Jag har faktiskt haft obehagskänslor för clowner redan som barn, så jag blir inte så förvånad över den senaste tidens clownskräck, som verkar ha startat i USA, sedan spridit sig till England och som nu kommit till Sverige.
I en del artiklar antyds det att det hela skulle kunna reduceras ner till någon sorts folksägen.
Men det finns många dokumenterade fall med både videofilmer, foton och polisingripanden som visar att vi faktiskt har ett snabbt ökande antal fall där förövare använder sig av clownkostymer för att skrämma och hota.
Ett aktuellt exempel kan man läsa om här.
Som sagt, jag blir inte ett dugg förvånad. Det finns något i clownen som figur som lätt kan få en skrämmande effekt. Clownfiguren kan användas för att roa barn (även om jag aldrig själv var road som barn!), men det är inte svårt att se att den kan användas på motsatt sätt.
Vilket Stephen King insåg 1986, i sin skäckroman It.
torsdag 13 oktober 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Apropå bortträngning - ett personligt exempel
Jag har ett exempel på vad som definitivt måste vara något sådant, från småskolan. Det handlar inte om ett fruktansvärt trauma, men något ...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar