Igår åkte jag tunnelbana i Stockholm. Jag stod i det utrymme mellan rader sv säten där det finns dörrar på var sida.
De enda människor jag såg tydligt var åtta personer. De andra skymdes på olika sätt.
Alla åtta jag såg hade en sak gemensamt. De tittade intensivt ner i sina smartphones.
Det var som en karikatyr. Ingen tittade på någon annan och ingen tittade upp. Alla åtta som jag såg tittade alltså intensivt på den lysande skärmen.
Ja, som rubriken antydde blev jag skrämd. Varför vet jag inte riktigt .
Jag har förstås sett en del karikatyrer på Facebook som liknar det jag råkade se på riktigt igår.
Och i verkligheten har jag flera gånger sett barn som gallskriker medan en eller ibland till och med två föräldrar, totalt verkar ignorera detta eftersom de är så intensivt upptagna med sina mobiler. Då har jag blivit upprörd .
Men här var det alltså alla som jag kunde se i mitt synfält som intensivt glodde ner på den lysande skärmen. Det fanns inget undantag. Det kändes lite hisnande.
Men det fanns ju denna gång ingen anledning att bli upprörd. I detta fall tog ju ingen annan någon skada. Men spooky kändes det i alla fall...
Varför? Kanske berodde det till en del på att jag mindes den undersökning som så klart verkade visa att smartphonesanvändare blir mer egoistiska, vilket jag skrev om i detta inlägg?
Nej, jag skulle nog reagerat i alla fall. Frågan är förstås varför. Kanske gav det hela en glimt av en framtid som inte skulle vara så rolig att leva i - även om vi nu i bästa fall slipper att koka upp i en skenande global uppvärmning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar