world safe for abusers".
Oerhört sorgligt.
Och mörkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar