tisdag 26 december 2017

Hårlängd och manlighet

Ibland tycker jag att jag är en gnällspik som nästan alltid verkar anse  att det mest var bättre förr. Och med "förr" brukar jag då ofta mena typ 60-och 70-tal. Eller så.

Om jag nu ska fortsätta med detta tema skulle jag vilja säga att jag saknar den period då det var högsta mode att män skulle ha långt hår.

Det slog igenom i Sverige ungefär 1964. Det var förstås orsakat av Beatles popularitet.

Jag minns nån gång i tredje klass just hösten 1964 då det var vanligt  att många tjejer/kvinnor  tyckte att killar/män borde ha långt hår. Det höll i sig i ungefär ett och ett halvt årtionde, eller möjligen lite mer. .

Skulle nog gärna velat att det hade stannat kvar.

Rent historiskt är det ju så att det korta håret på män inte alls var något som fanns från början. Om man går tillräckligt långt i historien verkar av döma av bilder både män och kvinnor oftast ha haft långt hår.

Kungar (och präster etc.) i Mellanöstern från  3000 f.kr.  och många årtusenden framåt verkade  alltid ha långt hår, de som först gjorde kort hår till något typiskt manligt verkar varit romarriket.

Men det höll inte i sig nån längre tid. Under periodrna efter romarrikets fall blev  långt hår hos män vanligt igen.

Det som slutligen definitivt kopplade ihop kort hår och manlighet var det borgerliga modet som slog igenom i tidigt 1900-tal. Då blev konvenansen denna:  "manlig" klädsel   innebar  svart kavaj, vit skjorta,  slips och kort hår. Detta har sedan ofta bevarats med en förfärande konservatism.

Det är förmodligen världshistoriens tråkigaste herrmode. Det såg ut att luckras upp på sextiotalet men sedan kom det igen med besked.

Jag tycker som sagt det är trist, tråkigt, fantasilöst. Och förstår inte varför det slog igenom, och än mindre att det lyckades stanna kvar.

PS. Och nästan varje gång jag klippt mig får jag höra "åh, vad snygg du blivit".  Det förstår jag inte riktigt heller. Men OK för det, det är ju i och för sig roligt att höra.  Skjorta, slips och kavaj kommer däremot ingen någonsin att få mig att sätta på mig.

Inga kommentarer:

The Happening

Den troligen första Supremes-låt jag hörde.  Jag hade börjat lyssna på popmusik i april 1967 och i juni 1967 hörde jag då plötsligt "...