De två värsta religiösa åsiktsriktningarna jag kan tänka mig är dels de
satanister som öppet sympatiserar med den Satansbild som ges i
evangelierna, och som vill leva därefter. Och som följaktligen
praktiserar en iskall egoism kombinerat med likgiltighet för andras
lidanden - och i många fall också njuter av att andra lider.
De
satanister (men de är faktiskt färre än vad en del verkar tro) som
bygger upp en välvillig satansbild och omtolkar den till något helt
annat har jag inga problem med.
Dels de kristna och muslimska
fundamentalister som tycker att det är OK att deras påstått allsmäktiga
gud dömer människor till evig plåga i helvetet endast för att dessa inte
vill tro på denne gud. Alla helvetesläror är förkastliga men om det
handlade om att människor verkligen varit onda och hänsynslöst skadat
andra har jag i alla fall en aning större förståelse för tankesättet.
Men
att tycka det är OK (och i vissa fall även fröjda sig över) att de som
inte behagar tro på rätt gud ska plågas för evigt går över alla gränser
av grymhet.
Dessa helvetestroende fundamentalister, och dessa
satanister, är ytligt sett motsatser - men i grunden har de en avgörande
sak gemensamt. De saknar båda den mest elementära empati.
Det finns ett helvete på jorden och ett av dess många uttryck är dessa två religiösa strömningar.
För
de kristnas del blir det inte bättre av tanken att en oskyldig Jesus
måste torteras ihjäl för att den troende skaran ska slippa helvetet.
Satanister och den typen av helvetestroende fundamentalister kan ta varandra i hand.
De är båda onda....
