Svenska Dagbladets hyllning till Gustav II Adolf

Under rubriken "Minnet som ej utplånas" ägnar sig Svenska Dagbladets ledare idag helt åt en devot hyllning till Gustav II Adolf. Alltså idag för hundra år sedan, den 6 november 1917.

Gustav II Adolf var en självuppoffrande altruist som på ett så fint sätt lyckades kombinera en hängivenhet för Sveriges nationella intressen med en dito för protestantismen.

En sant konservativ ståndpunkt, må jag säga. Den känns på ett litet kusligt sätt tidslös. Den uttalar sig om vad som de som skrev den uppfattar som en evig sanning.

Så jag kollar dagens SvD, från den 6 november 2017. . Där finns inte mindre än tre ledare, en huvudledare och två ledarstick. Huvudledaren har titeln "Arton års pensionsskryt är till ända". Och vare sig i den eller i de två andra kortare inläggen på ledarsidan finns ett ord om "hjältekonungen". Vad HAR egentligen hänt med konservatismen?

Någonting har ändrats i SvD:s linje på ett futtigt århundrade, det är klart. SvD anno 1917 hoppades dessutom fortfarande på en seger för Tyskland i första världskriget, en ståndpunkt som dagens SvD troligen också retroaktivt har distanserat sig från.

Moderaterna har ju riktigt hisnande traditioner att falla tillbaks på. Varför inte ägna dessa en tanke, så här på årsdagen av när vår blodiga "hjältekonung" stupade i Lützen.

En dag efter att denna hundraåriga ledare skrevs fick redaktionen kanske andra saker att tänka på. För då inträffade oktoberrevolutionen, som förstås måste ses som en oändligt viktigare händelse än slaget vid Lützen.