Ikväll gjorde jag något helt egocentriskt. Jag sökte på mitt namn på Google och hittade något märkligt på Flashback. Jag läser som sagt inte på Flashback, men nu kunde jag inte riktigt låta bli.
Här fanns nämligen en tråd skapad av en milt sagt fantasifull person, med titeln "Army Of Survivors - svensk organisation som kidnappar barn". "Army of Survivors" är, enligt tråden och den papparättsnisse som skriver där, namnet på en hemlig och uppenbarligen helt diabolisk organisation, som kidnappar barn från pappor.
Tydligen är jag också med i den, enligt nedanstående uppräkning (2012-02-22, 20:52):
"Det pågår fortfarande. Centrala personer är Gitta Holmberg, Johanna Piper, Anna Edelhjelm, Kjell-Åke Bjurkvist, Erik Rodenborg, Mats Klockjung. Nina Yderberg finns i kulisserna tillsammans med Monika Dahlström Lannes och advokater som Eva Kornhall, Barbro Sjöqvist och Lena Feuk. De har vuxit till sig som organisation, numera är de ett tiotal föreningar med ett par hundra medlemmar. De finns i Göteborg, Glommersträsk, Södertälje, Järna, Stockholm, Nyköping, Norrtälje... Jag bedömer att de varit aktiva i hundratalet, eller fler, bortföranden."
Och skribenten får genast medhåll från en likasinnad, som anammar hans delirium utan några frågor. Och som tillägger: "Ett nackskott är vad dessa personer förtjänar." (2012-02-22, 22:34)...
Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli förbannad. . Jag har aldrig förut hört talas om någon "Army of Survivors", och, mer väsentligt, jag har garanterat aldrig kidnappat några barn...
Fem av de förträffliga personer som nämns på denna fantasilista har jag dock träffat i olika sammanhang, och jag har absolut inget emot att associeras med dem...
Ja, de anonyma surnissarna som gräver ner sig med dessa fantasier är ju i och för sig mest pinsamma. Smaken är olika. Jag tycker att det är meningsfullt att skriva om vad jag anser vara väsentliga saker under mitt riktiga namn. Andra tycks få outgrundliga kickar av att fantisera på Flashback i skydd av några mer eller mindre fantasifulla nick.
Men när de går över till att prata om "nackskott" har väl någon form av gräns passerats.
Personerna bakom nicken på tråden verkar tillhöra dem som rutinmässigt avfärdar vittnesmål från kvinnor och barn. Alltså tillhör de en grupp som jag under de senaste tjugo åren varit i en ganska så ettrig strid med.
"Att bli angripen av fienden är en bra sak" skrev Mao Zedong en gång i tiden. Det har länge varit ett av mina favoritcitat (men nej, jag har aldrig varit maoist!).
Men att angripas av paranoida papparättsnissar på Flashback, och ta del av fantasier om att man tillhör ett icke-existerande nätverk av "barnkidnappare" och bli hotad med "nackskott" ger ändå på något sätt en obehaglig känsla....
Men man kan trösta sig med att detta väl ändå, på något bisarrt sätt, är ett tecken på att man kanske gör någon form av nytta.
______________________________
TILLÄGG
Upptäcker att det faktiskt finns en mycket sympatisk webbsida som faktiskt heter "Army of Survivors". Den arbetar mot sexuella övergrepp mot barn. Man kan gott förstå att detta ämne är så provocerande för papparättsnissarna att de genast kastar sig in i sina feberfantasier om kidnapparligor... Men om man tittar lite på denna webbsida inser man att den inte är kopplad till de personer som pekas ut i FB-tråden. Och jag, som skulle vara en av dess mer framträdande medlemmar, kände inte ens till den förrän nu....
Det är intressant att studera surnissarnas michmach. Så här verkar backlashen mot de som arbetar mot sexuella övergrepp mot barn. Konspirationsteorier, hat, ihopblandningar och allmän förvirring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att ...
-
I augustinumret av "Spartacist" - teoretiskt organ för "spartacisterna"i International Communist League (ICL) - har de p...
-
Min första reaktion när jag vaknade i dag och såg den tragiska nyheten. Som bara var helt ocensurerade tankar, utan något...
9 kommentarer:
Det sistnämnda är väldigt viktigt. Det innebär att pappanissarna känner sig hotade. Innerst inne vet de förstås också att de har fel.
Vad värre är...
Varför tar FB inte bort sånt?
De har ju moderatorer, fega typer som godtyckligt släpper igenom vad skit som helst.
