"Många östtyskar längtade tillbaka till sitt liv i DDR, där staten visserligen hade hållit dem i ett järngrepp men i gengäld tagit hand om dem från vaggan till graven. De saknade solidariteten i det östtyska samhället, där alla hade hjälpt varandra för att kompensera bristerna i systemet: ”Om du lagar min radio fixar jag din cykel.” Klimatet i DDR hade kanske varit instängt och kvalmigt men det hade åtminstone varit varmt och tryggt. Nu stod östtyskarna skyddslösa i de kalla vindarna som blåste från väst. De var inte alls förberedda på den konkurrenskamp de tvingades föra och upplevde det kapitalistiska systemet som brutalt och själviskt."
Från en understreckare den 3 november i - Svenska Dagbladet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
The Happening
Den troligen första Supremes-låt jag hörde. Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Sjundedagsadventisterna (SDA) är en märklig rörelse. Den måste beskrivas som fundamentalistisk, men deras hårda förkastande av helveteslära...
10 kommentarer:
Det där är ingen bild av hur forna DDR-medborgare ser på det gamla kontra det nya. Det är en friserad bild av de fåtal som hade ett hyfsat priviligierat liv i det forna DDR. Frågar man den genomsnittliga medborgaren får du ett helt annat svar. Det vanliga svaret som då ges är:
"Det är ingen större skillnad. Den stora skillnaden är att vi är mer fria idag vilket vi definitivt inte var då. Vad gäller jämlikhet, rättvisa mm står vi nästan och stampar på samma plats."
Ja, jag är inte så säker på det du skriver. I vilket fall som helst vet jag att de första sisådär 15 åren efter "murens fall" publicerades en rad opinionsundersökningar från ex-DDR där det visade sig att en mycket stor del av de som svarade ansåg att det var bättre under DDR-tiden. I flera av undersökningarna till och med en majoritet.
Tiden går och det har kanske ändrats nu, vad vet jag. Men vi får hålla i minnet att under DDR-tidenb var det (exempelvis) noll procents arbetslöshet...
Sedan undrar jag lite nyfiket vilken metod du använder för att fråga "den genomsnittliga medborgaren"... ;-)
I högstadiet hade man en historiebok där omslagsbilden var ett känt foto
på en gränsvakt som tar sista chansen att hoppa över/av ...
Sedan kan man ju också tänka på all populärkultur som kan härledas till murens existens. "Heroes" och "Die mauer" betraktar jag som omistliga, medan "Winds of change" känns mera umbärlig.
Östtyskland behandlas på ett fascinerande sätt i "Spionen som kom in från kylan". Den är inte alls entydigt anti-kommunistisk, utan närmast underfundig, med många bottnar.
Det där med noll% arbetslöshet vet jag inte riktigt. Vad menar du? I forna Sovjet så var det ju alt ifrån en lek med siffror till att folk fick ett "jobb" som inte behövdes, typ de satt av tiden så…. Hur var det i DDR?
Hmm
Vad menar du mer "lek med siffror"?
Att arbetslösheten var noll gällde i princip alla östeuropeiska "kommunistländer" utom Jugoslavien.
Man kan sedan naturligtvis diskutera om en del av jobben var "nödvändiga" (ex.vis en del toalettvakter), men på något sätt var det ändå bättre att (nästan) alla kunde få ett jobb, att (nästan) ingen blev helt utanför och marginaliserad.
Att jag skriver "nästan" beror på att det fanns några obehagliga undantag. Ibland kunde det nämligen hända att en del "dissidenter" i praktiken fick nästan omöjligt att få ett jobb. Det var ju helt förkastligt och måste självfallet fördömas...
Jag menar just det att man sattes på ett meningslöst jobb alternativ så var du hemmafru och då räkandes du inte som en arbetare heller. Så "trollande" då?
Så var det faktiskt i Sverige, "hemmafrukar" räknades inte in i arbetslöshetsstatistiken.
I öststaterna fanns det ytterst få "hemmafruar" om man jämför, så jag tror det problemet var större i Sverige.
PS.
Vid närmare eftertanke tror jag inte att "hemmafruar" någonstans räknas in i arbetslöshetsstatistiken. Personer som vare sig behöver söka jobba eller bidrag räknas normalt sett inte in. Statistiken mäter de som som söker jobb men inte får det, och möjligen de som av olika skäl måste söka bidrag för att de inte har något jobb.
Om jag fattar det rätt.
Skicka en kommentar