Idag för exakt femtio år sedan (19 december 1967) gick denna sång av Anna-Lena Löfgren upp som nykomling på elfte prats på Kvällstoppen. Den kom sedan att dröja sig kvar länge - både på Kvälls- och Svensktoppen.
Det känns som igår. Jag gillade både sången och Anna-Lena Löfgren.
Tiden går snabbt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ångesttid
Den i särklass mest ångestskapande av de "automatiskt" årligen återkommande händelserna är för mig den så kallade sommartiden (...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar