I över fyrtio år har det i Sverige (och i stora delar av världen) förts en debatt om frågor som sexuella övergrepp mot barn, bortträngda minnen, liksom om pseudo-teorin om PAS, dvs en teori som bland annat går ut på att barn som berättar om övergrepp från pappan, berättar vad de gör pga att modern hjärntvättat barnet.
I denna debatt har man kunnat följa uppkomsten av två ganska så distinkta läger - ett som är beredd att seriöst lyssna på såväl barns, som vuxna överlevares och även mammors, berättelser om övergrepp. Och ett annat som i princip hävdar att alla återkallade minnen som inte funnits där hela tiden - är falska. Och som dessutom stödjer PAS-teorier, och i hög grad argumenterar för att en stor majoritet mammor som anser att barnen utsatts för övergrepp av fadern endast gör det för att diskreditera fadern ex.vis inför en vårdnadstvist.
Själv har jag i grunden stött den grupp som varit beredd att lyssna på barnen, mammorna och vuxna överlevare sedan 1993, då jag började skriva om saken. Jag anser att berättelser om övergrepp, är sanna mycket oftare än vad de flesta kanske vågar medge. Och att påståenden om falska anklagelser (för att nu inte tala om "falska minnen") oftast inte alls stämmer, och att många (kanske de allra flesta) av de som hårt driver förnekarlinjen har en dold agenda av det mer förskräckande slaget.Om ni vill ta del av mina åsikter om saken kan ni ju söka på två av mina sido-bloggar. Jag är inte längre en ettrig debattör på det sätt jag var förut, även om jag alltså än idag stödjer det perspektiv jag hade då. Det mesta jag skrev på ex.vis 90-talet står jag alltså för än idag.
En organisation som definitivt hårt tar avstånd från förnekarna är Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige). De har en tidning som heter Kvinnotryck, och i nummer 4/2019 gjodre de en kort men kärnfull beskrivning och analys av just denna debatt. Den är mycket läsvärd.
Ni kan ta del av den här.
Gör gärna det.
28 kommentarer:
ROKS är en lobbyorganisation som har en agenda som
är kvinnoseparatistisk och generaliserar utifrån kön.
Vad gäller PAS så har jag sett det i praktiken.
Så för mig och andra är det en realitet och motsatsen
är din egen förnekelse som är utan verklighetsförankring.
Du leder en mobb som vill ha ståndrätt på närmaste torg.
Du sa för ett par år sen om du blev anklagad PERSONLIGEN
så skulle du acceptera ett straff även om du visste att
du var oskyldig. Det var en märklig reaktion.
Och du skriver kvalificerat dravel utan några sim helst argument.
Exempelvis. "Du leder en mobb som vill ha ståndrätt på närmaste torg." Det är ju bara trams. För det första leder jag inget, för det andra vill jag definitivt inte "ha ståndrätt på närmaste torg".
Ett annat exempel:"Du sa för ett par år sen om du blev anklagad PERSONLIGEN
så skulle du acceptera ett straff även om du visste att
du var oskyldig." Det är också kvalificerat trams. Var sa jag det? På denna blogg? I så fall vill jag gärna att du letar reda på det. Vilket du inte kommer att kunna eferrsom jag har aldrig sagt något som ens avlägset liknar detta.,
"Vad gäller PAS så har jag sett det i praktiken." Jaså? Vad gäller PAS-teorin har jag mött många av dess offer. Det var mycket plågsamt att se hur kvinnor och barn drabbas.
Jag kan inte ens se ett enda argument i det du skriver- bara utfall kombinerat
med lögner.
När du kallar ROKS separatistiskt skulle det i och för sig kunna ses som en halvsanning. De har en separatistisk praktik i den meningen att de som jobbar på jourerna endast är kvinnor. Det tycker jag är bra. De har däremot inte nån sorts separatistisk ideologi i övrigt. Det är förstås också bra...
Lite jobbiga sanningar för bägge läger i den här frågan:
PAS-termens upphovsman var mycket suspekt och ungefär lika pedofilvänlig som Fredrik Federley. Kring papparättsorganisationer kommer det oundvikligen att röra sig pedofiler som skamlöst utnyttjar den goda saken för sina perversa syften. Även en del pappor som är olämpliga av mer "normala" orsaker kommer att finnas här. MEN, även många vettiga pappor som på felaktiga grunder förvägras kontakt med sina barn. T.ex pappor som försöker rädda barn från deras styvpappa vars olämplighet negligeras av mamman.
PAS i sig är något väldigt simpelt och reelt existerande. Tyvärr kan det även vara svårt att skilja från äkta rädsla för en förälder. Även olyckligt att en pedofilvurmare kom att bli den som satte namn på företeelsen.
Kvinnojourer gör ett heroiskt jobb för utsatta kvinnor och barn. Tyvärr lockar verksamheten även till sig mödrar som är djupt olämpliga som vårdnashavare och som utnyttjar verksamheten för att skapa ett övertag mot en i vissa fall helt normal pappa som inte utgör ett hot mot någon.
Ligger i sakens natur att bägge verksamheterna lockar till sig folk som missbrukar dess syften. Lika självklart som att somliga missbrukar försäkringskassan för egen vinning.
Ja, jag förnekar inte att det kan finnas mödrar som försöker få barn att dela deras negativa syn på fäder utan att dessa begått övergrepp mot någon. Liksom fäder som gör detsamma fast tvärtom.
Det kan nog leda till en allmän motvilja hus barnen mot den andra föräldern. Däremot knappast till logiskt sammanhållna berättelser om misshandel och sexuella övergrepp, som upprepas, även då den påstådda "PAS-föräldern*" inte är där. Inte heller till en panisk rädsla som upprepas varje gång barnet ska träffa den ene föräldern (då vanligtvis pappan).
Men det är ofta i sådana lägen PAS-teorin används i domstolar, och av soc. Om PAS-teorin ska kunna användas på ett rimligt sätt som inte gynnar uppenbara förövare måste den omformuleras och förses med klara markeringar som gör att den inte kan användas som den gör idag.
Jag har inget mer att säga. Sanningen kommer bita dig i baken.
Anonym
'
Du slutar som du började. Med att förmedla en grumlig känsla av upprördhet men utan argument.
Min uppfattning är att de flesta heterosexuella mödrar, är av åsikten att fäder är viktiga för barnen och att de önskar att pappor skall engagera sig mer i sina barn, inom och utom deras egen relation till pappan.
Min uppfattning är att de flesta pappor inte har ett tillnärmelsevis liknande gott engagemang i barnen som mammor har samt att män tyvärr, vid separation från mamman, använder barnen som vapen mot henne på grund av hämndlystnad/maktfullkomlighet.
Pappor som inte har tagit ens halva ansvaret för barnen under tiden då de har bott ihop med barnens mammor, t.ex inte vabbat, inte delat på föräldraledigheten, aldrig inhandlat barnkläder, aldrig besökt dagis/skola, aldrig engagerat sig i läxläsning eller barnens kompisar, aldrig gått till frisör/tandläkare/läkare och allt annat som ingår i omsorgen om barnen, kräver helt plötsligt vid separation att få hela eller halva makten över barn som de knappt lärt känna. Heterosexuella män har på alla sätt och vis och i alla tider visat ett ointresse för barnen, såvida det inte har handlat om att sätta sig själva i maktposition över barnens förälder - modern.
Utöver detta har vi alla pappor som utsätter sina barn för övergrepp och av den anledningen kräver att få tillgång till sina offer. Inom papparättsrörelsen är dessa fäder vanliga.
