Om grundaren av Wicca - ett alternativ till satanism och mörkermagi
"Ända sedan det sena 1700-talet har Satan nästan uteslutande nyttjats som en godhetens symbol av de som hyllat honom".
Citatet kommer från Per Faxneld, från en text som inte går att länka till. Per Faxneld är väl Sveriges mest kända satanistexpert, och som sådan har han gjort mycket för att försöka ge en (enligt mig alltför) positiv bild av satanismen. Det enda undantaget är väl black metal-satanism, som han tvärtom ger en mycket negativ bild av.
Jag delar alltså inte hans genomgående positiva bild av satanism. Tvärtom brukar jag för det mesta dra en klar skiljelinje mellan satanism och mörkermagi å ena sidan, och mer "ljusa" ockulta strömningar som teosofi och Wicca.
Nu kan man på YouTube se ett program om Wicca, och framförallt om dess grundare Gerald Gardner, gjort av Ronald Hutton. Det kan ses här.
I programmet presenteras Wicca-grundaren som en ljus kontrast till mera mörka magiker - mer konkret med exemplet Aleister Crowley. Lite anmärkningsvärt, eftersom Hutton i andra sammanhang försvarat Crowley.
Ett fascinerande avsnitt i programmet är beskrivningen av en ritual från 1940, där Gardner och andra "häxor" genomförde en magisk ritual för att hindra Nazi-Tyskland att erövra Storbritannien.
Nu är jag inte direkt ett fan av Gardner som person, och även han har en del problematiska sidor.
Men han är ändå grundaren till en rörelse, som blev ett "ljust " alternativ till mörkermagi.
Jag gillar Wicca, så där rent teoretiskt. Men på sätt och vis är den också ofta elitistisk - inte i teorin men i praktiken. Wiccagrupper är genomgående mycket slutna...
Nu kan man ju praktisera Wicca själv, men det förutsätter att man införskaffar en väldans massa parafernalia, som sedan ska hanteras på ett mycket komplicerat sätt...
Men Gardner tillhör i vilket fall som helst den moderna religionshistorien, och det kan ju vara bra att känna till något om honom
Ett hus i Highcliffe, där Gardner hävdade att han initierades som häxa.
2 kommentarer:
Grattis, ERIK ! Äntligen 68:a ...
Tack, men vet inte om det finns något att glädja sig åt att bli ett år äldre. 1994 organiserade några som jag kände en födelsefest för mig. Men det var en av de ytterst få gångerna jag firade detta.
Men det där med 68:a var kul.
Skicka en kommentar