Muhammad Ali

Har egentligen inte vetat så speciellt mycket om Muhammad Ali förrän idag. Det jag vetat är att han förlorade världsmästartiteln 1967 för att han p.g.a. krigsmotstånd inte ville åka till Vietnam, vilket jag läste om redan när det hände, och var mycket upprörd över. Vad jag inte visste var att han dessutom dömdes till fem års fängelse, och att det senare omvandlades till fem års avstängning från boxning. Vad jag inte heller visste var att HD 1971 olagligförklarade beslutet att frånta honom världsmästartiteln, att han senare blev världsmästare igen, och förblev det till 1978, trots att han var äldre än sina motståndare.

Anledningen att jag visste så litet är förmodligen att jag alltid har hoppat över sportsidorna i alla tidningar, i alla fall sedan jag var 12 år, och att jag normalt sett inte ens brukar ha koll på vem som vunnit senaste fotbolls-VM. För övrigt är jag anhängare av att förbjuda proffsboxning...

Men det gör inte att jag inte beundrar Muhammad Alis mod nät han riskerade sin karriär.  Han inte endast lät bli att åka till Vietnam (sådant skötte många kändisar diskret, de utnyttjade sina kontakter för att slippa åka) utan motiverade det offentligt med ett hårt fördömande av Vietnamkriget. Det var både modigt och sympatiskt.

Som i detta vackra uttalande, som jag heller aldrig sett förrän idag:

“Why should they ask me to put on a uniform and go ten thousand miles from home and drop bombs and bullets on brown people in Vietnam while so-called Negro people in Louisville are treated like dogs and denied simple human rights? No, I am not going ten thousand miles from home to help murder and burn another poor nation simply to continue the domination of white slave masters of the darker people the world over. I will not disgrace my religion, my people or myself by becoming a tool to enslave those who are fighting for their own justice, freedom and equality. I have nothing to lose by standing up for my beliefs. So I’ll go to jail. We’ve been in jail for four hundred years.”