Min uppfattning är att barn absolut inte skall separeras från sina mammor. Moderskapet är unikt, kvinnor har varit föräldrar sedan den första kvinnan satte den första ungen på jordklotet och en man skall anses vara, ingenting annat än en pollinatör. Ingenstans i djurens värld, kan vi se ungar som uppfostras av ensamma hannar. Det är onaturligt och det står klart att föräldraskap inte riktigt är mäns gebit. Faderskap är inte samma sak som moderskap, långt därifrån. Det har det aldrig varit och det kommer det aldrig att bli.
Männen som tycker annorlunda, kanske kan svara på frågan om de hellre hade valt att växa upp med sina pappor, än med sina mammor? De flesta människor i vuxen ålder svarar nej på den frågan.
Hugge skriver:
Kvinnojourer gör ett heroiskt jobb för utsatta kvinnor och barn. Tyvärr lockar verksamheten även till sig mödrar som är djupt olämpliga som vårdnashavare och som utnyttjar verksamheten för att skapa ett övertag mot en i vissa fall helt normal pappa som inte utgör ett hot mot någon.
Detta är kvalificerat skitsnack. Vad vet du och andra män öht om kvinnojourernas verksamhet? Har ni själva varit där eller öht engagerat er i verksamheten? Knappast. Så bara håll käften om sånt som ni inte begriper.
NBT skrev:
"Pappor som inte har tagit ens halva ansvaret för barnen under tiden då de har bott ihop med barnens mammor, t.ex inte vabbat, inte delat på föräldraledigheten, aldrig inhandlat barnkläder, aldrig besökt dagis/skola, aldrig engagerat sig i läxläsning eller barnens kompisar, aldrig gått till frisör/tandläkare/läkare och allt annat som ingår i omsorgen om barnen, kräver helt plötsligt vid separation att få hela eller halva makten över barn som de knappt lärt känna."
Jag känner till ett ganska solklart exempel på detta. En man som inte brytt sig så speciellt mycket om barnet krävde genast ensam vårdnad vid skilsmässan.. Sedan terroriserade han både mamman och barnet (som absolut inte ville bo hos honom) med hot och inlagor. Mamman vägrade umgänge och så blev hon anklagad för umgängessabotage. Detta ledde till att fadern fick vårdnaden,
Då hände det något, Fadern tog genast kontakt med mamman, och skrev på ett papper på att hon skulle få vårdnaden, som han nu inte längre var ett dugg intresserad av. I det fallet var det så uppenbart att han egentligen inte ville ta ansvar för barnet alls. Han använde det som en metod att hämnas mot mamman och terrorisera henne - men när han insåg att han just skulle få vårdnaden blev han förskräckt och avsade sig den genast. Bra för både mamman och barnet, men ändå avslöjande för pappan.
Erik: Jag har sett detsamma. I det här fallet en mamma som blev lämnad av den otrogne pappan som bara försvann ur sonens liv. Under flera års tid fick mamman tjata, för sonens räkning, att pappan skulle komma och hämta pojken för umgänge. Underhåll var pappan självklart inte heller intresserad av att betala för sin son. Pappan tjänar 3 gånger så mycket som mamman, minst.
Mamman blev sedan anmäld till det sociala. På socialen utgick man ifrån att mamman ville undanhålla sonen från fadern och försökte därför initiera växelvist boende för sonen, som nu var i tonåren. Pappan visade dock inget större intresse för någonting utan uteblev från flera möten med socialen. Socialen ringde då till mamman och undrade var pappan var, då de inte kunde nå honom på telefon. Som om hon var sin exmakes personliga sekreterare. Vidare så dök socialtjänstens handläggare, utan förvarning, upp på mammans arbete och de ville även boka möten med sonen, hemma hos henne. Modern vägrade detta och påtalade att de istället bör ta mötena med sonen hemma hos fadern men det gick han inte med på. Då slutade socialen att tjata om möten med sonen i hemmamiljö. ;)
Till socialtjänstens stora förvåning, förklarade modern sig i själva verket vilja lämna över hela vårdnaden och boendet till pappan. Modern tyckte att det var hög tid för pappan att ta sitt ansvar för sonen och att sonen nu var i rätt ålder för det.
Då ändrades plötsligt tonen hos socialen eftersom de givetvis förstod pappans ointresse av detta arrangemang (han hade ny fru och styvbarn). Eftersom socialen redan hade föreslagit växelvist boende och pappan inte kunde tacka nej till det, på grund av att han suttit i möten och redovisat hur olämplig modern var som förälder, klubbades växelvist boende igenom.
Det fungerade givetvis inte då pappan hade bosatt sig långt ifrån sonens skola och modern bodde nära skolan. Under "pappa-veckorna" körde pappan således hem sonen till mamman varje morgon innan skolan. Efter skolan gick sonen hem till mamman och satt där och väntade på att pappan skulle hämta honom efter han slutat sitt jobb. Vidare så skjutsade pappan hem sonen till mamman varje gång någon av dem blev sjuk eller när pappan hade annat för sig, utan att meddela mamman. Påföljden blev att mamman aldrig fick vara barnledig och att hon fick stå för mat/mellanmål/frukost/hygienartiklar åt sonen på pappaveckorna fastän hon nu inte fick något underhåll.
Socialtjänstens utredning skall vi bara inte tala om. Pappan som aldrig visat intresse för sin son, utmålas i dokumenten som den enda vettiga och modern som har tagit allt ansvar under alla år, utmålas som en komplett galning. Pappans ord om mamman skrev man ned i dokumenten som en sanning. Moderns ord om den frånvarande pappan, nämns inte alls. Jag uppmuntrade därför mamman till att skriva egna inlagor som socialen är tvungna att lägga till som bilagor i utredningen, i det fall sonen någon gång skulle få för sig att hämta ut materialet.
Jo, i de fall där pappan vill ha vårdnaden enkom för att djävlas med mamman kan det ju till sist ibland ske en mer positiv löning.
Men i de fall pappan vill ha barnen för att han "älskar" dem på samma sätt som Michael Jackson, finns det inte ens ett ljus vid tunnelns slut. Då är det bara ett avgrundslikt mörker som gäller.
Män och pappor är i regel inte intresserade av omvårdnad, omsorg eller av att ta hand om andra, inte ens barn. De flesta män vill inte ha barn, såvida inte en kvinna följer med på köpet. Många separerade pappor skulle gärna vilja slippa besväret med varannan-vecka-boende då de bara tycker att det är jobbigt.
Då kan man börja misstänka att det finns andra skäl till det plötsliga manliga intresset att få ensam vårdnad om barn. Incestpappor har uppenbara skäl - de vill använda barnen som runk-leksaker. Sen har vi den hämndlystna skaran pappor som har som enda syfte att göra illa mamman, där de vet att det gör som ondast, dvs via hennes barn.
Min erfarenhet är även att de flesta män börjar bråka om vårdnaden, först när de har träffat en ny kvinna som de tänker sig skall ta hand om barnen åt dem och göra allt det trista, vardagliga arbetet med barn som pappor sällan är intresserade av. Matlagning, tandborstning, skrik och gråt, tvätt, klädinköp, skola/dagis, sjukdomar osv.
Män är ute på jävligt djupa vatten när de nedvärderar moderskapet och vill likställa faderskap med moderskap. Män är INTE och HAR ALDRIG VARIT naturens föräldrar - det är en roll som män har skapat åt sig själva i det manliga samhället och det är en roll som bevisligen inte passar män. Det är en roll som många inte heller vill ha. De vill inte betala för barnen. De vill inte dela föräldraledigheten. De vill inte vabba. De vill inte behöva ta hand om någon annan - de vill själva bli omhändertagna av kvinnor.
Alla barn vill växa upp hos sina mammor (såvida de inte är direkt olämpliga), då en moders kärlek till hennes barn, är den enda villkorslösa kärleken som människor kommer att få uppleva i livet.
Ni borde skämmas ni som generaliserar.
Det är debattens lågvattenmärke.
Noboytoy
Alla typer av hjälporganistioner och system drar i någon mån till sig folk som tar emot hjälp på falska grunder. Jag har inte haft att göra direkt med vare sig papparätts-organisationer eller kvinnojourer. Känner dock en vettig pappa som lyckades få gemensam vårdnad trots en knasande mamma. Han var mycket tacksam för råden han fick av papparätts-folket. Ett av råden var att alltid ha med vittne vid hämtningarna. Jag var med som vittne vid en av hämtningarna av sonen. Sonen jämngammal med min ena grabb och de lekte ofta tillsammans.
Mamman vägrar släppa ut sonen ur huset till pappan. Vi hör sonen ropa "pappa" och något mer, sen klipptes ljudet av som om hon låst in sig med grabben på toaletten.
Vi väntar 5 min och går därifrån. Strax möter vi två polisbilar. Den ena kör vidare till mammans hus. Den andra vänder och börja skugga oss i krypfart.
Notera att varken jag eller min vän har någonsin varit åtalade för något brott.
För att göra en lång historia kort: I dag har föräldrarna gemensam vårdnad. Grabben är snart tonåring. Mamman gick överraskande med på gemensam vårdnad trots att hon tilldelats ensam vårdnad i tingsrätten.
I tingsrätten satt en socialsekreterare och sa att grabben sagt att han var rädd för sin pappa. När hon ombads visa var i familjerättens utredning detta framgår hänvisar hon till ett stycke där pojken säger att han rädd för att mamma och pappa ska bråka vid hämtningarna. En jäkla skillnad.
Att mamman plötsligt gick med på gemensam vårdnad berodde sannolikt på att det tog slut med hennes nya karl i samma veva. En man som bland annat försökt tuta i pojken att han var pojkens nya pappa. Han vägrade även att pojkens efternamn skulle stå utskrivet på brevlådan.
Alla problem började och slutade med mammans nya karl. Innan mamnan återfick förståndet drog hon sig inte för att missbruka larmnumret och polisen för att få ett övertag i vårdnadstvisten. Skulle en kvinnojour genomskådat hennes manipulation? Kanske, kanske inte.
Jag läste rätt mycket om George Pesor-fallet när det var aktuellt. Där trampade en viss kvinnojour rejält i klaveret. Liksom papparättsorganisationer ibland gjort bort sig när man bistått pappor som man borde insett var djupt olämpliga och rent av livsfarliga.
Jag har ingen lösning på det här problematiken. All bör dock vara medvetna om den när man läser om fall där kvinnojourer och papparättsorganisationer är inblandade.
Anonym 13.55
Så du menar att du själv inte brukar generalisera? Det är inte precis mitt intryck.
Det är ni som skall skämmas. Jag kan inte beskriva i ord, äcklet som jag känner inför detta nedvärderande av moderskapet som män ägnar sig åt. Det så kallade faderskapet (ett manligt påhitt) är ju inte direkt något att skryta med och män har som alltid, klätt sig själva i alltför stora kostymer, utan att prestera så mycket annat än elände i familjerna.
Moderskapet är unikt. Det är därför män aldrig förstår det och aldrig kommer att kunna förstå det.
Jag ställer frågan igen: Skulle män hellre ha valt att växa upp med sina pappor, än med sina mammor?
Alternativet som finns, är nämligen att män ges ensam vårdnad om alla gossebarn och att mammor ges ensam vårdnad om alla flickebarn vid separation. Tankar om att dela upp vårdnaden utefter barnens kön, finns alltså men talas aldrig högt om. Det baseras bl.a på papparättsrörelsens fantasier om att mödrar skulle vara olämpliga föräldrar till just pojkbarn.
Är detta en framtid som män kan se för kommande generationer av gossebarn? Om inte, skall man kanske börja passa sig jävligt noga för vad man gapar efter.
