Cherokeserna och slaveriet

Jag brukar ju kolla vad som låg på olika topplistor för femtio år sedan. Och idag låg The Raiders (tidigare kallad Paul Revere and the Raiders) låt Indian reservation på femte plats på Tio i i Topp. 

Den handlade om Cherokee-indianerna och deras öde.  

Det slog an något hos mig, för jag har läst om just denna grupp av USA:s urinvånare i del tre av James  Geroge Frazers "Totemism and exoogamy" från 1910. Det var skakande.  Cherokeserna sågs av många vita i USA som en "civiliserad " stam. Och det är sant att de verkade göra allt för att anamma  de vitas kultur . 

De gav ut dagstidningar, de antog en konstitution som var skapad med Förenta Staternas konstitution som förebild. Och mycket annat. 

Men om de hade trott att det skulle hjälpa dem tog de fel. De drevs bort från de områden fär de hade bott och tvingades vandra långa sträckor för att ta sig  till ett anvisat reservat.  

Frazer var ingen antikolonialist, men han verkade genuint upprörd över cherokesernas  öde. När jag för ett antal år sedan läste vad han skrev förstärktes min förlamande känsla över hur hopplös de amerikanska urinvånarnas situation var på 1800-talet. Och förvisso i mångt och mycket idag. '

Jag har inte på något sätt  ändrat denna insikt  Men när jag funderade på att med låten som förevändning beskriva cherokesernas öde stötte jag snabbt på något. Som exempelvis detta, och detta. Och mycket mer.

Det var sant att cherokeserna var ovanligt villiga att snabbt anpassa sig till de vita erövrarnas kultur. När Raiders sjunger att just de vita tog ifrån dem deras traditionella livsstil är det dock en sanning med modifikation. Det fanns mycket i deras livsstil som de själva mycket medvetet arbetade på att förändra - och det snabbt.

Men det fanns EN sak som de inte behövde förändra. i alla fall inte förrän inbördeskriget i USA hade avslutats. De var nämligen slavägare. De deltog också  i slavhandeln med svarta slavar. 

I det som brukar kallas "trail of tears" där cherokeserna tvingades  att gå långa sträckor på marschen till reservatet  fanns det en grupp som tvingades till detta av andra orsaker än cherokeserna själva. Det var deras svarta slavar. De tvingades att följa med, eftersom de som slavar ju inte hade någon rätt att bo var de ville. 

När inbördeskriget bröt ut stödde cherokeserna sydstaterna. Och många cherokeser deltog aktivt  - på de konfedererades  sida. De visste ju att om nordstaterna skulle vinna skulle de förlora sina  slavar.

Och det var precis det som hände. 1866 tvingades de att släppa alla sina slavar. 

Det fanns något som kallades rekonstruktionen som  påtvingades sydstaterna av den segrande nordstatsarmén.   Det var en kampanj för att alla slavar inte endast skulle friges utan att de skulle få bostäder, land, och att även andra delar av förtrycket skulle angripas. Den lades dock ner 1877, och sedan förstärktes förtrycket av svarta igen- för att sedan på nytt på allvar utmanas på 1950- och 60-talen. 

Rekonstruktionen drabbade cherokeserna mycket hårt, och de var motståndare till den.  

Jag insåg förstås snart att cherokeserna var ett mycket dåligt valt exempel att ta upp för att visa hur USA:s ursprungsbefolkning förtrycktes. Inte för att de inte blev förtryckta - utan för att de själva inte direkt var speciellt konsekventa motståndare till förtryck . 

De ansågs ju vara "civiliserade" av många vita. Och en av sina "civiliserade" vanor  hade de ju gemensamt med sina slavägarkollegor på bomullsplantagerna. . 

Jag tror nog att jag föredrar de mindre "civiliserade" indianstammarna.

 

Tah-Chee en Cherokeshövding, 1837.