onsdag 19 oktober 2011

Var är Hannes Alfvén när vi behöver honom?

Under de senaste åren verkar kosmologin ha hamnat i någon form av kris. Det konsensus som fanns i låt oss säga mitten av 90-talet verkar ha ersatts av ett rent kaos. Den ena nya fantasifulla teorin ersätter den andra.

Det gemensamma för dem är dels att de huvudsakligen bygger på avancerade matematiska modeller (ofta med ett ytterst bräckligt stöd i nya observationer), dels att de är just - fantasifulla.

Några exempel på hur tankegångarna går.

Universum uppkom från ingenting genom en kvantfluktuation, och nya kvantflukuationer i vårt universum skapar ständig och jämt nya universum - i andra dimensioner.

Universum kan ha varit "krökt " och "slutet" redan från början. I så fall hade det en oändlig täthet, men på en oändligt liten punkt. Eller så var det "öppet" och "platt" från början och då, hör och häpna, var det redan från början oändligt stort - OCH oändligt tätt. Sedan expanderade det, vilket är möjligt trots dess oändlighet eftersom det finns olika storlekar även av oändligheter.

Det skapas ständigt nya universum, en process som kommer att pågå i oändlighet. Men den har inte pågått i oändlighet - en gång i tiden skapades det första universumet någonsin. Och då som ett resultat av en kvantfluktuation i ett tidlöst icke-rum.

Universum har 10 rumsdimensioner men alla utom 3 är "hoprullade" och så pyttesmå att de inte märks.

Det hittills nämnda är inom ramarna för mainstream-teorin, som ju bland annat innefattar Stephen Hawking.

Delvis utanför, kanske, finns strängteorien som talar om nästan oändligt tunna strängar miljarder ljusår långa, och om att det finns inte mindre än 16 rumsdimensioner.

Annars finns det de som tror att universum regelbundet kolliderar med ett annat parallelluniversum, som finns i en annan dimension. Eller att universum har krockat inte mindre än fyra gånger med andra universa, vilket antas visa sig i den kosmiska mikrovågsstrålningen . Eller att universum kommer att gå mot en oerhörd gleshet, ända tills det blir tillräckligt glest. Då kommer den matematiska logiken i glesheten göra att den på mindre än en nanosekund förvandlats till en oändlig täthet. Anledningen är att ekvationerna för nästan oändlig gleshet liknar de för oändlig täthet.

Ingen har förstås någonsin iakttagit strängteorins strängar. Ingen har någonsin kunnat iaktta fler rumsdimensioner än tre.

Den kosmiska mikrovågsstrålningen används regelbundet för att "bevisa" en rad olika motstridande teorier.

Och så vidare.

OK, alla dessa teorier är kanske verkligen oerhört seriösa, och min skepticism kanske är en direkt pinsam lekmannainställning. Från en person som aldrig fick mer än 3:a i matte i grundskolan, och som sedan dess i stort sett lyckats undvika detta ämne....

Men vad jag ifrågasätter är just metoden att med den ena "eleganta" matematiska modellen efter den andra tro sig kunna se den uppenbarade sanningen om hur universum ser ut. Ja, rentav formulera "the theory of everything" som Hawking talar om. Matematiken kommer först, observationerna kan sedan tolkas utifrån de eleganta ekvationerna.

Hannes Alfvén har skrivit en hel del träffade om denna inställning. Obs att jag inte alls har någon bestämd åsikt om hans plasmakosmologi men det finns något i hans inställning som känns uppfriskande. Lite av den grundinställningen skulle behövas i den kosmologiska debatten idag. Tycker jag. Men jag är alltså som sagt en lekmammadilettant, som är dålig i matte. Så ta det som ni vill.

Men här ska jag i alla fall lägga ut några tänkvärda citat från Hennes Alfvén som alla är tagna från Eric J Lerners "The Big Bang Never Happened".

“The people were told that the true nature of the physical world could not be understood except by Einstein and a few other geniuses who were able to think in four dimensions. Science was something to believe in, not something which should be understood. Soon the best-sellers among the popular science books became those that presented scientific results as insults to common sense. One of the consequences was that the limit between science and pseudo-science began to be erased. To most people it was increasingly difficult to find any difference between science and science fiction”. (“The big bang never happened”, s, 127)

“The reasons why so many attempts have been made to guess what was the state of the Universe several billion years ago is probably the general belief that long ago the state of the Universe must have been much simpler, much more regular than today, indeed so simple that it could be represented by a mathematical model which could be derived from some fundamental principles through very ingenious thinking. Except from some vague and unconvincing reference to the second law of thermodynamics, no reasonable scientific motivation for this belief seems to have been given. This belief probably emanates from the old myths of creation. God established a perfect order and “harmony” and it should be possible to find which principles he followed when he did so. He was certainly intelligent enough to understand the general theory of relativity, and if He did, why shouldn´t He create the Universe according to its wonderful principles?” (“The big bang never happened”, s. 228).

Kosmologin har lagts i händerna på forskare som “had never visited a laboratory or looked through a telescope, and even if they had, it was below their dignity to get their hands dirty. They looked down on the experimental phycisists and the observers whose only job was to confirm the high-brow conclusions they have reached, and those who were not able to confirm them were thougt to be incompetent. Observing astronomers came under heavy pressure from theoreticians. The result was the establishment of a cosmological establishment, like that of the Ptolemaic orthodoxy, which did not tolerate objections and dissent”. ("The big bang never happened” sid. 229).

Och, nej, att ordet "he" ibland står med stor och ibland med liten bokstav i andra citatet är inte ett slarvfel av mig, det står så i boken jag citerar från.

16 kommentarer:

Gunnar Wall sa...

Uppfriskande med en sådan vanvördighet gentemot den etablerade forskarvärlden. Förvisso har jag själv noterat att de som vet saker och ting tycks ha reviderat sina teorier om universum med kanske tio års mellanrum, men din exposé antyder att de snabba kasten mellan olika ytterlighetsståndpunkter är mer dramatiska än så. Förmodligen får dagens toppnamn som lanserar sina teorier om universum lite extra gratiscred eftersom deras främsta motståndare är de mer uppenbart flugiga kreationisterna. Men efter din krönika börjar jag så smått fundera över om den berömda satiren om det flygande spaghettimonstret kanske är i någon mån tillämplig också på den verkliga forskareliten och inte bara på pseudovetenskapliga amerikanska predikanter.
Själv har jag nog alltid lite i smyg fronderat mot både vetenskapliga och religiösa auktoriteter och undrat om vi människor någonsin kommer att få särskilt bra koll på de universella frågorna. Vem är det som säger att vi skulle få det? Som Lou Reed sagt: "Life is like sanskrit read to a pony".

Erik Rodenborg sa...

Gunnar Wall

Du skrev "Förmodligen får dagens toppnamn som lanserar sina teorier om universum lite extra gratiscred eftersom deras främsta motståndare är de mer uppenbart flugiga kreationisterna."

Men Big Bang är ju DE FACTO en kreationistisk teori, som blev väldigt uppskattad inom kristenheten när den kom. Teorin formulerades i mitten av 20-talet av den katolska prästen (och astronomen) Lemaitre och den hyllades av påven som en bekräftelse av skapelseberättelsen i ett uttalande 1951.

Det utmanas inte heller av någon öppet kristen fundamentalistisk skola inom kosmologin, typ som darwinismen utmanas inom (utkanterna av) biologin. Den vulgära "kreationismen" som strömning finns inte inom den kosmologiska debatten, inte ens i dess ytterkanter. Och varför skulle den behövas när Big Bang-teorin redan finns där?

Gunnar Wall sa...

Den vulgära kreationismen finns förstås inte i den vetenskapliga kosmologiska debatten, men finns, det gör den. Och den har ju ett inte föraktligt inflytande till exempel inom det amerikanska utbildningsväsendet. Och jag kan fortfarande tänka mig att jag har rätt i min gissning att dagens breda uppslutning bakom forskarteser som enligt din eleganta presentation egentligen tycks vara av rätt improviserat slag kan ha att göra med att många ansvarsfulla intellektuella i sitt inre är starkt uppfyllda av behovet av att ta ställning för vetenskap och mot hokus-pokus.

Detta behov behöver ju inte vara grundat i särskilt djup förståelse av det problem som för tillfället är på tapeten. Liknande ryggmärgsreflexer brukar ju dyka upp när samma typ av intellektuella diskuterar politik och alltid lika oskuldsfullt sluter upp bakom tanken att de fördomar som under typ det senaste årtiondet saluförts av media och politiker är lika med den eviga och uppenbarade sanningen. De senaste åren har det till exempel handlats om det nödvändiga och fullständigt harmoniska sambandet mellan globalisering, kapitalism, demokrati och välstånd.

Erik Rodenborg sa...

Medan det finns en perifer grupp av biologer som förespråkar kreationism, och som på så sätt utgör en "politiskt inkorrekt" och avvisad del av diskursen inom biologin, så att säga, finns det ingen motsvarighet inom kosmologin.

Ja, det är klart, det finns fundamentalister på utsidan som säger att Gud skapade universum på en dag men de är som sagt helt utanför. De kräver inte att undervisningen i astronomi ska ändras etc.

Däremot kan Big Bang-teorin lätt kopplas till teorier om "Intelligent Design". Det är inte så svårt, eftersom minsta lilla förändring av naturlagarna resulterar i att inget liv skulle kunna finnas.

Det löser Hawking m.fl. med teorin om att det finns mängder av universum. Att vi råkar befinna oss i ett som har naturlagar som gör att vi kan finnas blir på så sätt inte så underligt.

Om man tror att endast ett universum finns blir dess naturlagar lätt en form av gudsbevis. Det användes också på det sättet av många för inte så länge sen.

Big Bang-teorin minus Hawkings babyuniversa är i princip en kreationistisk teori.

Den gör att den mer parodiska kreationismen blivit gsnska så överflödig...

Tidlösa sa...

Jag har tagit upp detta tidigare, men för ett antal år sedan chattade jag med en kvantfysiker som faktiskt menade att kosmologin befinner sig i kris. (Det var han som sade att kosmologerna är avundsjuka på biologerna.) Han menade att det finns fyra huvudteorier inom kvantfysiken, som alla stämmer lika bra in på empiriska fakta, men som ändå är diametralt motsatta varandra! Två av dem var "the Copenhagen interpretation" (den konstiga versionen med Schrödingers katt och sådant) och David Bohms mer "materialistiska och deterministiska variant. Vilka de två andra var sade han inte. Han kommenterade lakoniskt: "I´m not sure if this counts for progress".

Han menade även att supersträngsteorin befann sig i kris, eftersom de inte finns några som helst empiriska belägg för deras 16 dimensioner, osv. Det funkar rent matematiskt, men det motsvarar ingenting verkligt... (Ett svårt slag för mig, som på något sätt hoppas att den "platonska" synen på matematik skall vara den riktiga!)

Det här kanske är en minoritetsståndpunkt - den här killen hade rätt originella åsikter i många frågor, t.ex. var han dualist snarare än materialist, men samtidigt militant ateist - men det visar att alla inte tror på den officiösa kosmologin.

Jag har förresten ännu inte hunnit läsa Eric J. Lerners bok, men funderar på att göra det...

Och du, Kire. Paul Tillich har fel!

;-)

Tidlösa sa...

Jag har ett lite annat intryck av kreationismen. De kreationister som är biologer, t.ex. Jonathan Wells, verkar vara infiltratörer eller "entrister" som skaffat sig sådana examina i syfte att ge sin kreationistiska propaganda mer trovärdighet. Wells är i grund och botten Moonie.

Å andra sidan finns det en kreationist som faktiskt använder Big Bang som argument. Han heter Hugh Ross och är astronom (!). Han leder en grupp som heter Reasons to Believe. Ross har även publicerat en bok som hävdar att UFO-n är av djävulen.

Det finns två huvudtyper av kreationister. Den mer extrema och ökända varianten kallas "young earth creationists" eller YECs. De förnekar Big Bang eftersom de måste hävda att hela universum (!!) skapades på sex dagar för cirka 10,000 år sedan. Jag vet inte om de hänvisar till Lerner, men det skulle faktiskt inte förvåna mig. YECs är virriga eller direkt ovederhäftiga, och har ofta använt sig av Stephen Jay Goulds "punkterade jämvikt" som ett argument mot evolutionen, så det skulle faktiskt inte förvåna mig om de fräckt parasiterade även på Alfvén och Lerner.

Den andra varianten, "old earth creationists" eller OECs erkänner att både Jorden och universum är mycket gamla, men förnekar evolutionen ändå. Ross tillhör denna kategori, och denna grupp kan mycket riktigt använda Big Bang, samtidigt som de givetvis måste förneka alla teorier om "babyuniversa" und so weiter.

Även katolska kyrkan, som är teistiska evolutionister, kan använda Big Bang.

Personligen har jag ingen välgrundad åsikt om vilken av de olika kosmologiska teorierna som sann. Preliminärt ansluter jag mig till något slags cykliskt eller oscillerande universum (det smäller mest hela tiden, alltså!), men det kan självfallet vara fel.
Rent metafysiskt vacklar jag mellan dualism och panpsykism, och är således inte materialist.

Egentligen har jag nog aldrig varit materialist, utom under en mycket kort period. Jag har i efterhand insett att min "materialism" antagligen var ett slags "svag" panpsykism med drag av teleologi...

Tidlösa sa...

Från den ena heresin till den andra, har du checkat boken "Rare Earth" av Peter Ward och Donald Brownlee? Scary, scary, scary...men antagligen felaktig.

När skall du förresten tala om för oss vad du anser om nydarwinismen?

;-)

Tidlösa sa...

Ett litet klargörande om Ross. Hans grupp RTB gör allt för att låta så "rationella" som möjligt, men om man läser det FINSTILTA framgår det att Ross faktiskt är rätt så fundamentalistisk, och alltså anser att Satan och hans demoner skickat de flygande tefaten. Vad man än anser om *den* teorin, så är den knappast den "moderatare" versionen...

Erik Rodenborg sa...

Om jag fattar Hugh Ross rätt är han mycket märklig. Han försöker anpassa sig till geologiska fakta men hans arkeologiska och paleontologiska kunskaper verkar milt sagt skrala.

Om jag alltså fattar saken rätt. Han medger att syndafloden inte var universell, men anser att det var en lokal översvämning i Mesopotamien. Samtidigt säger han att den utrotade hela mänskligheten (utom Noas familj),

Han tror alltså på största allvar att alla människor i världen vid en viss tidpunkt bodde i Mesopotamien. Att detta aldrig har varit sant är ju lätt att visa.

Den enda översvämning som skulle ha kunnat utrota mänskligheten (minus en familj) någon gång i tiden skulle ha måst äga rum i Afrika. Och så långt tillbaks att det är omöjligt att infoga den i den gammaltestamentliga kronologin.

Inser inte Ross det, eller har jag missuppfattat något?

Erik Rodenborg sa...

"När skall du förresten tala om för oss vad du anser om nydarwinismen?"

Min åsikt är ungefär att det visst har skett en evolution, men att den inte kan förklaras som endast en funktion av kombinationen mutationer och naturligt urval.

Någon form av medveten/avsiktlig strävan inbyggd i processen, på något plan. Alltså.

Tidlösa sa...

Jag har tittat lite mer på RTB:s hemsida. Din tolkning av Ross verkar stämma. Han försöker lösa problemet genom att hävda, att Mellersta Östern trots allt ligger relativt nära Östafrika (!!).

RTB skall föreställa något slags "smarta" kreationister, men deras ståndpunkt låter istället direkt dum.

Erik Rodenborg sa...

"Moder Thorium" skrev: "Och du, Kire. Paul Tillich har fel!"
Kan du inte utveckla det där lite närmare?

Tidlösa sa...

Nja, jag vet inte om jag vågar göra det på nätet...

Erik Rodenborg sa...

Moder Thorium

Var förresten nyligen med AG i Hassela i fyra dagar, inbjuden av en familj som jag känt sedan länge, där åtminstone en av familjemedlemmarna står nära AG:s kombination av politiska och religiösa åsikter.

Det var en intressant upplevelse, kände mig verkligen som en hedning i sammanhanget. AG, den nämnde familjemedlemmen och jag besökte bland annat ett jättekors som nyligen rests i Hassela, som jag kommer att återkomma till på bloggen.

AG var mycket imponerad, och jag var illa berörd. Medan de pratade om hur fint korset var gick jag lite avsides och la lite snus på en stubbe, när de inte märkte det. Att lägga tobak på stubbar är i folktron ett sätt att offra till skogsrået.

Det var väl delvis något av en osynlig protest från min sida...

Tidlösa sa...

Vad lustigt. Det känns som att jag och AG måste träffas någon gång...

Hassela, av alla jävla ställen?

Det är ju ironiskt nog där Hassela-Solidaritet håller till. Jag gissar att AG fortfarande inte gillar dem, och det gör inte jag heller.

Vi polemiserade mot Vidar Andersson på den gamla goda tiden, i skrift givetvis. Han hade skrivit en artikel på DN Debatt som lät nästan rasistisk, och dessutom var han för en slags permanent allians med ett eller flera borgerliga partier. En riktigt obehaglig typ, detta. Och han var alltså (s)-riksdagsman. Man får nästan ofrivilliga sympatier för Anders Carlberg!

I mitt gamla hemland (öster om Elbe) har jag vid flera tillfällen åtföljt mina katolska vänner på långa vandringar till kapell eller kors på bergsknallar, fast ibland inkluderar de bilder av Maria, så du kanske inte skulle ha blivit riktigt lika avskräckt...

;-)

Och nej, jag är inte på väg att bli katolik, om någon trodde det. Dessutom var detta sådana där "Vaticanum II"-katoliker. Jag hade aldrig pallat med Mel Gibsons farsa! Honom hade jag nog offrat till skogsrået...

Tidlösa sa...

Ett klargörande. Det jag inte gillar med Anders Carlberg är alltså hans snällhetslinje mot nazismen. På den punkten liknar jag mer Stalin. Stalin 1941-45, närmare bestämt. Ja, eller Roosevelt...

Volksfront, ja?

En fundamentalist som omvärderat Josua

Josuas bok är förmodligen den otäckaste boken i Bibeln. I den beskrivs hur Gud leder israeliterna i ett fälttåg med syftet att utrota den ka...