Dessa fantastiska UFO:s

Igår läste jag ut Clas Svahns bok UFO : spökraketer, ljusglober och utomjordingar. Den kom ut 2015 på Semic förlag.

Den var ganska annorlunda än de UFO-böcker som jag brukade läsa som barn och tonåring. I stort sett alla UFO-böcker på svenska som då fanns skrevs av personer som var övertygade om att "flygande tefat" kom från utomjordiska civilisationer. (Det enda undantag jag kan komma på är Eugen Semitjovs De otroliga tefaten. Han var uttalad skeptiker, men boken var ändå inte avsedd att sprida skepticism. Snarare var den upplagd för att få många läsare, och därför var den mer skriven för att kittla fantasin än för att argumentera för att "tefaten" inte fanns).

Internationellt fanns det även en hel del böcker skrivna av UFO-skeptiker som Donald Menzel och Philip Klass, men de översattes inte till svenska.

Överhuvudtaget var den dominerande UFO-frågan för några årtionden sedan om "UFO":s kom från främmande planeter - eller inte. Mellan anhängarna till dessa två åsikter fördes en livlig debatt.

Sedan kan det ju också nämnas att de som "trodde" på "tefat" var uppdelade i minst två läger. Dels de mer eller mindre religiösa, som trodde på contactee-berättelser om möten med människoliknande visa och goda rymdmänniskor, som vill rädda mänskligheten. Dels de som absolut inte trodde på dessa...

De som trodde på contactees brukade förresten ofta kallas för "ifologer" och inte för "ufologer". Med det menades att de ansåg att UFOs var identifierade snarare än oidentifierade. De visste ju att dessa kom från Clarion eller andra planeter för att rädda oss...

Det som hänt med den svenska UFO-rörelsen är dels att ifologerna mer eller mindre försvunnit (några rester finns kvar i sekter som Ashtar Command), men framförallt att även ufologerna,  åtminstone i UFO-Sverige, lämnat fixeringen vid rymdskeppsteorin. Det innebär inte att de blivit ettriga skeptiker. De är snarare öppna för alla tänkbara möjligheter och undersöker fallen förutsättningslöst. De brukar inte längre fokusera på frågan om utomjordingar, och troligen tror de flesta av dem inte längre alls att vi idag besöks av sådana....

Detta avspeglas i Svahns bok. Det är en beskrivning av en lång rad svenska fall - det äldsta från 1922 - det yngsta från 2011. En del av dessa har fått sin förklaring - men många har det inte alls. Boken är inte skriven för att driva någon speciell teori, utan för att redogöra för mer eller mindre gåtfulla fall. Vilket den gör på ett sympatiskt och öppet sätt.

De som är intresserade av detta ämne torde kunna läsa den med stor behållning. Själv sträckläste jag den, trots en försämrad syn.

Själv väcktes ju mitt intresse för ämnet av Max B Millers bok Flygande tefat - fantasi eller verklighet? från 1959, som jag läste som barn några av de första åren under 60-talet (måste förresten ha varit en av de allra första böckerna jag läste!!!). Den skapade ett livslångt intresse, troligen mest pga contactee-berättelserna i dem. De beskrev ufonauterna som så vänliga och sympatiska att jag närmast längtade efter att de skulle komma hit.

Hur djupt detta satt kan man se i några anteckningar jag läste efter att jag hade fått kopior av de journaler som Gösta Harding förde när han hade terapi med mig 1968-71. Jag återkommer där gång på gång till fantasin att tefaten skulle invadera jorden, en idé som enligt anteckningarna ska ha tilltalat mig....

Och den 26 november 1968 finns en anteckning om att jag hade haft en dröm (en "riktig" sådan denna gång, inte en dagdröm) om att utomjordingar som hade någon form av samarbeta med Sovjet(!!) erövrade världen.

Det mest intressantaste är inte drömmen i sig - utan min reaktion när jag vaknade. Enligt anteckningarna hade jag blivit djupt besviken när jag hade vaknat och insett att det inte var verklighet!

Det säger nog en del om vilken syn jag hade på den tillvaro jag levde i. Att jag faktiskt blev så ledsen när jag i vaket tillstånd till sist insåg att utomjordingar i allians med Sovjet inte höll på att ta över hela världen.....