Tvångstankar och tvångshandlingar

Någon gång 1968 tror jag att jag fick diagnosen tvångsneuros. I alla fall sade Gösta Harding som jag gick i terapi hos, att jag hade en sådan.

Jag tror inte att jag haft denna  diagnos  efter att jag sluttade gå hos honom, i juni 1971.

Man hör inte så ofta talas om den diagnosen numera.

Fast visst har jag både tvångstankar och tvångshandlingar.

Tvångstankar kan likna vanföreställningar, men den stora skillnaden är att man inte tror på tvångstankar. Det är också det som gör dem så löjliga.

Ett exempel. Jag har tvångstanken att om jag inte håller fingrarna tryckte mot en kam  eller hårborste på ett så sätt så att taggarna eller vad de kallas trycks in under naglarna när jag skickar ett mal eller lägger ut ett meddelande till någon på Facebook, riskerar mailet eller meddelandet att inte komma fram.

Därför blir jag nervös om jag sitter vid datorn och jag inte har någon kam eller hårborste i närheten.

Vad bygger tvångstanken på? Absolut inget rationellt, eller  något som ens avlägset  liknar något rationellt.   Inte nog  med att jag  inte tror på det - det finns ingenting som en sådan idé kan bygga på.

Så vitt jag minns finns det inte ett enda exempel på att ett mail/meddelande inte kommit fram när jag glömt att utföra den konstiga ritualen. Inte ett enda.

Men ändå har jag den nervösa känslan att jag måste göra detta om jag vill vara säker på att det jag skickar på nätet ska komma fram.

Men det är inte speciellt störande. För att behålla min sinnesfrid gör jag som tvångstankarna säger åt mig, och det skadar ju inte direkt att göra det.

Det är lite fånigt, men det går att leva med. Vare sig jag själv  eller någon annan torde lida av detta.

PS. Kollar Wikipedia och upptäcker att det numera kallas "tvångssyndrom". Och i  artikeln finns en bild av någon som tvättar sina händer -  med denna bildtext: "Upprepad handtvätt är ett vanligt symtom på tvångssyndrom." I så fall torde diagnosen ha  fått ett helt otroligt uppsving i  just dessa dagar...

Gösta Harding-  sittande på bilden, 1957.