... av de otäckaste episoderna i de flesta skräckfilmer förutsätter att människor på det mest dåraktiga sätt ger sig in i, eller låter bli att lämna, farliga situationer som vettiga människor aldrig ens en sekund skulle välja att komma i närheten av..
7 kommentarer:
Kan på rak arm inte komma på en enda där offren agerar som om de hade en normal självbevarelsedrift.
Ja, vi har exempelvis ungdomar som spelar på ett så kallat ouija-bräde . Anden visar sig och sedan dör en av ungdomarna och en annan blir galen. Trots detta fortsätter de förstås att spela....
Tre ungdomar är i en lägenhet där de hör otäcka röster och ser otäcka saker. Två av dem måste ut och göra en sak. De ber den tredje - en kvinna- att följa med dem. Hon vill av någon outgrundlig anledning inte detta. Då säger en av de andra två till henne: - Du kan inte ha sett många skräckfilmer. För i dessa börjar det verkligt otäcka alltid hända när de splittras och en lämnas ensam. Hon säger ändå nej... och förstås händer fasansfulla saker så fot de andra gått.
En kvinna är ensam i sin villa, mannen är bortrest. Utanför villan finns ett uthus av något slag, kanske en ladugård. Mitt i natten hör hon från denna ljud som låter som en blandning av barngråt och hånfulla skratt. Vad gör hon? Ringer polisen? Kontaktar en granne? Nej, hon ska naturligtvis gå ut i mörkret med en facklampa i handen...
https://www.youtube.com/watch?v=e9TXH_zR7C8
https://en.wikipedia.org/wiki/Fear_(John_Cale_album)
Nästan så man önskar att man kommit på det där själv ...
"Kan på rak arm inte komma på en enda där offren agerar som om de hade en normal självbevarelsedrift."
Alien - den åttonde passageraren?
Ah jo. Men om man ska vara petig så är Alien snarare SF än skräck. Folk verkar ha mer självbevarelsedrift i SF. I senare actionfilmer har folk dock agerat lika idiotiskt som tonåringar i skräckfilmer. Somliga Alienentusiaster har försökt förklara det med att Xenomorpherna utvecklat telepatisk förmåga att sänka offrens rädslenivå. Bra långsökt bortförklaring till kasst manusskrivande tycker jag.
"En kvinna är ensam i sin villa. Utanför villan finns ett uthus av något slag, kanske en ladugård. Mitt i natten hör hon från denna ljud som låter som en blandning av barngråt och hånfulla skratt. Vad gör hon? Ringer polisen? Kontaktar en granne? Nej, hon ska naturligtvis gå ut i mörkret med en facklampa i handen..."
Haha, detta är jag i ett nötskal. :) Jag går definitivt ut med ficklampan!
Det som brukar reta mig med skräckfilmer är tex när offret tror sig ha lyckats döda förövaren och slänger vapnet på golvet bredvid den döende förövaren, alternativt inte plockar upp vapnet som ligger bredvid honom. Varpå han alltid reser sig igen, plockar upp vapnet och går till ny attack mot offret.
"Varpå han alltid reser sig igen, plockar upp vapnet och går till ny attack mot offret."
Ja, det är ett vanligt, och tröttande tema. Vet inte hur många gånger jag har sett det.
Skicka en kommentar