tisdag 18 februari 2014

När skymningen faller på

Med åldern följer förstås diverse kroppsliga problem.

Ett som inte ens potentiellt är dödligt, och som dessutom inte lär vara alltför svårt att göra något åt,  men som ändå för mig börjar bli riktigt obehagligt, är att ögonlocken sakta men säkert glider ner över ögonen. Snabbast går det på höger öga, där ögonlocket redan täcker klart mer än hälften av pupillen.

Det gör att jag ser allt i något egendomligt halvdunkel, och dessutom läser mycket långsammare än förut.

Visst, det går att göra något åt det. Det lär vara en ganska enkel operation. Även om jag inte tagit reda på speciellt mycket om den. Jag har skjutit det ifrån mig.

För känslan av att någon ska skära så nära ögonen medan jag är vaken är otäck. Å andra sidan om man sövs är det för mig också otäckt . Jag är sedan barndomen rädd för att bli sövd - en otäck tanke viskar i mig: "tänk om du inte vaknar sen"!

Dessa olika typer av rädsla har gjort  att jag ännu inte har gjort något åt saken.

Och innan jag vågar det kommer det ju  gradvis att bli mörkare och mörkare.

PS. Tittar nu runt och ser att privata plastikkirurger opererar detta tillstånd för svindlande summor. Men jag antar att eftersom tillståndet skapar en reell olägenhet, (i slutändan snudd på funktionell blindhet) borde väl det inte räknas som en lyxoperation. Så man måste väl kunna göra det inom den offentliga sjukvården.

2 kommentarer:

Verutschkow sa...

Fast det borde ju vara mindre risk för katastrofala fel om man bara skär utanpå kroppen och inte inne i ögat. Kunde kanske själv behöva en operation men skulle känna mig väldigt snopen om jag somnade med halvdålig syn och vaknade med ännu sämre. Eller kanske ingen syn alls, dessutom efter att ha betalat dyrt för ingreppet !

Erik Rodenborg sa...

Jag vill passa på att varna för att laseropererera ögon bara för att slippa glasögon och linser. . Jag kände en man som just ville slippa glasögon och linser. och föll för en av dessa förföriska reklamkampanjer för laserberhandling.

På något sätt blev det något fel, allt såg konstigt ut, synen blev förvrängd. Han började bråka med företaget som låg bakom behandlingen. Men de slog bara ifrån sig.

Till sist stod han inte ut. Han begick självmord några månader senare, i 2004. Han var en fin människa. Frid över hans minne.

Men varje gång jag ser glättad reklam för laserbehandling av synfel mår jag illa. Synfel som kan korrigeras med glasögon och linser bör inte opereras. Man kan byta linser och glasögon om det är nåt fel med dem, men det är mycket krångligare att operera om redan opererade ögon.

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...