Scharnberg på nya äventyr

Läser att Max Scharnbergs nya bok "Textual analysis of a recovered memory trial assisted by computer search for keywords”, Uppsala, 2009 ska dras in. Scharnberg hade nämligen gett ut dem som en del av den så kallade ACTA-serien vid Uppsala Universitet utan att universitetet var tillfrågat. Det är ju då ganska förståeligt att den dras in.

Och tur. D.v.s. tur för Scharnberg. Nu kan han nämligen sprida myten om att han i detta arbete bevisat att Södertäljeflickan led av falska minnen och att den dömde fadern var oskyldig. Den myten skulle nog vara svårare att sprida om boken var lätt att få tag i.

Någon kan invända att jag ännu inte har läst boken. Det är sant. Men jag har plågat mig igenom fyra volymer av Scharnberg från 1993 och 1996. Där använder han sig av en skruvad parodi på formallogik för att "bevisa" allehanda befängdheter, t.ex. att nästan ingen av de Freuds patienter som berättade om incest existerade. Inte bara det att berättelserna var påhittade av Freud, personerna fanns inte.

Och om man noterar att han nu påstår att Södertäljepappan var oskyldig, kan man ju också notera att han tidigare aggressivt drivit linjen att 80 procent av de som döms för incest är oskyldiga. I Kristianstadsbladet 6/2 1995 gick han längre och menade angående terapi av sexualbrottsdömda att "samtalsterapeuterna vet att de inte kan hjälpa någon. Därför är de angelägna att så många oskyldiga som möjligt ska i fängelse. Med 80 procent oskyldiga blir det minst 80 procent som inte får 'återfall'”.

Vad ska jag mer säga om Scharnberg, innan jag lyckas få tag på något eventuellt icke makulerat exemplar av hans nya alster? Jo, att han flitigt medarbetade i Ralph Underwagers och Hollida Wakefields övergreppsförnekande tidskrift Issues in Child Abuse Accusations vid en tidpunkt då inga seriösa akademiker ville ta i den med tång. Då hade nämligen detta par låtit sig intervjuas i den pedofilvänliga tidskriften Paidika och Underwager hade där uttalat sig om att det var tråkigt att pedofiler var så defensiva, de borde djärvt hävda att de utförde "Guds vilja".

Efter det var det inte riktigt passande, för att uttrycka sig milt, för allvarligt menade forskare att medarbeta där. Om det nu någonsin varit det. Men Scharnberg fortsatte utan betänkligheter.

Scharnbergs vetenskapliga nivå ligger någonstans i närheten av Erich von Däniken och David Icke. Men när nu hans alster makuleras kan han ju framträda som den orädde sanningssägaren som ett korrupt universitet vill stoppa. Scharnbergs enda chans att bli tagen på allvar är nämligen när han inte läses.