Det gör hela FB oseriöst. FB må ha goda sidor men de dåliga förtar de goda. Därför bör man helt och hållet bojkotta detta forum.
Det är åtminstone min åsikt.
Det är väl det pris du får betala för att du visar civilkurage. Heder åt dig, Erik!
Undrar hur många av dom där dårarna sitter på rättspsykiatrisk klinik? Allvarligt med mordhot, undrar om Flashback lämnar ut ip till polisen?
Göran
Jag tror att möjligheten att få någon fälld genom polisanmälan är obefintlig, så jag tänker inte göra det, trots att jag blivit uppmanad till det.
Däremot bojkottar jag Flashback för det mesta. Det fanns en bisarr hattråd om mig där 2005 och sen dess försöker jag undvika forumet, även om jag inte alltid lyckas.
FB har moderatorer, som nästan aldrig tar bort något för att det är kränkande, men däremot ofta för att det är off topic.
I december 2007 fanns en tråd om hur man gör sitt barn till sexslav. Efter ett tag dök det upp kommentarer som ifrågasatte det moraliska med en sådan tråd, Då raderades dessa med motiveringen att det var off topic. Med andra ord därför att det inte handlade om hur man gör sitt barn till sexslav utan om att det är moraliskt förkastligt att ha en tråd på det ämnet...
Efter att många bloggar uppmärksammade det, tvingades FB dock slutligen ta bort tråden.
En annan gång hade FB en tråd där man publicerade foton på ovetande kvinnor tagna utomhus. Syftet var att man sedan skulle snaska i sexuella fantasier om dessa. De som invände och inte tyckte det var juste gjort raderades - de var "off topic"...
FB lämnar inte ut IP-adresser till polisen.
Slutligen. Det bästa man kan göra med den här typen av hatiska papparättsnissar är att visa på deras hat och deras hot, och deras paranoia, och öppet granska smörjan.
Då kommer de att spricka, som trollen sägs göra i solen.
Vill påpeka, eftersom jag alltid utpekas som en av dem som av någon anledning kallas surnissar, att jag inte har något med nämnda tråd att göra, samt att jag tar kraftigt avstånd från alla sorters hot. Jag har själv fått min beskärda del.
Dessutom utmålades jag nyligen på Monica Antonssons site som potentiell mördare av mitt eget barn. Man kan hålla sig för skratt då man läser sådant.
Denna debatt ter sig mer och mer som lika infekterad som Israel och palestina frågan. Och precis som när det gäller den så inser väl allt fler rationellt tänkande människor att även i vår fråga måste det till någon form av tvåstatslösning.
Barn skall självklart skyddas från sexuella övergrepp.
Men dom måste även skyddas från att utnyttjas som vapen i smutsiga vårdnadstvister av samvetsklösa föräldrar som förblindade av hat använder incestkortet.
Det måste finnas ett sätt att kvalitetssäkra dom här utredningarna så att det inte går så illa som det gjort i min dotters fall.
Visst finns det extrema människor på bägge sidor, men låt dom stanna i skyttegravarna om dom vill.
Men dom som håller med mig om ovanstående borde strata förhandlingar snarast innan fler barn offras i onödan.
Men med ovanstående sagt så undrar jag också lite om det du skriver i inlägget. Om hur vi surnissar lider av paranoja och vanföreställningar.
Men det gör nog även ni på denna sidan, som av någon, för mig outgrundlig anledning, valt att göra just papporna till fiender.
Du skriver på en annan blogg bland annat följande:
Själv tror jag att ett av de största hoten mot barns psykiska och fysiska hälsa idag är "papparörelsen" i dess olika former.
Den ger ibland ett nästan "politiskt korrekt" intryck, ibland snarare ett bisarrt antifeministiskt psykopatintryck, men i båda fallen försöker den bakom mantrat om "barns rätt till båda föräldrar" påtvinga barn fäder som de är livrädda för, och fäder som begår övergrepp.
"Papparörelsen" talar om "jämställdhet" men dess mål är mycket ofta fäders rätt att tyrannisera barn som helst av allt vill slippa dem.
Om jag bestämde över polisens prioriteringar skulle jag beordra både telefonavlyssning och buggning, och i slutändan husrannsakan, hos de aktiva i denna rörelse. Jag är övertygad om att man i så fall skulle hitta både intressanta och mycket otäcka saker.
Jag undrar vad du har för belägg för dessa påståenden.
Du hade, om du avlyssnat min telefon, snabbt blivit rätt uttråkad. Jag tror inte jag pratar speciellt mycket som hade intresserat dig. Och om du gjort husrannsakan här så hade du kommit tillbaks med idel påklädda fotografier av mina barn.
Visserligen talar du inte om att vi borde skjutas i nacken, men efter att vi strippats från alla våra medborgeliga fri och rättigheter så är det kanske nästa steg?
Daddy 12.46
Min personliga åsikt är att det nästan är omöjligt att använda vad du kallar "incestkortet "i vårdnadstvister, eftersom det i den stora majoriteten av fall leder till att det är den som anklagar, inte den som anklagas, som i slutändan förlorar vårdnaden.
Att anklagelser om sexuella övergrepp till och från kommer upp under vårdnadstvister beror, tror jag, huvudsakligen på två saker. Dels på att barn lättare kan börja berätta när en splittring i familjen ger öppningar. När föräldrarna inte längre uppfattas som en monolitisk enhet kan barnen lättare berätta för den ena föräldern om den andra.
Dels på att vårdnadstvister ibland UPPKOMMER pga att barnen börjar berätta om övergrepp. Upprördheten över att den andre föräldern begår övergrepp är det som skapar sprickan och separeringen.
Jag vill däremot inte teoretiskt UTESLUTA att det någon enstaka gång skulle kunna finnas falska anklagelser om sexuella övergrepp i samband med vårdnadstvister, men eftersom anklagelser av den typen nästan alltid hårdast drabbar de som kommer med dem torde det vara extremt ovanligt.
Jag vill också betona att jag nästan inte vet ett dugg om Daddys vårdnadstvist, och att jag dessutom av princip nästan aldrig uttalar mig om enskilda fall.
Jag vill också påpeka, apropå din kommentar om MA:s blogg, att en rad människor ju genom årens lopp har utpekats för allt möjligt otäckt på din egen blogg. Ja, jag läser den som sagt relativt ofta.
Men varje avståndstagande från hoten och förtalet i FB-tråden är ju i sig bra.
Daddy 13.04
Bara kort. Ja, jag står för det jag skrev i bloggen. Det finns en oerhört massa fall där barn tvingas umgås med pappor som de är livrädda för. Det finns en rad fall som är publicerade i tidningar, böcker, på bloggar,, och andra media. Jag kommer att återkomma till några av dessa.
Och vad gäller vad jag skrev om vad polisen skulle kunna hitta. Personer som anklagas för övergrepp som kallar sig "oskyldiga" men som så gärna samarbetar med andra som också kallar sig "oskyldiga" får en alltid att undra. Hur kan de veta att de andra är så oskyldiga? Om jag ansåg mig vara oskyldigt anklagad skulle det sista jag gjorde vara att gå med i nätverk tillsamman med andra som påstod sig vara det. För hur skulle jag veta att DE var det?
Man kan lugnt utgå ifrån att varje gruppering som samlar stora grupper av människor som säger sig vara oskyldigt anklagade för olika saker kommer att vimla av skyldiga. Det är ganska så uppenbart. Det gäller allt, från "Familjer mot falska incestminnen" till "Aktionsgruppen för falskt anklagade fäder" (som väl inte finns längre) - till många papparättsgrupper som kämpar mot påstått falska anklagelser vid vårdnadstvister. Ingen av dessa grupper kontrollerar ju om de som går med verkligen är oskyldiga. Så var ska de skyldiga samlas om inte där?
Om man bildade ett nätverk för de som var oskyldigt anklagade för mord - vilka skulle dyka upp där? Vad tror ni?
En person som sitter med en massa andra i ett nätverk där den ena efter den andra bedyrar sin oskuld och INTE börjar ställa sig frågan om DE ANDRA verkligen är oskyldiga är antingen naiv, korkad - eller inte alls så oskyldig...
Därför är jag övertygad om att polisen skulle hitta åtskilligt om de skulle titta på den typen av nätverk.
Men jag har aldrig talat om att ta ifrån någon "alla medborgeliga fri och rättigheter" … och jag förstår inte hur någon kan få för sig det!
PS. Eftersom jag inte sitter vid datorn 24 timmar dygnet (på sin höjd två eller i vissa fall tre) och jag har sett de kaotiska evighetsdebatterna om "Daddy" på såväl din egen som på andras bloggar, vill jag inte få över den vildvuxna debatten hit. Det vore en ren mara.
Därför har jag stängt kommentarsfältet till detta inlägg.
De två senaste kommentarerna lades först ut 29 februari, men jag har redigerat om dem en smula och på nytt lagt ut dem idag.
Skicka en kommentar