Nu har jag fått bredbandet till den nya datorn i ordning, med en router, eller vad det nu heter.
Jag har just nu inget att göra så jag roade mig med att se om avsnitt ett av Prisoner: Cell Block H (som hette Kvinnofängelset när den sändes i Sverige i två omgångar, 1994- 2000, och 2000 -2004). Det finns alltså på YouTube, närmare bestämt här.
Jag fick sedan en oemotståndlig lust att också se de andra avsnitten, som också finns på YouTube.
Om jag ser ett om dan blir jag klar om exakt 692 dagar. 692 är nämligen också siffran för antalet avsnitt.
PS. För den som undrar - jag började se serien 1995 (och kom in efter kanske 100 avsnitt) , och såg den till slutet, till men för min nattsömn. Sedan var jag med och demonstrerade för att TV 4 skulle visa den igen, och när den började igen hösten 2000 började jag se den från början.
Nu inser jag att jag inte har något emot att se om hela serien. Jag har aldrig någonsin varit beroende av en kemisk drog, men Kvinnofängelset håller mig tydligen fast - än idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man kalla det moralpanik? - Enid Blyton och SvD genom åren
Jag har roat mig, eller plågat mig, igenom vad Svenska Dagbladet skrivit om Enid Blyton från 1920-talet till nu. Det är en märklig läsning....
-
I dessa dagar läggs namnen på häktade personer snabbt ut på nätet. Först ut brukar vara rännstenssajten Flashback. Sedan följer andra efte...
-
Den nästan helt monolitiska debatten om styckmordet på Catrine da Costa har nu fått en motvikt. I två debattartiklar i tidningen Parabol. De...
-
Jag kan inte låta bli att kommentera de märkliga skriverierna om mig som nyss lagts ut på Monica Antonssons blogg. Inlägget är ganska så sn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar