När jag köpte min första mobil 2004 kunde man ha en melodislinga av denna sång som ringsignal (en översättning till engelska finns här). Men sedan upphörde mobilen att fungera och eftersom det förklarades bero på en "vattenskada" sades den inte gå att laga. Sedan dess har jag försökt få tag i denna fina sång som ringsignal till de nya mobiler jag köpt, men inte lyckats.
Mitt första medvetna minne av Auld Lang Syne är från en serie av TV- program med underhållning i engelsk pubmiljö i mitten av sextiotalet. Den brukades sjungas som avslutning, om jag minns rätt. Det fanns något fint vemodigt i den som grep tag i mig oerhört mycket. Sedan tror jag att jag inte stötte på den igen förrän jag hörde den som ringsignal till en mobil. Jag föll för den direkt. Och så fick jag en egen mobil och där fanns den också. Tråkigt nog varade det alltså inte så länge.
tisdag 8 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ångesttid
Den i särklass mest ångestskapande av de "automatiskt" årligen återkommande händelserna är för mig den så kallade sommartiden (...
-
I kommentarfältet under mitt inlägg om Åsa Linderborg nedan skrev en anonym kommentator sålunda: "En låt som nog hade fått svårt hos ...
-
Läs gärna denna artikel i DN om ett ovanligt fantasifullt ämne. En del forskare är livrädda för att vi ska visa att vi finns eftersom de ä...
-
/Jag har tidigare lovat att här lägga ut C.F Petersons version av Edgar Allan Poes "The Raven" - Korpen. Korpen är den mest sorgli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar