tisdag 6 november 2018

Ett minne som ska leva för evigt

För 100 år sedan var det mycket som var dystert. I alla fall för Svenska Dagbladet.

Österrike-Ungern hade kapitulerat, och även Tyskland stod inför sitt nederlag. Och den bolsjevikiska "pesten" spred sig över världen.

Men i ledaren den 6 november 1918 kunde de konservativa redaktörerna fokusera på något som fick dem att höja sig över den deprimerande samtiden.

Det var ju alltså 6 november, och huvudledaren handlade liksom den 6 november året dessförinnan om mer tidlösa värden. Nämligen -- vad annars - minnet av hjältekonungens död i Lützen.

I motsats till året innan ser sig nu även rojalisterna i SvD tvungna att inflika en fråga. Är detta firande idag inte lite otidsenligt?

Man svarar ett bestämt nej på den frågan. För Gustav II Adolf hade en förmåga som vi mer än någonsin behöver.

Han kunde nämligen vända en svår situation till något positivt.

Den mer kritiske läsaren kunde möjligen reflektera över att den 6 november ju ändå var dagen då sagde konung - dödades. Hur positivt kan detta vara för rojalisterna i SvD.?

Tydligen. För trots sin död hade han ju vänt kriget till Sveriges fördel och ingjutit hopp...

Ledaren slutar med orden: "Aldrig förtvivla, aldrig misströsta, det är den mening hans minne evigt innebär".

Men så evigt verkar det inte ha varit. Har kollat SvD idag - de har inte någon ledare om hjältekonungen. Lite konstigt, de har ju ändå en Ivar Arpi i ledarredaktionen, och han verkar ju vilja återupprätta vår nationalstolthet...

Men efter magplasket med hans ledare om "femi-nazismen" har han nästan inte synts till. Fick Tove Lifvendahl nog?

I motsats till SvD:s redaktörer 1918 blir jag nästan alltid deprimerad den 6 november.

Det är lite märkligt. Jag har ett ganska bra (rättare sagt kusligt bra) minne för datum, och jag kan inte minnas en enda 6 november som för mig varit något annat än deppig.

7 november brukar däremot kännas lite bättre. För då kan man ju fira minnet av en mer väsentlig händelse än att en kung av Vasaätten fick sluta sina dagar i Lützen.

Jag antar att ni vet vilken. Om ni inte vet det får ni väl ta reda på det. Det torde inte vara så svårt. ;-) 

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...