De flesta så kallade papparättsaktivister verkar vara ganska så extrema. Värre än så, de flesta ger intrycket av att ha dolda agendor, och många verkar vara förövare som försöker förklara bort de övergrepp de begått mot barnen och/eller deras mammor.
Michael Alonzo har däremot bitvis gett intrycket att vara mer balanserad. Men skenet kan som bekant bedra.
När han i dagens Expressen ger sitt entusiastiska stöd till Sven Otto Littorin och ofattbart nog kallar honom för en "hjälte" och en "förebild för pappor" rämnar den sansade fasaden.
Inte nog med hans okritiska stöd till Littorin - Alonzo beskriver också underförstått på sedvanligt förnekarsätt anklagelser om incest och misshandel i samband med vådnadstvister som om de praktiskt taget alltid vore lögner...
I själva verket orsakas ju ofta skillsmässor och vårdnadstvister av just övergrepp och misshandel, mot barnet och/eller modern, från faderns sida...
Alonzo har avslöjat sig själv. Liksom kejsaren i HC Andersens saga står han där pinsamt naken.
................................................................
TILLÄGG
Se också Suspicios inlägg "Det finns inga hjältar".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"The curse of the crimson altar"
Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...
-
.. om styckmordet är helt monolitisk. När det diskuterades tidigare fanns det alltid olika åsikter, nu kommer bara den ena sidan fram. De ...
-
/Publicerad i Spegeln 2/2000./ /Återpublicerat på förekommen anledning. Mitt inlägg kan te sig extremt, men det torde vara mycket svårt ...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar