Det är speciellt underligt eftersom nästan varenda person som haft med Crowley att göra har fått sina liv kartlagda.
Intresset för Crowley är stort, och vad som hände med exempelvis Leah Hirsig (var i Cefalu som Crowleys "Scarlet Woman" samtidigt som Betty May, och bröt några år senare med Crowley) eller Nina Hamnett (skrev boken "Laughing Torso", med kommentarer om Cefalu som ledde till att Crowley förgäves försökte få henne fälld för förtal) har stötts och blötts i många sammanhang.
Men om Betty May blev det tyst.
I slutet av Betty Mays bok skriver hon, på sitt narcissistiska men ändå ganska charmiga sätt, att läsaren säkert kommer att få höra talas om henne igen på något sätt. Det känns faktiskt lite sorgligt att hon inte fick rätt.
Märker att jag nästan desperat vill veta vad som hände med henne...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
/Jag har tidigare lovat att här lägga ut C.F Petersons version av Edgar Allan Poes "The Raven" - Korpen. Korpen är den mest sorgli...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
"Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.". Uppenbarelsebo...
3 kommentarer:
Mycket intressant, väntar spänt på vad du ska hitta om du forskar i ämnet. Betty May var gift flera gånger och hade många beundrare. Det trevligaste scenariot är väl ändå att hon slog sig till ro med någon av dem och försvann från offentligheten. En dystrare men inte helt osannolik förklaring skulle kunna vara att hon åter sjönk ner i det sprit- och knarkträsk som hon bitvis levde i.
Ja, det vore verkligen trevligt om hennes struliga liv fick ett lyckligt slut.
Nu finns det ett dystert mönster att kvinnor som hade närmare kontakt med Crowley gick det ofta illa för. Nu var hennes kontakt inte så nära, men ändå.
Jimmy Page kanske vet?
Skicka en kommentar