Hugge skriver: "Jag har inte haft att göra direkt med vare sig papparätts-organisationer eller kvinnojourer."
Exakt. Ändå sitter du här, i egenskap av man, och uttalar dig tvärsäkert om kvinnojourernas verksamhet som om dina fantasier var med sanningen överensstämmande. Låt mig påminna dig om vad du, som inte vet någonting om kvinnojourerna, skrev:
"Tyvärr lockar verksamheten även till sig mödrar som är djupt olämpliga som vårdnashavare och som utnyttjar verksamheten..."
Sicket imbecillt mans-trams.
Ta nu istället och förklara för mig, varför vissa män anser att kvinnor och barn inte skall få stöd av kvinnojourer när de flyr från våldsamma fäder i familjerna? Ogillar man tanken på att de våldsamma familjefäderna då tappar kontrollen över kvinna och barn?
Inte i din omfattning.
Anonym 19.58
Jaha,det säger du. En sak där vi definitivt skiljer oss är dock att jag brukar bemöda mig med att formulera någon sorts argument, och kolla upp lite fakta. Men sådana idéer tycks aldrig ha slagit dig när du sätter dig vid datorn.
Ciao.
Noboytoy
Det vet jag inte. Jag är inte en av dessa män. Men om du menar att kvinnojourerna är unikt förskonade från folk som missbrukar deras verksamhet så är jag nyfiken på hur det kan komma sig.
Inte ens hjälporganisationer för hemlösa katter slipper sånt. Känner folk i en dylik organisation.De blir ofta kontaktade av folk som t.ex ska kastrera sin katt men låtsas att de hittat en hemlös katt för att lura hjälporganisationen att stå för räkningen.
Noboytoy
Du verkade dock inte ha något emot min inte helt smickrande beskrivning av papparättsorganisationerna.
Hugge: Vad är det för "missbruk" som du, som inte vet någonting om kvinnojourernas verksamhet, fantiserar om skulle förekomma på kvinnojourerna?
NBT
Det finns förmodligen ingen organisation i världshistorien där det inte funnits "missbruk" av någon typ. I alla fall inte om de är fler än fyra personer och existerat mer än fyra dagar...
Det stora problemet med just papparättsrörelsen är att det inte handlar om ett eller annat "missbruk". Eftersom de (som jag uppfattar det) har en grundinställning som inte verkar innehålla ett uns av kritisk analys av den roll män ofta spelar i familjer och i samhället, finns det inbyggda systemfel i dem, som gör att de mycket ofta hamnar på helt fel sida.
Även de mest modesta representanter för de ytligt sett mest timida av dessa grupper kommer så plötsligt fram med grodor om hur kvinnor "använder incestkortet" för att vinna vårdnadstvister. Eller något åt det hållet.
Därför anser jag att kvinnojourer och papparättsgrupper inte kan jämställas. Missbruk eller inte missbruk, så finns det i vårt samhälle ett inbyggt systemfel i papparättsgruppers syn på världen, som inte vinns i kvinnojourers.
Det jag ogillar hos papparättsrörelsen är inte deras "missbruk" utan deras vardagliga "bruk".
Jag skulle väl säga att psykopater använder gärna incestkortet eller vad som mot oskyldiga om det kan gagna dem.
Sen tror jag det svårt att jämföra ROKS och papparättsorganisationerna. De senare är närmast autonoma grupperingar utan statlig eller kommunal insyn och finansiering.
Blir kanske som med autonoma vänstergrupper, allt från rena dårhus till riktigt vettiga grupper.
Det kan ju inte vara prinipiellt fel med pappor som går samman för att at arbeta mot felaktiga domslut.
Får intrycket av en del jag pratat med att de är föga belästa på relevant historik. Fick anstränga mig för att få en annars vettig människa att inse att PAS "upptäckare" var en ruskprick av rang.
Han trodde helt seriöst att det var en feministisk lögn för att smutskasta en "brilliant pionjär".
Har aldrig fattat storheten med PAS. Har varit känt i alla tider men under andra benämningar. Helt bissart att en uttalad pedofil approprierade företeelsen med en just sin benämning.
Jag var själv utsatt för "PAS" i barndomen. Inget som rörde fysiska övergrepp eller så men manipulation i syfte att få mig att exludera den förtalade föräldern. Jag kom att förträngavissa postiva minnen av den förtalade. Vissa av minnena har gått att verifiera i efterhand.
Jag tycks ju befinna mig i någon sorts mittenläge mellan de här skyttegravarna. Har blivit utskälld både online och irl av papparättsfolk för att jag inte köper deras tämligen förenklade världsbild.
Låter ungefär som när jag blir utskälld av feminister. Fast det har jag bara blivit online.
"Jag skulle väl säga att psykopater använder gärna incestkortet eller vad som mot oskyldiga om det kan gagna dem".
Om med detta menas att anklaga den andra parten för incest i hopp att därmed få vårdnaden är det inte endast "psykopatiskt", framförallt är det både okunnigt och korkat. Det är nämligen idag ett av de säkraste sättet att förlora vårdnaden.
Domstolarna tar i vårdnadsfall i princip inte hänsyn till sådana anklagelser - om det inte redan finns en fällande don.
Och det är det nästan omöjligt att få i dessa dagar, om inte förövaren varit så dum att han innehaft barnporr. Eller själv filmat eller fotat de egna övergreppen.
Och om det inte finns en fällande dom kan mamman sedan misstänkas för förtal.. eller så tänker ofta domstolar. Och om hon sedan gör något för att skydda barnen från den misstänkta kan hon sedan dömas för umgängessabotage. ´
Advokater brukar varna mammor i vårdnadstvister att inte nämna misstankar om att partnern begår övergrepp - det blir för det mesta en enkelbiljett till att själva förlora all vårdnad.
Ja, någon enstaka gång kan en väldigt udda domstol i sådana fall döma på ett annat sätt, Men det är undantagsfall.
Erik: "Och det är det nästan omöjligt att få i dessa dagar, om inte förövaren varit så dum att han innehaft barnporr."
Pedofilporr i pappas dator är ingenting som hindrar pappa från att få vårdnaden.
NBT
Ja, du harv säkert rätt. Jag har inte följt alla eländiga turer så som jag kanske borde. Om barnporren skulle innefatta de egna barnen lår han dock inte få vårdnad.
Madeleine Laijomhufvud skrev en gång att det numera är nästan omöjligt att bli fälld för sexövergrepp mot barn. https://www.dn.se/debatt/hd-dom-gor-det-omojligt-att-falla-for-sexovergrepp/
Eller med hennes drastiska formulering: "Högsta domstolen har i praktiken avkriminaliserat sexuella övergrepp mot barn." (Artikeln är låst nu).
Känner mig tvungen att fortsätta på min tråkiga mittenlinje här. Har haft mycket med socionomer att göra på jobbet. Verkar vara en makalöst inkompetent och känsolstyrd akademikergrupp. Undantag finnes så klart men deras komptens finns där nog trots deras utbildning, inte tack vare.
När en mamma och hennes barn blir offer för denna inkompetens ligger det nära till hands att skylla på patriarkatet. När en pappa och hans barn faller offer för samma inkompetens ligger det nära till hands att skylla på feministiska konspirationer.
Angående incestanklagelser och domstolar så tror jag du har rätt. Däremot inte när det gäller socionomer. Och det är socionomer som gör utredningarna åt domstolen i vårdnadstvister. Socionomen behöver inte ens nämna i utredningen den egentliga anledningen till att man rekommenderar vårdnaden åt föräldern som kommit med kontroversiella påståenden. Går att hänvisa till allt möjligt annat, sant eller falskt.
Skicka en kommentar