Anthony Peratt - "Physics of the Plasma Universe"

Den idag förmodligen mest vetenskapligt meriterade av de aktiva förespråkarna för plasmakosmologi är Anthony Peratt. 

Jag har just "läst igenom" den andra upplagan  av hans bok "Physics of the Plasma Universe".

Att jag skriver "läst igenom" inom citattecken beror på att stora delar av boken är fylld med komplicerade ekvationer som jag inte förstår ett skvatt av. Men det jag förstod av den gjorde ändå boken både intressant och stimulerande.

Boken för inte fram Peratts kritik av Big Bang-teorin och den är inte heller  ett polemiskt försvar av den plasmakosmologiska teorin. Den är en förvisso mycket lärd genomgång av olika typer av plasmafenomen i universum, alltifrån plasma på jorden, och i jordens omedelbara  närhet - till interstellär och galaktisk/intergalaktisk  plasma. 

För mig som lekman är det svårt att avgöra vad som är icke-kontroversiellt respektive kontroversiellt i boken. Det finns i vilket fall som helst plasma på helt olika nivåer i universum. Och det är sant att plasma utgör kanske 99,9 procent (eller mer) av den synliga materien i universum. Med "synlig" menar jag här inte endast synlig med hjälp av vanligt ljus utan även på frekvenser utanför detta. 

Eftersom Peratt förnekar existensen av mörk materia  menar han att inte endast den synliga materien, utan all materia, till 99, 9 procent består av plasma. Vilket ju är en kontroversiell ståndpunkt.

Plasma tenderar att skapa trådliknade strukturer, och har ett rörelsemönster som vida skiljer den från andra, icke-plasmiska gaser. Det är definitivt ett fascinerande ämne.

I motsats till Eric Lerner, som klart accepterar att solen drivs av fusionsenergi, uttalar sig inte Peratt om frågan. När han tar upp den skriver han så här:  "The nuclerar core of the Sun is a plasma at about a temperature of 1.5 keV. Beyond this, our knowledge of the Sun´s interior is highly uncertain. Processes which govern the abundance of elements, nuclear reactions, and the generation mechanism and strength of the interior magnetic fields, are incompletely  known". (s. 11.) Som synes undviker han frågan.

När han använder sig av elektromagnetisk information från  rymden, är han som mest övertygande. När han istället använder sig av information från laboratorieexperiment och datasimuleringar blir jag mer tveksam. Vad gäller slutsatserna från laboratorie-experimenten motiverar han, i anslutning till Hannes Alfvén, dessa med att plasmastrukturer fungerar på samma sätt - oavsett storlek. Det betyder att om plasma i ett sådant experiment bildar formationer som liknar spiralgalaxer kan man anta att de verkliga spiralgalaxerna kan antas ha skapats av moln av plasma.

Vad gäller datorsimuleringar bör det ju sägas att deras validitet ju är avhängig vad som matas in i datorn. Om den som genomför dessa simuleringar har kontroversiella åsikter om exempelvis plasmans karaktär torde det ju kunna påverka resultaten.

Om det finns något i boken som får mig att reagera entydigt negativt är det när Parett på sidorna 363 ff utan förvarning använder sig av arkeologiska artefakter som han - utan att på något sätt problematisera frågan - anser är avbildningar av plasmafenomen. Bland annat tar han här upp de geometriska mönster som finns i Peru, gigantiska av människor skapade strukturer som endast kan ses högt uppe i luften. Här finner han mönster som påminner om de som kan ses i bland annat laboratorier vid plasma-experiment. 

Det kanske de gör, men de mönster som finns på marken är inte så komplexa så att man kan avfärda möjligheten att de har skapats av människor som inte har en aning om hur plasma ser ut. Den enda plasma i rymden som kan ses med blotta ögat torde vara norrsken. Och jag har aldrig sett bilder på norrsken som på något sätt liknar linjerna i Peru. 

På YouTube finns en inspelning, som jag länkat till tidigare. Där håller Peratt ett föredrag för vad som kanske kan antas vara ett Electric Universe-möte. Det är där han säger att Plasma Universe och Electric Universe i stort sett är samma sak. Där kan man också se många bilder från plasma som skapats i laboratorie-experiment som sedan jämförs med förhistoriska ristningar. De visar sig likna varandra och Peratt verkar närmast automatiskt dra slutsatsen att dessa ristningar är avbildningar av plasma. Den kommer från mycket stora delar av världen - även sådana där så vitt jag förstår det knappast går att se norrsken i våra dagar. 

Peratt verkar anse att det finns miljoner av plasma-liknande avbildningar från förhistorisk tid. Han för också fram teorin att solen för tusentals år sedan var mer aktiv - och att den kastade ut mycket mer plasma i rymden då än den gör nu. 

Men oavsett detta - att tro att en av de mest förekommande konstnärliga verksamheterna under förhistorisk tid byggde på att noga studera plasmastrukturer i himlen och sedan lägga ner en enorm tid på att skapa den ena plasma-avbildningen efter den andra är lite udda. Varför i allsin dar skulle de göra det?

Och så oerhört lika varandra är inte plasmafenomen och forntida ristningar. Dessutom bygger många av Peratts exempel på plasmastrukturer som skapats i laboratorier och simuleringar men som inte återfinns på himlen idag. 

Jag har känslan av att Peratts mångåriga studier av plasma har gjort honom så att säga fartblind. Han drar mycket snabbt slutsatsen att forntida ristningar som liknar den plasma han studerar verkligen var avbildningar av plasma. Om jag ska vara riktigt, riktigt elak tycker jag att det påminner lite om när Erich von Däniken tolkade förhistoriska bilder från Sydamerika som att de föreställde rymddräkter.