När jag köpte min första mobil 2004 kunde man ha en melodislinga av denna sång som ringsignal (en översättning till engelska finns här). Men sedan upphörde mobilen att fungera och eftersom det förklarades bero på en "vattenskada" sades den inte gå att laga. Sedan dess har jag försökt få tag i denna fina sång som ringsignal till de nya mobiler jag köpt, men inte lyckats.
Mitt första medvetna minne av Auld Lang Syne är från en serie av TV- program med underhållning i engelsk pubmiljö i mitten av sextiotalet. Den brukades sjungas som avslutning, om jag minns rätt. Det fanns något fint vemodigt i den som grep tag i mig oerhört mycket. Sedan tror jag att jag inte stötte på den igen förrän jag hörde den som ringsignal till en mobil. Jag föll för den direkt. Och så fick jag en egen mobil och där fanns den också. Tråkigt nog varade det alltså inte så länge.
tisdag 8 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar