Maktens mörka korridorer

Har som sagt panikångest på nätterna. Jag sitter lamslaget rädd för att jag ska få ett anfall som ska störa grannarna, och försöker  hitta strategier för att få timmarna att gå tills morgonen kommer utan att jag faller in i hål av ångest.

En av de saker som jag gör är att läsa Gunnar Walls deckare Maktens mörka korridorer. I det tillstånd jag är i kan jag inte läsa snabbt, så hittills har jag bara kommit till lite mindre än 100 sidor.

Men den är spännande. Och dessutom en deckare som utgår från en klart markerad socialistisk grundsyn.

En kvinna får tag i något som visar sig öppna en nyckel till avslöjandet av en grupp av maktmän som planerar saker som de definitivt inte vill ska komma ut. Det är ju ett intressant tema, och man fastnar mycket snart.

Det är lustigt att jag kan läsa den, för i mitt nuvarande tillstånd kan de mest allmänna saker utlösa ångestattacker på natten. Ett exempel på det är när jag försökt se om en DVD-film med en filmatisering av den enda Agatha Christie-deckare som handlar om någon typ av satanism- The pale horse. Den måste jag stänga av var femte minut. Lite tråkigt för den är välgjord, och deckaren är en av Christies mest fascinerande.

Det går alltså lite bättre med Gunnar Walls bok. Den är spännande, det är ju inte så att den är rogivande mesig, men den handlar ju om ett för mig lite mindre triggande ämne än satanism.