Bild

Denna bild av mig togs ikväll på en Kinarestaurang vid Mariatorget, av en nära kompis som jag känt sedan 1988.

Tiden rinner ut

En av de nyheter som borde göra människor mer upprörda än vad de verkar bli kan vi läsa här. Liknande nyheter har kommit tätt de senaste åren.

Alltså.

Det är 30 grader varmare över Nordpolen än normalt.

De senaste åren har jorden, år för år, månad för månad, slagit det ena värmerekordet efter det andra.

Isarna smälter - nu även isen runt Antarktis.

Å andra sidan. USA har just nu - med mindre än 25 procent av de röstberättigades röster - fått en president som säger att den globala uppvärmningen är en bluff, en kinesisk konspiration.

Den mannen har sagt att han ska satsa på kol och olja. Den mannen har sagt att han ska bryta FN:s klimatsamarbete.

Den mannen har sagt att han ska skrota anslagen till NASA:s klimatforskning.

Den vetenskapliga kontroversen om global uppvärmning är i stort sett avslutad. Det råder ett nästan totalt konsensus om att denna existerar, och att den till större delen orsakas av människor.

Den som surfar på nätet kan få en annan bild. Där kan man hitta hur många sidor som helst som säger att den globala uppvärmningen är en bluff. Ofta kombineras detta med en rad andra egenartade teman - från stöd till Donald Trump -  till spekulationer om Illuminati, chemtrails, och utomjordiska reptiler.

De som surfar på sådana sidor på nätet och tror sig hitta svar på frågan, vill jag bara uppmana att gå till något välsorterat bibliotek och låna en bok av någon verklig forskare som skriver pedagogiskt om global uppvärmning. Sådana forskare existerar, liksom för övrigt ett medium som böcker, om någon nu glömt bort detta när de dag efter dag intensivt tar del av de senaste You-tube-länkarna om Illuminati eller chemtrails.

En sak till. Om det "endast" handlat om de direkta verkningarna av den av människor producerade koldioxiden hade det redan då funnits anledning till oro. Men det är ju ännu värre.

Polarisens smältning kommer att öka uppvärmningen genom att det solljus som reflekteras bort från jorden kommer att minska. Uppvärmningen av haven kommer att leda till att koldioxid som finns på havsbotten kommer att frigöras och gå ut i atmosfären. Närt permafrosten smälter frigörs metangaser, som är en mer effektiv växthusgas än koldioxid. Osv.

Astronomen Chris Impey påpekar i sin bok "The Living Cosmos: Our search for life in the universe"   att det i stort sett finns lika mycket koldioxid på jorden som på Venus, det är bara det att i jorden är den bunden- exempelvis på havsbottnarna. Om all koldioxid på jorden skulle komma ut i atmosfären skulle vi få en dynamik som påminner om Venus.

Så skräckscenariot som Stephen Hawking målar upp när när ha säger att den globala uppvärmningen i värsta fall kan leda till ett Venusliknande klimat är grundat i fakta.

Sedan är det en annan sak att riktigt lika varmt som på Venus kan det aldrig bli. Där råder ju nära 500 grader celsius vid markytan - men jorden ligger längre bort från solen så här blir det lite svalare även om det värsta inträffar. Kanske 200 grader vid markytan? 250?

Den som vill kan ju alltid trösta sig med detta....jag kan det inte.

En ny värld

Det går knappast att överskatta den betydelse The Monkees hade på mig som tolvåring.Det var som ett uppvaknande,  till en ny värld...

Och lyssna gärna på Last Train to Clarksville.  Som var deras första singel och dessutom - vet vi nu - handlade om en man som just hade inkallats till Vietnamkriget.

Jingle Bells - med originaltexten

Jag firar numera nästan aldrig jul. Däremot gillar jag en del julsånger (och ogillar en del andra).

Första gången jag minns att jag hörde den engelska versionen av "Jingle Bells" var när jag var 14 på gränsen till 15, någon gång julen 1969. Jag hade säkert hört den tidigare, men det är först från den gången som jag blev så att säga uppmärksammad på den.

Av någon outgrundlig anledning blev jag nästan barnsligt förtjust i den engelska motsvarigheten till Bjällerklang. Av någon än mer outgrundlig anledning har jag sedan dess föredragit den engelska versionen framför den svenska.

Eller förresten - kanske inte outgrundlig? Efter att nu för första gången studerat vad som ska vara originaltexten (det finns många senare mer menlösa texter!) börjar jag kanske, kanske få en aning om varför jag så spontant föll för den...

Den kan både höras och läsas här.
------------------------------------
TILLÄGG
Texten i You Tube-länken visar sig dock inte vara den fullständiga originaltexten. I denna finns nämligen en näst sista vers som handlar om att den unge mannen slängs av släden och att en rival skrattar åt honom. Se artikeln om Jingle Bells i engelska Wikipedia.

Snodderian, snoddera

1952 blev denna sång av Snoddas vad som på den tiden brukade kallas "en landsplåga". Dvs den blev omåttligt populär hos många, medan andra kanske suckade, eller smålog. Eller nåt.

Till sist lockade den fram Povel Ramels mer elaka sidor. Han gjorde då denna parodi...

Ja, Snoddas lät ha blivit riktigt sur, och Povel Ramel förklarade snabbt att han aldrig menat att vara elak, och att om han visste att Snoddas skulle ta så illa upp skulle han aldrig ha gjort den.

Det tror jag nog inte riktigt på...

On the Edge of a Cliff

Något helt annat. Se och hör gärna den suggestiva portugisiska gruppen Aenima i denna sång.

Det är en drömlik musik. Jag upptäckte Aenima 2011, och blev helt fascinerad, men det var länge sedan jag lyssnade på dem.

När jag började kolla på dem på YouTube igen, hittade jag snart denna sång.

Men för de som vill leta efter Aenima på YouTube, vill jag säga att man då ofta kommer till en (enligt mig) mindre rolig grupp vid namn  "Tool"  som gjort ett album med just namnet Aenima. Så om man ska komma rätt kan man exempelvis lägga till ordet "Portugal" efter sökordet "Aenima"..

Även då dyker de jobbiga "Tool" upp, men de flesta poster är i alla fall till just gruppen Aenima... :-)

Vårt sagoland

De senaste händelserna i det stora landet i väster har ju placerat USA i centrum för nyhetsrapporteringen.

Den här sången om detta land av FNL-gruppernas sånggrupp från 1970, står sig faktiskt riktigt bra än idag.

Elektorerna har röstat

Den 8 november gick USA till val. Endast cirka femtio procent av de röstberättigade röstade.* Med 2,8 miljoner rösters övervikt över den främste rivalen Donald Trump valde dessa Hillary Clinton till president.

Men det hjälpte inte. För elektorerna tillsätts genom ett komplicerat system, som endast indirekt påverkas av hur väljarna röstar - men som inte alls behöver avspegla vad majoriteten röstar på.

Så nu har elektorerna röstat för att den högerextreme klimatskeptikern Trump ska bli president, trots att majoriteten av de som röstade den 8 november tyckte annorlunda.

Världens största demokrati, eller?
-----------------------------------------------------
* Och till detta tillkommer att en mycket stor del av USA:s befolkning saknar rösträtt, pga delstatslagar som bland annat förbjuder personer som sitter i, och/eller någonsin har suttit i, ett fängelse att rösta...

Mannen från U.N.C.L.E

Var på Claes Ohlsons för att leta efter adventsljus.  Och upptäckte att de trevligt nog hade en liten hylla med något i dessa dagar så antikverat som DVD-filmer...

Där köpte jag en långfilm gjord 2015 som byggde på sextiotalets TV-serie "Mannen från U.N.C.L.E".

Den är lite tramsig men ändå kul - man får reda på något man aldrig fick reda på i TV-serien - hur U.N.C.L.E uppstod.

TV-serien Mannen från U.N.C.L.E var en typisk produkt av det kalla krigets avspänningsfas (från 1963 och framåt). I den jobbar ryssar och amerikaner i spionorganisationen U.N.C.L.E gemensamt mot den gemensamma fienden - det gåtfulla THRUSH.

Detta scenario har vissa likheter med flera Bondfilmer (med SPECTRE i THRUSHS roll!) och den ultraparodiska TV-serien Agent 86 Smart (där skurkorgansiationen hette KAOS, som bekämpades av... CONTROL!)

Filmen Mannen från U.N.C.L.E inleds inte med detta samarbete mellan USAs och Sovjets agenter, men efter ett tag inleds ett sådant, men med de mest fientliga och mordiska biavsikter från båda sidor. Alldeles mot slutet övervinns dock dessa  - och filmen slutar med att de grundläggande förutsättningarna som hela 60-talets TV-serie byggde på så att säga finns på plats...

Filmens plot blir lite fascinerade. I alla fall för den som som följde TV-serien när det begav sig.

Ytterligare ett bidrag...

... till analysen av trumpismens kvasireligiösa karaktär.

Kan läsas här.

Offensiv om Syrien

Syrien är en mardröm utan like. Att vara upprörd och förtvivlad över vad som händer är en självklar reaktion, att analysera vad som händer är mycket svårare.

Även stora delar av "yttersta vänstern" har här gett ett förvirrat inryck, alltifrån diverse stalinisters stöd till Assads blodsregim till andra gruppers närmast okritiska stöd till den väpnade, och i hög grad de facto islamistdominerade, oppositionen.

Denna artikel i Offensiv ger i så fall möjligen intrycket av en mer genomarbetad analys. I vilket fall som helst är den intressant.

"The Cult of Trump"

Donald Trump är inte endast en ovanligt farlig reaktionär politiker. Det finns också en annan dimension av den rörelse som uppstått runt honom.

I denna artikel visar filosofiprofessor David Dillard-Wright att det finns drag i denna rörelse som påminner om något man annars oftast ser i viss religiösa rörelser.

Läs den gärna - den är intressant.

Nyhedniskt inlägg i Luciadebatten

I Upsala Nya Tidning kan man ta del av ett inlägg av två medlemmar i Samfundet Forn Sed. Det handlar om debatten om vem som ska få vara Lucia och de påpekar helt riktigt att Luciafirandet har hedniska rötter och att nästan det enda i vårt Luciafirande som anknyter till just helgonet Lucia är själva namnet.

De inleder med att hårt ta avstånd mot den otäcka kampanj vi har sett den senaste tiden:

"I år är det särskilt otäckt hur människor har uttalat sig om ett barn, de hätska kommentarerna i olika nättrådar berör helt förståeligt många mycket djupt.

Det är osannolikt att det skulle gå att nå fram till en vettig diskussion med dem som tar på sig rätten att uttala sig på det sättet om barn, men det finns andra som kan vara öppna för resonemang."

Därefter visar de att det inte finns en "svensk" tradition runt firandet utan att det finns många traditioner, och att det är upp till var och en att välja hur hen vill fira Lucia.

Samfundet Forn Sed hette förut Sveriges Asatrosamfund, och är den största gruppen i dag som anknyter till fornnordisk religion. Den är dessutom ganska så sympatisk, man skulle kanske kunna säga "politiskt korrekt". Det finns andra grupper i Sverige som anknyter till den fornnordiska religionen som är betydligt mer tvivelaktiga, och som flirtar med rasistiska stämningar.

Det har nu aldrig Samfundet Forn Sed/Sveriges Asatrosamfund gjort, men i början av sin existens tvingades de att hårt avgränsa sig mot och ta avstånd mot just sådana grupper.

Deras artikel är klart läsvärd.

Att tro på Moskvarättegångarna

Jag hamnade för några dagar sedan på Folket i Bild/Kulturfronts Facebookgrupp (där jag varit medlem sedan något år tillbaka) och skrev några kommentarer om några frågor. Ganska snart kom jag i någon sorts underligt gräl med en man som på största allvar trodde på Moskvarättegångarna 1936-38. Han hade skrivit en artikel som behandlade dessa och sade sig snart vara färdig med en bok om saken.

Han trodde på alla, säger alla, "bekännelserna", och menade att det fanns "bevis" för dessa. När han pressades om vilka dessa bevis var blev han ganska så vag - det enda konkreta han såg ut att komma med var att en del möten med oppositionella som Trotskij förnekade ändå verkar ha ägt rum. Eftersom Trotskij därför avslöjats som "lögnare" var han inte trovärdig i något annat heller och därför måste alla "bekännelser" varit sanna.

Efter två dagar av kommentarer och kontrakommentarer gav jag upp, vilket mannen ifråga tog som ett bevis för att han vunnit debatten.

När jag hänvisade till Kenth-Åke Anderssons utmärkta genomgång från 1972 avfärdade han den, med lite svepande formuleringar, som föråldrad, och antydde att det sovjetiska material som kommit fram efter Berlinmurens fall gjorde dennes text helt inaktuell.

Varför slutade jag? Några som inte vet något om Moskvarättegångarna som läste vårt meningsutbyte kan ju ha trott att jag inte vågade bemöta "argumenten" och därför drog mig ur.

Men jag drog mig ur av samma orsaker som att jag inte skulle vilja delta i en evighetsdebatt med en vuxen person över 20 som envetet trodde på myten att det är storken som kommer med barn. Mot vissa åsikter är det helt meningslöst att debattera.

I Moskvarättegångarna hävdades - med stöd från i stort sett endast de åtalades "bekännelser" - att nästan alla som satt i Lenins centralkommitté 1917 redan i början av 1920-talet, efter att de vita just hade besegrats i inbördeskriget, blev en del av ett spionnätverk, som samtidigt (!) arbetade för de tyska, engelska, japanska, och franska underrättelsetjänsterna. Efter att Hitler kom till makten blev de framförallt agenter för Gestapo, även om de fortsatte sina nära kontakter med ex.vis Storbritannien...

Deras mål var att återupprätta kapitalismen i Sovjet och skänka bort stora delar av landet till västeuropeiska stater. Detta försökte de genomföra bland annat att genom att blanda glas och spik i smöret i Sovjetunionen, för att på det sättet riva sönder magarna och struparna på det sovjetiska folket (ett folk som de påstods innerligt hata).

Och detta trodde min antagonist på - bokstavligt.

Jag hatar eviga nätdebatter, och att ha sådana med personer som på största allvar driver en sådan linje är något jag inte ens kan tänka mig att stå ut med. - mer än just två dagar.

Nu verkade han inte alls vara okunnig. Han gav ett lärt intryck, och hänvisade till och från till källor som jag inte kände till. Vilket han tolkade som att jag inte kunde svara på hans argument, och att han alltså "vann" debatten.

Han påminner mest av allt om Montague Summers, en märklig man som på 1920- och 30-talen gav ut några mycket lärda böcker, som på största allvar hävdade att bekännelserna i häxprocesserna under 15- och 1600-talen (inklusive dess övernaturliga inslag!) var bokstavligt sanna, och som hyllade häxjägarboken Malleus Malificarum som en av de mest framsynta och finaste böcker som någonsin har skrivits.

Nåväl, den som är intresserad av Moskvarättegångarna kan ju klicka på länken ovan, som nog är den bästa sammanfattningen på svenska om detta otäcka scenario.
-------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Jag kunde ändå inte slita mig från "debatten" så jag gick tillbaks för att pressa den stalinistiske debattören på vad han menade med "bevis" för att de anklagade verkligen var agenter. Tills sist kom han med ett påstående att general Michail Tuchatjevskij, som utrensades och avrättades 1937 (inte i Moskvarättegångarna, men i en hemlig rättegång vid sidan om) hade omnämnts i ett telegram som den japanska ambassadören i Polen skickat till Japan. Där sades Tuchatjevskij ha varit i kontakt med Japan.

När jag pressade honom på vad han hade fått uppgiften från visade det sig att den var hämtad från ett brev som den sovjetiska säkerhetspolisens beryktade chef Nikolaj Jezjov, skrivit till en sovjetisk general 1937. Jezjov (som förresten själv senare avrättades 1940) var organisatören bakom två av Moskvarättegångarna - de 1937 och 1938.

Man kan kanske kalla det för ett stalinistiskt cirkelresonemang... Då gav jag upp för gott...

Fint - och underbart

Var på fest med några klasskamrater från min grundskoleklass.

Det var jättefint, och jag tycker att det är underbart att vi har en så bra kontakt, så många år efteråt....

Elaine Eksvärd skriver klokt....

... om debatten om vem som får vara Lucia.

  Här.

Ingrid Carlqvist, Lucia - och Herodes

Ingrid Carlqvist hatar invandrare och muslimer, för att bara nämna två av de grupper som hon inte tål.  Dessutom saknar hon all empati med barn.

Hur elakartade resultat den kombinationen kan ge kan man se här.

Åhléns hade en annonskampanj inför julen. Där kunde man se en bild av en svart pojke som Lucia.

Nästan med en gång startade patologiska så kallade "Sverigevänner" en hatkampanj mot bilden - och pojken. Det kom flera hundra hatkommentarer på Åhléns kommentarsfält. Till sist blev pojkens föräldrar tvungna att be Åhléns att ta bort bilden ifråga. Det gjorde Åhléns.

Efter att Dispatch International har lagts ner är Twitter Ingrid Carlqvists främsta kommunikationskanal till yttervärlden. Där visade hon genast sin glädje över att det besinningslösa hatet fått resultat.

På sitt eget konto skrev hon detta: "Det finns uppenbarligen en gräns för hur mycket spott svenskarna tar emot. Åhléns tar bort luciabilden".

Och på ett annat konto lade hon ut denna kommentar: "Rasismen mot vita förlorade och svenskarna sa nej till att bli spottade på. Det är stort" .

Ingrid Carlqvist för sin del skulle definitivt inte passa som Lucia. Lucia var ett helgon. Att säga att Ingrid Carlqvist inte är ett helgon är ju en makalös underdrift.

Däremot finns det en roll som hon kunde spela med bravur om hon skulle vilja vara en del av ett julspel. En roll där alla hennes talanger skulle kunna utvecklas till fullo.

Hon skulle passa mycket bra som Herodes.

Om intelligens och sånt - lite personliga reflektioner

Jag skäms lite över att lägga ut resultatet av ett IQ-test på bloggen - det verkar egotrippat. Mitt försvar är att en kvot nära 100 inte är något att skryta om, men inte heller så dåligt att det kan användas mot en. Om jag hade fått 60 eller 140 skulle jag aldrig lagt ut det.....

Jag har hittills inte stött på någon som reagerat med "Åh, nära 100, jag trodde du inte hade mer än 70". Möjligen beroende på att de som ev. skulle vilja säga så inte tillhör mina nära vänner, typ.

Däremot har några hört av sig och tyckt att det verkar för lågt. Faktum är att jag själv trodde att jag skulle fått LITE högre än vad jag fick.

Någon ställde frågan om den låg något UNDER 100 eller något ÖVER 100. Det vet jag faktiskt inte.

IQ-testet var endast en del av en bredare utredning, Den som gjorde testet var märkbart ovillig att ge det exakta IQ - jag fick pressa henne till det. Hon sa att i princip brukar hon inte ge det, utan hon vill ge en mer allmän bild och förklara styrkor och svagheter. När jag ändå pressade henne sa hon endast "i närheten av 100". Samtidigt sa hon att på vissa områden kom jag mycket högt men på andra mycket lågt. Där jag kom lågt var bland annat spatial förmåga, vilket jag visste på förhand. Men matematisk förmåga och förmåga att arbeta med problemlösningar under tidsstress kom också mycket lågt.

Anledningen till att de flesta nog trodde att jag skulle komma högre är att de egenskaper som man oftast kommunicerar till andra berör områden där jag ligger ganska så högt – som verbal förmåga, och minneskapacitet.

Man brukar ju inte vid telefonsamtal eller över en fika testa andras förmåga till huvudräkning, eller förmågan att utföra problemlösning under stress, eller hur man i fantasin sätter ihop geometriska figurer.

Det av mina dåliga resultat som mest märks utåt är väl att dålig spatial förmåga leder till – dåligt lokalsinne. Men det brukar i den populära bilden av ”intelligens” inte räknas in, nästan tvärtom. Där spökar bilden av den ”tankspridde professorn” - att man inte hittar i stan kan nog av somliga rentav ses som ett tecken på HÖG intelligens. Men det är det ju definitivt inte.....

Jag trodde som sagt att jag skulle få åtminstone lite högre så min första reaktion blev en lätt besvikelse, men den ersattes snart med lättnad, därefter faktiskt av en känsla av – nästan triumf...

När jag var barn fanns hela tiden oerhörda intellektuella förväntningar från vuxenvärlden på mig, på sätt och vis blev det underförstådda krav. Jag sågs av en del som nån form av blivande geni, och jag gillade det inte alls. Jag ville inte se mig på det sättet, i själva verket hatade jag det. Jag ville vara som andra barn.

Så när jag kom över den första känslan av snopenhet igår växte efter ett tag något helt annat fram. En inre mycket liten röst som kom från djupet: ”Där ser ni, jag ÄR INTE ALLS något geni, fast ni så gärna skulle vilja det. Jag är i grunden som dom andra, så det så”...
----------------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Tro nu inte för allt i världen att jag ser "intelligens" som en abstrakt kvalitet, som "mäts" av IQ-test. Det gör jag inte. IQ-tester mäter nu olika utvalda intellektuella färdigheter, som i sin tur påverkas av (bland annat) uppväxtmiljö, utbildingsnivå, social status, och intressen. Det finns alltså ingen "intelligens" som flyter runt i idévärlden, utan det handlar om något helt annat.

Jag är "normal"

Alla som har fått för sig att jag är ovanligt korkad eller ovanligt smart - nu finns det papper på att ni har fel.

I samband med en psykologisk utredning gjorde jag ett intelligenstest.

Idag fick jag resultatet. Jag låg mycket nära 100 i IQ, dvs. genomsnittet. I vissa saker klarade jag mig bättre, i andra sämre. Men också det är ju normalt.

Känns lite skönt att ha papper på att vara "normal" .... i alla fall på ett område. ;-)

Redan idag

Upptäckte idag denna sång, med ovanstående titel, av Raymond & Maria som jag inte har hört förut.

Jag tycker om den. Och den har en lite underfundig, fascinerande och gåtfull text - som det brukar vara hos Raymond & Maria.

En framgångsrik vandringssägen

För ett tag råkade jag ögna igenom Ann Charlott Altstadts recension i Aftonbladet/Kultur av Sture Bergwalls senaste bok.

Jag är inte speciellt intresserad av vad Sture Bergwall, eller för den delen Ann Charlott Altstadt, skriver. Däremot är jag intresserad av att följa hur en nutida vandringssägen sprids.

Jag syftar på det ogrundade, och motbevisade, påståendet att "dagens forskning" skulle ha "bevisat" att bortträngda traumatiska minnen är en myt. Alla som har satt sig in i den akademiska debatten vet att detta inte är sant. Ändå har detta påstående spridits så framgångsrikt att det borde göra en eventuell upphovsperson bakom sägnen om råttan och pizzan grön av avund.

Nåväl, Altstadt skriver i recensionen, så där i förbigående: "idéer om förträngda trauman, något forskningen redan förkastat". Just så. Helt apropå. Hon är inte ensam. Så skrivs lite här och var i dessa dagar. Som om det vore en självklar sanning.

Nu är det förstås svårt att motbevisa en sägen som säger att det någonstans någongång kan ha hänt att det har blandats råttkött i pizzor. Det kan förstås ha hänt nån gång. Allt möjligt konstigt kan hända i vår värld.

Men sägnen om att bortträngda minnen har motbevisats av "forskningen" är lätt att motbevisa. Börja exempelvis med att läsa här, och sök sedan vidare på en del av de namn som nämns i David Muncks artikel.

Att just vandringssägnen om motbevisandet av bortträngda minnen har blivit så spridd är knappast någon tillfällighet. Lika lite som att spridningssättet skiljer sig från fallet med råttan och pizzan. När det gäller bortträngda minnen sprids sägnen av de mest ansedda människor och de mest ansedda tidningar.

Som då av Altstadt, och av Aftonbladet/Kultur. Och av dess redaktör Åsa Linderborg ... som av någon outgrundlig anledning verkar se det som någon sorts kall att gång på gång, och år efter år, sprida vidare just denna sägen.

Detta är hon dessutom inte ensam om. Tyvärr.

Drömmen om San Francisco - en mardröm för Donald Trump?

Sedan sommaren 1967 finns inom mig en dröm om San Francisco. En lite naiv dröm, skapad av vad jag då läste om flower power, och av att lyssna på Scott McKenzies sång San Francisco.

Som sagt, lite naiv, men ändå vacker.

Men nu har den på sätt och vis återuppstått. Nämligen när jag läser detta uttalande av San Franciscos kommunstyrelse. Det är närmast en krigsförklaring mot Donald Trump.

Det ser ju närmast ut som en löfte om civil olydnad.... vad än Trump vill kommer han aldrig att bli San Franciscos president...

Jag tar mig friheten att här lägga ut uttalandet i sin helhet.
-------------------------------------------------------------------------------------------

The San Francisco Board of Supervisors recently passed a resolution, introduced by Board President London Breed, in response to the election of Donald Trump. The resolution reads as follows:

 WHEREAS, On November 8, 2016, Donald Trump was elected to become the 45th President of the United States; now, therefore, be it

RESOLVED, That no matter the threats made by President-elect Trump, San Francisco will remain a Sanctuary City. We will not turn our back on the men and women from other countries who help make this city great, and who represent over one third of our population. This is the Golden Gate—we build bridges, not walls; and, be it

FURTHER RESOLVED, That we will never back down on women’s rights, whether in healthcare, the workplace, or any other area threatened by a man who treats women as obstacles to be demeaned or objects to be assaulted. And just as important, we will ensure our young girls grow up with role models who show them they can be or do anything; and, be it

FURTHER RESOLVED, That there will be no conversion therapy, no withdrawal of rights in San Francisco. We began hosting gay weddings twelve years ago, and we are not stopping now. And to all the LGBTQ people all over the country who feel scared, bullied, or alone: You matter. You are seen; you are loved; and San Francisco will never stop fighting for you; and, be it

FURTHER RESOLVED, That we still believe in this nation’s founding principle of religious freedom. We do not ban people for their faith. And the only lists we keep are on invitations to come pray together; and, be it

FURTHER RESOLVED, That Black Lives Matter in San Francisco, even if they may not in the White House. And guided by President Obama’s Task Force on 21st Century Policing, we will continue reforming our police department and rebuilding trust between police and communities of color so all citizens feel safe in their neighborhoods; and, be it

FURTHER RESOLVED, That climate change is not a hoax, or a plot by the Chinese. In this city, surrounded by water on three sides, science matters. And we will continue our work on CleanPower, Zero Waste, and everything else we are doing to protect future generations; and, be it

FURTHER RESOLVED, That we have been providing universal health care in this city for nearly a decade, and if the new administration follows through on its callous promise to revoke health insurance from 20 million people, San Franciscans will be protected; and, be it

FURTHER RESOLVED, That we are the birthplace of the United Nations, a city made stronger by the thousands of international visitors we welcome every day. We will remain committed to internationalism and to our friends and allies around the world—whether the administration in Washington is or not; and, be it

FURTHER RESOLVED, That San Francisco will remain a Transit First city and will continue building Muni and BART systems we can all rely upon, whether this administration follows through on its platform to eliminate federal transit funding or not; and, be it

FURTHER RESOLVED, That California is the sixth largest economy in the world. The Bay Area is the innovation capital of the country. We will not be bullied by threats to revoke our federal funding, nor will we sacrifice our values or members of our community for your dollar; and, be it

FURTHER RESOLVED, That we condemn all hate crimes and hate speech perpetrated in this election’s wake. That although the United States will soon have a President who has demonstrated a lack of respect for the values we hold in the highest regard in San Francisco, it cannot change who we are, and it will never change our values. We argue, we campaign, we debate vigorously within San Francisco, but on these points we are 100 percent united. We will fight discrimination and recklessness in all its forms. We are one City. And we will move forward together.

Holda och Perchta i juletider

/Uppflyttad från december 2012/

Nu närmar vi oss julen, och midvinter,

Som nästan alla vet är dessa högtider äldre än kristendomen. Vad inte lika många vet är att det i de germanska områdena i Europa långt efter kristnandet förekom en dyrkan av två kvinnliga väsen, Holda (eller Holle) och Perchta (eller Percht) som ansågs visa sig just vid denna årstid.

De angreps hårt av kyrkan och de ansågs ha en speciell relation med kvinnor och barn.

De var kopplade till textilarbete, vävning och ibland barnafödande; de ansågs också flyga över himlen i nattliga processioner i juletid.

Kvinnor, i synnerhet, hade ofta upplevelser av att de följde med dessa väsen (i synnerhet Holda) på nattliga färder. Kyrkan varnade för dessa idéer, och ansåg att det var djävulens påfund för att lura lättrogna kvinnor.

Det är en av de föreställningar som senare, under häxprocesserna, förvandlades till något helt annat - idéer om resor till Blåkulla och andra "demoniska" platser.

Men från början handlade alltså inte föreställningarna om ondska och djävulen, utan om kvinnliga väsen som bland annat hjälpte till i textilarbetet och med barnens uppfostran.

Läs gärna denna intressanta artikel av Lotte Motz om detta.

Lotte Motz var en intressant forskare som visade på sambandet mellan den "hedniska" förkristna religionen och senare folktro. Jag håller inte alltid med henne (hon tog avstånd från Gimbutasskolan, med åtminstone delvis mycket tveksamma argument), men hennes försök att ge folkloristiken en plats där den hör hemma, som en del av religionshistorien, och inte endast som en udda restkategori utan några rötter bakåt, var mycket värdefulla.

Så när midvinter och jul närmar sig kommer kanske Holda och Perchta att visa sig - för de som är mottagliga för sådana upplevelser.

Kanske, eller kanske inte...

"Holda, the good protectress" (1882) av Friedrich Wilhelm Heine.