Dissociation, social inkompetens - och Orminge FNL-grupp

Idag hände något som kändes pinsamt. Jag var på en demonstration som anordnades av Septemberalliansen mot högerpolitiken.

Då plötsligt kom en man fram till mig och undrade om jag kände igen honom. Han verkade bekant, men jag kunde inte placera honom.

Han berättade då att han hade varit med i Orminge FNL-grupp och vad han hette. Då kände jag igen honom och tyckte att det var roligt att träffa honom.

Jag har ju nyligen skrivit om hur jag uteslöts ur Kungsholmens FNL-grupp, så det var liksom en händelse som såg ut som en tanke. För han uteslöts ungefär ett år tidigare än mig, tillsammans med hela Orminge FNL-grupp. KFML hade nämligen inte kontroll över den, och de tog det säkra före det osäkra och uteslöt hela gruppen.

Orminge FNL-grupp svarade med en välskriven pamflett, ”Tragisk fars”, men det hjälpte inte.

Men vad ligger nu det pinsamma i? Jo, jag borde förstås stannat och pratat med honom, frågat vad som hänt, vad han gjorde nu etc. Vad jag vet gick han med i VPK (numera Vänsterpartiet) efter ett tag. Det skulle vara roligt att veta om han var kvar där, till exempel.

Men istället sa jag bara några korta ord och gick snabbt därifrån. Jag betedde mig som jag hade extremt bråttom, fast jag inte hade det. Jag har INTE EN ANING om varför. Det hela verkar dissocierat.

Jag måste ha verkat snorkig, men det var inte meningen. Jag betedde mig, för att använda ett lite fånigt ord, socialt inkompetent.

Det är över 100 år sedan som Freud påpekade att vi ofta inte är ”herre i eget hus” (ursäkta att jag inte i all hast hittar en mer könsneutral synonym!) utan styrs av saker vi inte har en aning om.

Det här var ett uppenbart exempel. Jag känner mig lite skamsen och har som sagt inte en aning om varför jag gjorde så.

Mysko.