Spioneri och häxjakt

Aftonbladets inte speciellt roliga kolumnist Johan Hakelius tycker i en inte heller speciellt rolig krönika att vi borde bedriva "häxjakt" (hans eget ord) på de som bedrev spioneri åt DDR under kalla kriget.

Det gäller visserligen inte historiker, som ska vara seriösa, men vi andra kan gott göra det. Alternativet är enligt honom att "tassa runt och ursäkta häxorna i all evighet".

Hmm... om Hakelius hade levat i Dalarna 1685, vad skulle han ha kunnat tänkas syssla med då, månntro?

Allvarligt talat (och ja, jag är dödligt allvarlig!), vad var det EGENTLIGEN för fel på att spionera för DDR? Det stod två miiltärblock mot varandra och Sverige var de facto med i det ena. DDR var även officiellt med i det andra. Spioneri spelade förmodligen en fredsbevarande roll, då det motverkade obalans mellan blocken.

Nu var jag redan då en mycket principiell och välartad trotskist och skulle aldrig ha drömt om att spionera åt en stalinistregim. Men jag var inte ett dugg upprörd över de som gjorde det. Det är jag inte idag heller.

Många, om inte alla, som spionerade för Sovjet och dess allierade var glödande idealister (i en moralisk mening, förstås, inte i en filosofisk!) som ansåg att samhälssystemen i öst var överlägsna de i väst. De trodde att de gjorde nytta.

Vilken nytta Hakelius tror sig göra genom att låta som en hängiven inkvisitor undandrar sig mitt förstånd. Allvarligt talat.