I nästan alla skräckfilmer (såväl övernaturliga som inte övernaturliga) där den huvudsakliga handlingen utspelar sig inomhus bor de som drabbas i egna hus, ofta långt ifrån andra hus - och som dessutom har många rum (om de bara hade ett eller två skulle det inta alls bli lika otäckt).
De som drabbas är oftast övre medelklass. Det kan förstås bero på att spelfilmer mycket ofta handlar om övre medelklass men i just skräckfilmer finns det ytterligare en orsak. Det är ju de som har råd att bo helt eller delvis ensamma i stora hus med många rum.
Jag tror jag aldrig sett en skräckfilm i inomhusmiljö där de som drabbas bor i en etta eller tvåa i ett stort hyreshus.
Om jag hade bott ensam i ett stort hus med många rum skulle jag aldrig våga se skräckfilmer, i alla fall inte på kvällen eller natten.
Om man som jag bor i en etta i ett stort hyreshus, som dessutom står mittemot ett annat stort hyreshus, som i sin tur står framför ett annat stort hyreshus osv osv kan den helt förödande skräckstämningen inte riktigt uppstå. Dessbättre.
2 kommentarer:
Det här är också en intressant fråga i de fall när människor har upplevelser av att bli bortförd av utomjordingar. Exempelvis Budd Hopkins, om jag minns rätt, menade att det mer ofta drabbar folk som bor i ensligt belägna villor och liknande. Sedan finns det ju förstås enskilda exempel med människor som ska ha blivit bortförda svävande från högt belägna lägenheter. Vad jag vill sätta fingret på är att bortförningsfall från lägenheter är svårare att "rättfärdiga" i så mån att man då måste förklara varför ingen nedanför verkar ha sett något; speciellt i större städer borde det ju åtminstone finnas några vakna som har sett UFO-aktivitet.
Det skulle ju också kunna vara så att ufonauterna väljer att kidnappa avlägset boende människor för att det är lättare att genomföra...
;-)
Skicka en kommentar