Jag har några gånger här skrivit lite nedlåtande saker om "sportfånar". Det borde jag kanske inte ha gjort.
Jag brukar inte se på idrottsmatcher. Jag brukar inte hålla på Sverige när det är landskamper, eller EM, eller VM, eller OS. Jag brukar inte hålla på några alls.
De få undantagen har haft närmast politiska skäl. Så till exempel höll jag på Tjeckoslovakien i ishockey mot Sovjet 1969. Eftersom jag tyckte att tjeckerna hade rätt att ta ut sin ilska mot Sovjet efter invasionen 1968. Jag höll också på Tjeckoslovakien mot Sverige samma år. Men det berodde på att om tjeckerna vann över Sverige skulle de vinna över Sovjet totalt.
Nu vann tjeckerna båda matcherna över Sovjet. Men eftersom Sverige vann över tjeckerna vann Sovjet ändå i VM...
Sedan har jag från och med tioårsåldern brukat säga att jag håller på AIK. Men det beror inte på att jag vet något om AIK utan att laget har en förkortning som påminde om ett smeknamn på en tjej som jag gillade i mellanstadiet...
Men något år efter 2000 såg jag på EM (eller var det VM?) i damfotboll. Och märkte till min förvåning att jag intensivt höll på Sverige. Det var lättare att göra det när det var kvinnor som spelade. Det verkar som om jag är helt oengagerad när grupper av män spelar mot varandra, men inte när grupper av kvinnor gör det...
Nu upprepas det igen. Det är damfotbolls-EM och jag blev övertalad att se matchen mellan Sverige och Tyskland i går kväll. Och jag höll intensivt på Sverige och blev glad över att Sverige genom ett skickligt försvarsspel och en helt underbar målvakt lyckades hålla nollan mot tyskarna, som annars hade ett mardrömslikt effektivt anfallsspel.
Nu tittade jag inte på TV:n för jag har ingen TV. Utan på datorn. Och ser att de andra matcherna kommer att sändas på TV4. Jag hoppas det går att se dessa på datorn också. SVT visar alla sina program på datorn, men TV4 gör det inte lika konsekvent.
Eftersom jag ändå sedan tioårsåldern sagt att jag håller på AIK kan jag kanske rentav börja mer aktivt hålla på AIK:s damlag i fotboll och kanske till och med gå på matcher. ;-)
Det är ju dessutom lättare att gå på matcher i damfotboll än dito i herrfotboll (jag har aldrig i mitt liv gått på en fotbollsmatch, i och för sig). För det första är det billigare, för det andra är det mindre trängsel, för det tredje riskerar man inte att hamna i vägen för fotbollshuliganer...
En tanke, i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar