Cornelis Vreeswijk verkar åtminstone till en del ha varit en ganska obehaglig person, som älskade tjurfäktningar och misshandlade transvestiter. Men det går inte att förneka att han gjorde många bra sånger.
Och ofta mycket tankeväckande sådana.
Det finns faktiskt en av dem som passar mycket bra in på min sinnesstämning just nu. Tvärr, vill jag tillägga. Att tycka att just denna sång passar in i ens sinnesstämning är inte ett tecken på inre harmoni.
Ni kan höra den här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar