Jag tycker att en (ännu olåst) debattartikel om Koranbränningarna som denna i SvD missar kärnpunkten. I alla fall berör de inte det som får mig att bli upprörd över de offentliga bränningarna av Koranen.
Jag är inte mot att Koranen bränns offentligt för att jag anser att den är oantastligt helig (det anser jag inte). Eller för att det finns andra som anser att den är oantastligt helig.
Jag är emot att bränna den offentligt för att den är en bok, och jag är mot offentliga bokbål.
Jag skulle personligt faktiskt blivit mer upprörd om Enid Blytons barnböcker hade bränts offentligt för ett antal år sedan av någon som ogillade dem. När jag var barn fördes en veritabel kampanj av tråkiga vuxna mot hennes böcker, som menade att de var skräplitteratur som barn inte bör läsa.
Om någon av dessa vuxna hade samlats på en offentlig plats och bränt Blytonböcker under paroller som "Mot fördumning av lättledda barn - härmed överlämnar jag åt lågorna Enid Blytons böcker" skulle jag som barn blivit vansinnigt upprörd (och rädd), och inte ansett att det borde vara tillåtet.
Det anser jag inte heller idag.
Jag anser nog dessutom rent personligt att det vore ett än värre brott att bränna omtyckta barnböcker än att bränna Koranen eller Bibeln, eftersom det vore ett hatbrott som främst skulle drabba barn, och barn som grupp är mer försvarslös än grupper som kristna och muslimer.
Men principen är densamma.
PS. Mig veterligt har inga Blytonböcker bränts offentligt. Men i USA har kristna fundamentalister bränt Harry Potter-böcker offentligt, och det är förstås lika illa.
5 kommentarer:
Det förekom ett bokbål i Sverige just bland fundamentalistiska kristna för flera decennier sedan. Jag har bara ett vagt minne av det (därav den oklara tidsangivelsen) men jag såg det på TV-nyheterna och tyckte det var absurt. En författare av ungdomsböcker nämndes, kan ha varit Roald Dahl.
Tydligen förekom sådant också på 1800-talet. Se inledningen till denna text. https://internationalen.se/innehall/fokus/2023/ratten-att-hada-kranka-och-branna/
Så fruktansvärt infantilt beteende. Syftet med offentliga koranbränningar är att försöka provocera. Annars hade man bränt Koranen i sin egen trädgård.
Absolut. Och om man bortser från brandrisken är det ju inga problem med att bränna skrifter hemma. Men det bör kanske ske över handfat, en öppen toalettstol eller en hink fylld med vatten.... :-)
PS. Jag har faktiskt en gång bränt en krönika av Jan Guillou över toaletten i mitt dåvarande studentrum. Det borde jag inte ha gjort, för brandlarmet gick. Och halva korridoren kom rusande och frågande om det brann. Jag svarade som det var, att jag just bränt en obehaglig krönika av Jan Guillou. De tittade konstigt på mig. ;-)
Skicka en kommentar