söndag 19 juni 2016

Är makt rätt? - lite om gudsbilden i Jobs bok

Det finns något som kallas teodicé. Det är ett ord som syftar på hur man kan förena tanken på en allsmäktig och allgod Gud med hur det ser ut i världen idag.

Det finns faktiskt en bok i Bibeln som tar upp frågan, utifrån de olyckor som drabbar en specifik man. Det är Jobs bok. Den kan läsas här.

Det är en märklig historia. Den börjar med vad som liknar en vadslagning mellan Gud och Satan. Ja, i Bibel 2000 står det inte Satan utan Anklagaren, men grundordet i texten är just Satan, med bestämd artikel. I fortsättningen kommer jag här att kalla honom just för Satan.

Gud frågar Satan om han inte har hört talas om den rättfärdige Job. Han gör alltid vad gott är, och han prisar alltid Gud. Satan svarar att Job inte har utsatts för tillräckliga prövningar. Om han bara utsätts för sådana kommer hans tro att börja vackla.

Då säger Gud att OK, låt oss testa detta. Så Satan ges rätt att döda Jobs tjänare, bekanta, boskap, och skapa den ena katastrofen efter den andra, och allt annat som inte drabbar Job direkt. Men trots detta fortsättet Job att prisa Gud.

Redan nu bör man ju notera att de människor (och boskap) som här dödas inte heller har gjort något ont. De dödas för att testa Job. De blir enbart redskap i denna test.

Sedan träffas Satan och Gud igen. Gud säger att Job fortfarande prisar Gud, och då säger Satan att det beror på att han inte drabbats själv. Så Gud går med på att Satan ska få skicka varbölder till Job, som snart täcker denne från huvud till fot. Fortfarande prisar den drabbade Gud.

Till dess att några vänner kommer på besök, Då brister allt. Job förbannar den dag han föddes, och undrar hur Gud kan utsätta honom för allt detta.

Han vänner blir bestörta och i det ena inlägget efter det andra försöker de hävda att Job måste ha begått synder av många slag, att Gud alltid är rättvis, och att man inte får angripa Gud på det sätt som Job gör,

Job svarar bestämt och fortsätter att ifrågasätta Guds handlande. Men han går också utöver sig själv, och tar upp hur väl det går för de onda. De kan behålla sina rikedomar medan de som fruktar Gud och är fattiga lever i misär.

Så då ger sig Gud till sist själv in i debatten. Han talar utifrån en stormvind. I sitt tal klandrar han i och för sig Jobs vänner för att de inte har svarat Job rätt, men hans eget svar är till och med märkligare än deras.

Det är ett ohöljt maktspråk. Vem är Job att klandra Gud, när Gud har skapat himmel och jord? Vem är Job att klandra Gud, när Gud kontrollerar allting i naturen?

Gud är vis, Gud är mäktig, Gud vet allt. Gud är stark, Job är svag, och okunnig, och alltså har Job ingen rätt att ifrågasätta makten, dvs Gud.

Då ödmjukar sig Job, han ber på det mest devota sätt om förlåtelse för att ha hädat, och ifrågasatt Gud. Han inser nu att det var fel. Säger han.

Och blir förlåten.

Det som slår en här är förstås att Gud inte svarar på en enda av Jobs förebråelser utan istället svarar genom att hävda att man inte kan kritisera den mäktigaste, och visaste kraften i universum. Job är en obetydlig skit i jämförelse med Gud - därför ska han hålla tyst.

Men... det finns något ännu värre i berättelsen. Gud talar inte endast maktspråk - han är dessutom oerhört ohederlig.

Han berättar nämligen aldrig ärligt för Job vad dennes lidande berodde på. Om han hade gjort det borde det ha låtit ungefär så här : "Jo, ser du Job, jag förstår att du är sur, men nu är det just så att jag och Satan hade en liten vadslagning – vi ville testa om du skulle förneka mig om det verkligen gällde, så jag lät honom plåga dig till max för att vi skulle kunna reda ut vem av oss som hade rätt. "

Om Gud hade svarat just på detta sätt skulle kanske inte Job underkastat sig mot slutet och hyllat Guds vishet...Ja, det är förstås bara en påhittad berättelse, men även sådana borde ju ha en inre logik.

Något svar på någon teodicé är ju knappast Job. Det ser snarare ut att vara en otäck beskrivning av hur två mäktiga väsen bedriver ett sadistiskt experiment på en oskyldig människa, där dessutom ett stort antal andra lika oskyldiga människor mister livet i någon sorts "collateral damage".

Och den moraliska klyftan mellan Satan och Gud krymper här till ingenting. Eller rättare sagt, Gud ter sig om möjligt ännu värre än Satan, med tanke på de cyniska bortförklaringarna i Guds slutliga ”svar” till Job....

5 kommentarer:

Gunnar Wall sa...

Intressant, tack för texten. Jag borde läsa Jobs bok, inser jag.

Hmm sa...

Instämmer till 100%, men det blev du nog inte förvånad över. ;-)

Johanna sa...

Gud så som bibeln beskriver honom är allt utom det han påstår att han är: hämndbegärlig girig hotfull sadistisk oförutsägbar maktfullkomlig oempatisk orättvis och oförlåtande. Allt detta människan inte ska vara i Guds namn. Jag tycker Gud påminner om de där papporna som med våld hot och agression tvingar sina barn vara de där fantastiska människorna han omöjligen kan vara själv. Nä. Bibelns Gud är verkligen ingen förebild för oss människor på det sättet. Även om bibeln har en hel del annat att bjuda på som manar till eftertanke medmänsklighet förståelse och upplysning. Personligen tycker jag Lagerkvists gudsbild tex i det eviga leendet är underbar. Om jag skulle ha en gud skulle det vara vedgubben 😊

Erik Rodenborg sa...

En liten reflektion.

Gamla Testamentets gudsbild förändrades gradvis. Just den bild som Johanna beskriver är vanligast i de äldre partierna, medan den som växer fram i profeterna och vishetslitteraturen ofta är betydligt mer sympatisk och komplex.

Jag kan så här rakt av inte säga när Job är daterad, men dess gudsbild liknar mer den från de äldre skikten, Å andra sidan finns det annat som pekar på att den är senare, så ibland undrar jag om inte det finns någon form av nästan blasfemisk ironi strax under ytan på berättelsen.

Jobs klagotal är lite FÖR logiska, och Guds svar är lite FÖR goddag yxskafts-absurt.... Det ÄR möjligt att budskapet inte är exakt det som en rent formallogisk läsning av det kan få en att tro...

Erik Rodenborg sa...

Jfr gärna engelska Wikipedias artikel om Jobs bok! https://en.wikipedia.org/wiki/Book_of_Job

The Happening

Den troligen första Supremes-låt jag hörde.  Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...