Pappamånader, papparättsnissar - och barnens rätt

I ett debattinlägg i SvD förs på nytt fram att föräldraförsäkringen borde göras nästan totalt "individualiserad" så att mammor och pappor ska ha lika mycket tid med sina barn.

Det som stör mig är som alltid den nästan totala frånvaron av barnperspektiv. På  ett naivt sätt förutsetts att en förtroendefull kontakt mellan fäder och barn kan uppstå genom en tvångslag där motvilliga pappor ska tvingas umgås med barn som de inte i någon högre grad vill umgås med.

Det ligger knappast i barns intresse att tas hand om av personer som endast motvilligt går med på det. Relationer mellan vuxna och barn är något ömtåligt: om barn ska tas hand av helt ovilliga vuxna kan resultatet bli likgiltighet, kärlekslöshet och i värsta fall våld och övergrepp.

Det hela grundar sig också på en idealiserad syn på vad en "pappa" är. En "pappa" är i grunden inte automatiskt mer än en person som under en sexualakt - som kan vara över på några minuter - har avlat ett barn. Av detta följer inte på något automatiskt sätt egenskaper eller känslor som gör denne lämplig att ta hand om detta, eller andra, barn

Barn torde ha behov av att bli omhändertagen av någon som verkligen vill det. Inte av någon som muttrar "nu måste jag vara med den där djävla ungen igen".

Socialt faderskap är en - social konstruktion. Det finns inte bland våra närmaste släktingar bland primaterna och har troligen uppstått ganska sent.

Men det värsta av allt är att detta kan leda till att många män får en starkare framtida ställning i vårdnadstvister. Redan idag kan många män få vårdnad även om barnen är livrädda för dem, eller till och med har berättat om våld och grova övergrepp från dem. Men i många fall kan mamman ändå få vårdnaden - även om ingen bryr sig om barnets berättelser.

Och detta därför att mamman haft mer tid med barnen tidigare. Men om även mycket olämpliga fäder tvingats till samma tid med barnen kan de senare lättare vinna tvister om barn som de egentligen inte vill ta hand om....

På så sätt ser vi idag hur vissa feminister hamnar i en de facto enhetsfront med papparättsnissar,  dvs personer av en typ som idag nog måste ses som ett av de största hoten mot barns säkerhet...