Är det någon som numera kommer ihåg att Svenska Akademins valspråk är "Snille och smak"?
Den bildades ju av Gustav III 1786 och var redan från början en förnämt elitistisk organisation vars medlemmar skulle stå lite (eller rättare sagt inte så lite) ovanför den vulgära massan.
Med ett i högsta grad arkaiskt regelsystem är det en av de kvarlevor vi har från "den gamla goda tiden" före franska revolutionen.
De skulle ses som fina, bildade, sansade, höjda över all futtig kritik och blev mycket riktigt från början valda på livstid.
Och en del människor (jag tror kanske i och för sig inte att jag direkt tillhör dem... ) har kanske verkligen uppfattat dem åtminstone LITE som det från början var meningen att de skulle uppfattas.
Visst gör det ont när knoppar brister.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar