Mot en nyttig ålderdom?

Idag fyller jag 67. Det gillar jag inte alls, skulle föredragit att jag var 17. 

Men det finns något som verkar vara ett ålderstecken som jag uppskattar. 

Under större delen av mitt liv har jag ätit en massa skräpmat. Och jag har ofta (men inte alltid) tyckt att skräpmat är godare. Jag till och med myntade ett  privat  "ordspråk" - "godheten avtar  med kvadraten  på nyttigheten". 

Men det senaste halvåret har min smak kraftigt förändrats.   Nästan all skräpmat jag gillat tycker jag nu illa om. Jag äcklas bara jag tänker på McDonalds. Jag föredrar plötsligt Ramlösa före sötad läsk. 

Framförallt har jag alltså fått en gradvis ökad aversion mot sötad mat. 

Och jag tycker i allt högre grad att vatten är gott.  Ja, fast det bör vara kallt, ljummet vatten gillar jag nog inte. 

Möjligen finns det en biologiskt grundad orsak till denna förändring. Skräpmat och mycket socker är visserligen alltid onyttigt, men det börjar bli mer farligt ju äldre man blir, Därför börjar kroppen att reagera. 

Men redan innan jag började tycka illa om onyttig mat hände en annan sak som kanske pekade fram mot detta. 

Jag fick en otäck kramp i handen fyra gånger - som gjorde mig livrädd.. Inte så mycket att det gjorde ont, utan pga skräcken som uppstod när handen slöts av sig själv och jag inte lyckade öppna den med viljan. 

Det här hände allrså på ett mycket dramatiskt sätt fyra gånger. Jag fick ren panikångest och rusade till bussen för att åka hem. 

Det fanns en gemensam nämnare för alla fyra gångerna. Vid alla dessa tillfällen satt jag på en hamburgerrestaurang... Det hände aldrig annars. 

Och i paniken brukade jag tappa kaffemuggen i golvet och rusade ut utan att ta up den och torka upp efter mig. 

Eftersom jag kom fram till att personalen förmodligen tyckte illa om mig efter det, vågade jag inte komma tillbaks. Så resultatet blev att jag nästan helt slutade att gå på hamburgerrestauranger..

Det var kanske meningen. 

Men att jag numera tycker att mat oftast är godare när den är nyttig, och inte tvärtom, är ju bra...

"Bibel för barn" - den första julklapp jag minns

Den första jul jag minns än idag är julen 1963.  De tidigare är endast som mörka fält. Jag minns att jag som barn hade några fragment från julen 1962 kvar i mitt medvetande, men dessa fragment försvann sedan. 

Julen 1963 var jag åtta år och skulle snart fylla nio. 

Från denna jul minns jag endast en julklapp. Det var min farmor som gav mig en barnversion av Bibeln., "Bibel för barn". Barnbiblar kunde se ut på olika sätt. Den här bestod mest av direktcitat från den "riktiga" Bibeln, men väl utvalda sådana. 

Det insåg jag med en gång. Vad farmor förmodligen inte visste var att jag våren 1963 hade läst igenom nästan hela "riktiga" Bibeln. Dvs allt med någon form av så att säga action i. Det jag inte läste i Gamla Testamentet  var poesi, vishetslitteratur,, och de delar av profeterna som var allmän förkunnelse. 

I Nya Testamentet läste jag evangelierna och Apostlagärningarna men inte breven. Johannes Uppenbarelse läste jag inte heller. Men där var orsaken att jag var rädd för den. Jag visste inte varför, ,men jag visste att jag definitivt var det. Jag vågade endast läsa några rader mot slutet där det stod ungefär "Jesu nåd, vare med er. Amen."

Men även det jag vågade läsa skrämde mig. Jag hade börjat läsa därför att en vuxen, som inte tillhörde familjen eller släkten, hade sagt till mig att Gud ville att alla skulle älska varandra. Det lät vackert. 

Men ju längre jag läste i Bibeln ju mer besviken blev jag. Syndafloden var ju en mara, men då var jag ändå så pass intellektuellt "vuxen"att jag inte trodde på den. 

Men sedan kom det ena otäcka efter det andra. Det allra otäckaste var Josuas bok, där Gud befallde att "Israels barn"  skulle förinta varenda människa i Kanaan -  med några få undantag, bland annat quislingar som "skökan Rahab"  och hennes släkt. 

Det var kanske det värsta exemplet, men Gamla Testamentet innehöll mycket annat otäckt. Och  även i det nya  som exempelvis sade att en oerhört massa människor skulle plågas i evighet i ett helvete, som skulle präglas av "gråt och tandagnisslan". 

Men nu fick jag alltså "Bibel som barn"  som julklapp. Jag tyckte den var intressant på ett sätt. Jag ville nämligen kolla i hur hög grad den var censurerad. Jag ville alltså veta hur mycket av otäckheterna som också fanns med i barnbibeln. Svaret jag efter ett tag kom fram till var, om jag minns rätt, att allt som barn skulle kunna bli skrämda av var borttaget. 

Jag skulle ju sedan kunna ha tänkt  att det var ju bra att barnen skyddades för otäckheterna i Bibeln. Men det gjorde jag inte alls. 

Jag blev mer och mer upprörd ju längre jag läste. Barnen skulle alltså inte få veta hur hemsk läran i Bibeln var. De skulle istället få en sockersöt version som skulle lura barnen att tro att den var en snäll och kärleksfull lära. 

Om min ena känsla var upprördhet, var den andra nog förakt. Jag föraktade de som ville lura barnen på ett så skändligt sätt....

Idag kan jag väl läsa Bibeln med lite andra ögon. Men min avsky mot partier i Bibeln som skildrar Gud, som, ja, ond, finns kvar.  Och jag tycker fortfarande att barnbiblar av den ovan beskrivna typen är ohederliga.

 

Försättsbladet till en ocensurerad vuxenbibel, från 1910.

Är det julafton...

 ... eller första april? 

Fick denna kommentar idag. Har raderat den, för den innehöll ett telefonnummer och e-post för de som vill ha kontakt. Men innehållet i övrigt är ju lite fascinerande så jag lägger ut det här. ;-)

"Goda nyheter!!! Goda nyheter!!!,
Vill du leva ett rikt, hälsosamt och berömt liv? Vill du bli rik omedelbart och vara borta från lidande? Vill du att världen ska känna igen dig och lyssna på dig? när du pratar? Vill du ha makt och kontroll? om ja, här är ett bra tips - gå med i "ILLUMINATI ORGANISATION", kan du fråga "Hur kan jag gå med", svaret är enkelt allt du behöver göra är kontakta oss via WhatsApp eller e-post (kontaktinformation kommer att listas nedan) LEVERA DIG FRÅN FATTIGDOM. 

Tveka inte att kontakta oss om du behöver vår tjänst på något sätt

Här är vår kontaktinformation
XXXXXXXXXXX (struket)

VARNING: endast de som är intresserade av att bli medlem i Satans kyrka får besöka kontoret eller skicka ett mail till e-postadressen nedan. Kontakta inte om du inte är intresserad och när du väl kontaktar finns det ingen återvändo. så tänk efter innan du kontaktar. AKTA SIG!!!"

Hitler och SA

Jag kan rekommendera detta program i SVT som handlar om den nazistiska ledningens blodiga krossande av SA, de stormtrupper som spelade en viktig roll i Hitlers maktövertagande. Ett krossande som genomfördes den 30 juni 1934, och de närmast påföljande dagarna.

Programmet är informativt och innehåller  en  rad fakta jag förut inte kände till. 

Däremot tar programmet endast i förbigående upp den politiska bakgrunden för denna utrensning.

Den kan man däremot få i  denna artikel av Leo Trotskij från 1933, som väl att märka skrevs året innan krossandet av SA. 

När  nazistpartiet grundades  hade det ett program som hävdade att de bekämpade såväl vänstern som den borgerliga högern. Eller för att vara mer exakt - i programmet ingick även  en konfiskering av  storkapitalet och bankerna. 

Nazismens sociala bas var småborgerligheten  - där många ofta hyste ett hat mot såväl storkapitalet som arbetarklassen. De såg storkapitalet som något som förtryckte dem "ovanifrån" och den organiserade arbetarklassen som ett hot "underifrån". 

När den ekonomiska krisen i det tidiga 30-talet kom, ruinerades  stora delar av småborgerligheten. Då kom stora delar av de utslagna delarna av denna småborgerlighet (som småföretagare och småbönder) att se Hitler och nazistparitet som en kraft som skulle kunna återställa den ställning de hade haft före krisen.

Det visas grafiskt i den tyska valstatistiken. När nazisterna växte raderades medelklasspartierna ut, medan arbetarpartiernas valsiffror endast minskade marginellt. 

Även om nazisterna inte fick något märkbart stöd inom den organiserade arbetarklassen, kunde de ändå också rekrytera bland de oorganiserade arbetslösa .

Det var framförallt från deklasserad småborgerlighet och bland arbetslösa som de nazistiska stormtrupperna  - SA - kunde rekrytera. De växte snabbt både före och efter Hitlers maktövertagande i januari 1933. De blev till en paramilitär styrka, som bestod av miljoner människor. 

Deras ledare Ernst Röhm,  tvingades att tala om en "andra revolution" som skulle rikta sig mot storkapitalet. Det var nödvändigt för att SA skulle behålla sina medlemmar... 

Denna retorik liknade den som NSDAP hade haft under sin tidigare fas, och fick stöd  av några f.d. ledande nazister - som bröderna Otto och Gregor Strasser  -  som höll fast vid det tidigare nazistiska programmet. Detta program hade i praktiken övergetts när Hitler under andra delen av 20-talet hade rensat ut "vänstern" i partiet. Otto Strasser hade uteslutits ur partiet och lämnade omedelbart Tyskland när Hitler fick makten. 

Hans broder Gregor stannade dock kvar i Tyskland - och blev sedan ett av offren för massavrättningarna den 30 juni 1934. 

Naziledningen hade alltså inga som helst planer på att genomföra detta program.  De hade redan före sitt maktövertagande haft möten med ledande representanter för storkapitalet och försäkrat dem att de inte på något sätt skulle drabbas när de kom till makten, *

Vad som hände under perioden före den 30 juni var att ledande företrädare för det tyska storkapitalet - bland annat president Hindenburg - offentligt krävde att den nazistiska ledningen skulle krossa SA. Dessutom ville ledningen i den tyska arme´n också krossa SA av en annan anledning.  SA hade nämligen krävt att den reguljära tyska armén skulle upplösas och bli en del av SA.

Bara någon månad efter Hindenburgs tal beslöt Hitler att genomföra precis det som Hindenburg hade krävt. 

Hur det gick till kan ni se i programmet. Utrensningen drabbade inte endast SA. Gregor Strasser dödades som sagt också - men dessutom avrättades en rad borgerliga politiker som hade kritiserat Hitler från ett helt  annat håll. 

SA:s ledning utrotades rent fysiskt.  På något sätt hade de sig själv att skylla, eftersom de  hade varir med och spridit, och själva trott på,  myten om den "ofelbare" Führern, som alltid hade rätt. Därför var de helt oförberedda på det som  hände.  

Den kända nazistiska kampsången "Horst Wessel Lied"  (som kan höras här) var från början SA;s sång. Den behölls dock som den centrala nazhymnenhär efter att SA krossandes. 

På partidagarna 1935 sjöngs denna sång av de ledande nazisterna.

Lite märkligt - då man  i den kan höra dessa rader: 

 " Kam'raden die Rotfront
    Und Reaktion erschossen
    Marschier'n im Geist
    In unsern Reihen mitt" 

 Eller översatt till svenska:

   " Kamrater som den röda fronten
    och reaktionen har skjutit
    marscherar i anden
    ännu i våra led."

Det fanns en gång en video på YouTube när man ser Göring sjunga dessa rader på just partidagarna 1935. Det känns lite märkligt. Han tillhörde dem som hade varit med att planera massmorden på SA-medlemmar 1934. 'Han tillhörde ju förstås inte "den röda fronten" men ingen kan väl förneka att han var en del av  "reaktionen"...

Man kan undra om han reflekterade över att denna vers också faktiskt skulle kunna riktas mot honom själv,

Hitler, Göring, Hess och Goebbels (på bilden) var fyra av de sex  som ledde massmorden den 30 juni. De andra två var Himmler och Heydrich.

 -------------------------------------------------------------------------

*Och när de kom till makten visade de sin lojalitet med storkapitalet  genom att inom några månader förbjuda och krossa arbetarrörelsens organisationer. 

Roger Penrose

Jag måste medge att jag var glad över att Roger Penrose inte var en av de kosmologer/fysiker som rapporterats ha besökt Jeffrey Epsteins våldtäkts-ö. . 

Han ger ett så sympatiskt intryck så det skulle ha varit extra plågsamt om det hade gällt honom..  Det finns många You-Tube-klipp med honom och han verkar alltid  så ödmjuk, och, ja, charmig.  

Han är kanske idag mest aktuell för två saker.  Den ena handlar inte om kosmologi utan om hans teorier om medvetandets natur. Han går hårt emot de som menar att en dator skulle  kunna få ett medvetande om den blev tillräckligt komplex. 

En dator skulle kunna bli så pass komplex att den kunde imitera en människa - på ett riktigt övertygande sätt - om den var programmerad för just den saken. Men enligt Penrose kommer den aldrig att veta vad den gör.  

Penrose menar att den mänskliga hjärnan är så uppbyggd att kvant-mekanismer kan påverka  dess operationer - så att det blir ett medvetet  tänkande - och inte endast cybernetiska processer. Den rent kausala förutsägbarheten i en dator  -  är enligt honom oförenlig med något som kan kallas för medvetet tänkande. 

Jag misstänker att  denna teori pekar på något mycket väsentligt. Medvetandet är i sig något gåtfullt, som inte kan förklaras av vanliga kausala cybernetiska processer. Det finns vulgärmaterialister som tror att medvetandet helt enkelt är en biprodukt av rent materiella processer - i alla fall om de är tillräckligt komplexa. 

Penrose är väl också materialist i en viss mening - men jag tycker att hans teori öppnar dörren till något som har ett större djup än den mekanisk-cybernetiska synen. 

Det andra som  Penrose på senare tid blivit uppmärksammad för är en helt ny typ av Big Bang-teori. Där är  det mycket svårt att följa honom, i varje fall för den som inte är matematiskt skolad. 

Hans teori går ut på att universum är cykliskt, och genomgår en ständig process av att uppstå, sedan dö och sedan uppstå igen. Universum skapas vid en Big Bang, kommer sedan att expandera mer och mer. När det har expanderat tillräckligt  -  och materien strålat bort - och till och med de svarta hålen dunstat bort - kommer en matematisk logik att leda till en förvandling från en oändlig gleshet till en oändlig täthet. 

Liksom hos Max Tegmark får man intrycket att Penrose ser matematiken som på något sätt grunden i universum. Men jag uppfattar  Penroses idéer som mer sympatiska. Och också faktiskt en aning mindre hisnande. Tegmark driver faktiskt uppfattningen att varje kvantfluktuation genast skapar ett parallellt universum... 

Om man tycker att Penroses idéer om en förvandling från en oändlig gleshet till en oändlig täthet strider mot common sense  torde det i så fall i en betydligt högre grad gälla Tegmarks idé om att universum splittras vid varje kvantfluktuation...

Jeffrey Epsteins ö - och två kända kosmologer

Läser denna artikel tagen från bloggen "Stop Child Abuse". Den handlar om den dömde sexualförbrytaren Jeffrey Epsteins ö, dit många kvinnor och unga flickor fördes  - och sedan har berättat om systematiska sexuella övergrepp. 

Tänkte först länka direkt till tidningen Independent, där originaltexten finns, men den var låst för de som inte prenumererade, alternativt inte loggade in på något annat sätt. Så jag länkar till bloggen istället.

Artikeln kan rekommenderas. Den lämnar en rad värdefulla fakta. Bland annat nämns namnen  på ett antal kända gäster som besökte ön. 

När jag läste den såg jag plötsligt två namn jag stött på i helt andra sammanhang. . 

Två kända fysiker, den framlidne Stephen Hawking,  och Nobelpristagaren Lawrence Krauss - den första en av teoretikerna bakom dagens standardkosmologi, den andre en av de flitigaste försvararna av denna kosmologi - rapporteras ha varit bland de som brukade besöka Epsteins ö.

Det  fyller mig med en forrn  av olust. Inte för att jag skulle vilja tro att det finns ett logiskt samband mellan att försvara standardkosmologin, och vilja besöka Epsteins ö . Utan mest för att jag är mycket intresserad av kosmologiska frågor , och jag hoppade till när jag såg att två namn från  en vetenskaplig debatt som jag följt, plötsligt dyker upp i ett sammanhang som detta. 

Men det finns ju ingen anledning att haja till. Övergrepp mot kvinnor och barn förekommer på alla nivåer i samhället. Det finns således ingen direkt anledning till att bli förvånad över att namnen  på två av världens mest kända kosmologer dyker upp i samband med rapporter om  Epsteins ökända våldtäkts-ö. 

Men lite konstigt känns det ändå. . Och på något sätt mycket olustigt.. 

 

Jeffrey Epstein 

Vaccinbevis - ett fritt fall nedåt?

"Regeringen vill kunna införa krav på vaccinbevis för bland annat butiker och platser för privata sammankomster om smittspridningen ökar ytterligare." (https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/vaccinbevis-kan-kravas-for-privat-sammankomst)

Om ovaccinerade (och personer som inte fattat hur man skaffar ett vaccinbevis) inte kan få handla i butiker, eller (som också ingår i förslagen) gå till restauranger och caféer   - betyder det att de måste svälta ihjäl om de inte får någon annan som handlar åt dem?

Det skulle dessutom  bli en lag som slår hårt mot invandrare,  som dels är en av de grupper som minst vaccinerat sig, dels troligen  har en  relativt stor andel som kommer att tycka att det är krångligt att skaffa sig ett vaccinbevis.

Själv  har jag vaccinerat mig två gånger (räcker det för vaccinbevis? Måste man inte om ett tag vaccinera sig tre gånger? Och om ytterligare ett tag fyra?) - men tycker alltid det är krångligt att fylla i saker som man ska beställa. Och har dessutom ingen smartphone. ' 

Det är något i allt detta som jag tycker är mycket otäckt. Motåtgärderna mot covid-19 kan visa sig bli mer förödande än sjukdomen.

PS. Jonas Gardell skrev för övrigt ett  läsvärt inlägg om motåtgärderna mot corona  i mars i år- kan läsas här.

PPS.Tidigare samma mänad skrev han även detta.

"Sverige osynliggör övergrepp mot pojkar"

Under ovanstående rubrik har Jonas Gardell skrivit en mycket bra debattartikel, som kan läsas här.. Som också kan rekommenderas.

Det händer faktiskt saker i dessa dagar i debatten om övergrepp mot barn. Efter en ganska intensiv period ca 1980-1995, då många fick insikter om hur vanligt dessa övergrepp är, och hur grova övergreppen ofta är, kom en backlash som i flera avseenden dominerade de efterföljande kanske 15 (och kanske till och med 20) åren,

Men från och med MeToo kom en ny svängning. Nu kunde en förnerkarfilm som "Hästgården" analyseras, och smulas sönder. Vi fick Patrik Sjöberg, och numera också hans  ovanligt imponerande Facebooksida "2forty2",. Vi fick avslöjandet om Staffan Hildebrand. Och mycket annat.  

Jonas Gardells debattartikel är mycket bra, och tar upp ett viktigt ämne som ofta har tonats ner. Jag måste delvis skamset nog erkänna att jag själv ofta undvikit ett ämne som just övergrepp på pojkar.  Det beror delvis på min oklara könsidentitet - jag har haft svårt att identifiera mig med män - vilket ibland tyvärr lett till ett motstånd mot att specifikt ta upp övergrepp mot pojkar. Och detta trots att jag  biologiskt  - vad jag sedan än skulle kunna önska mig - faktiskt är man nu - och följaktligen var pojke som barn.  

Läs gärna Gardells text i länken ovan. Den är förnuftig och tänkvärd. 

The last thing on my mind

Här.

En konspirationsteori

Jag har - även i min bekantskapskrets - stött på konspirativa åsikter om vaccin mot covid-19 som ser ut ungefär så  här.

Vaccinen är dödliga gifter. De är troligen skapade av de 1 procent rika  som styr världen med det medvetna syftet att utrota en majoritet av världens befolkning.

Det finns enligt dessa åsikter bevis för att vaccinen bland annat innehåller  parasiter som annars mest förekommer nära ekvatorn  som kan framkalla malarialiknande sjukdomar.

I vaccinerna finns även nano-teknologi, och magnetiska  ämnen.  De leder inte till en omedelbar död, men ett gradvis nedbrytande av organismen son i vilket fall som helst  leder till ett borttynande inom  "några decennier". (Det torde väl betyda om 20 år eller mer - då är jag ändå  minst 86 år och har kanske redan  "tynat bort*  av andra anledningar).

Men alla vaccindoser har inte sådana gifter. - en del innehåller endast koksalt. (Jag förstår inte  riktigt hur just detta kommer in i den konspiratoriska bilden)

Bland de son driver dessa  åsikter finn mycket högutbildade människor, och även läkare.

Nej, jag tror inte alls på den typen av idéer.  De ser ut att strida mot all rimlighet. De förutsätter en gigantisk konspiration som måste ha deltagare på alla nivåer i samhället, som idogt måste samarbeta för att preparera gifter, förfalska statistik,  bedriva försåtlig propaganda etc

För enligt denna konspirationsteori är all statistik som visar .att vaccinerade mer sällan smittas, och framförallt mer sällan dör, av covid-19, rena falsarier.   

Men även om jag inte tror på detta, ser jag det som ett starkt argument mot att försöka tvinga på så många som möjligt vaccin. Varje repressiv åtgärd som vidtas mot ovaccinerade kommer att styrka den av allt att döma växande skara som tror på den här  typen av scenarier.

"Staten vill min död" - denna skräckbild har gått djupt in i en växande grupp av människor.  Farorna med detta synsätt är potentiellt mycket värre än farorna med ev.vis biverkningar av vaccin, och till och med värre än hälsofarorna med covid-19.

Ett ställningstagande

Jag tror att den ökning av statsapparaternas makt under pandemin som nu sker i stora delar av världen mycket väl kan bli ett hot mot demokratin.  Och på lång sikt ett mycket allvarligt sådant.

Ett drama för 54 år sedan

Jag ska skriva om något den här tiden på året 1967 - jag var 12 och skulle just fylla 13.  Jag var  inblandad i nån sorts drama på en psykavdelning på det numera nedlagda Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Det var en av de intagna där, som regelbundet brukade slå mig.

Personalen ingrep inte - och efteråt kan jag läsa i journalerna att jag klarade verbala angrepp, men inte fysiska. De såg alltså vad som hände och skrev om det i journalen. Men ingrep inte.

Jag har så där i efterhand ingen ilska mot killen som slog mig. Inte alls, Som ni ska se förstår jag nog varföre han gjorde det. Men personalen är svår att ursäkta.  

Men dramat började tidigare.Inte långt efter att jag tagits in var det meningen att en personal skulle ta med de intagna på bio. Och han hade kommit på en idé. Vi skulle gå på en barnförbjuden film.

Men innan jag går vidare vill jag säga något om vilka vi var. Avdelningen bestod av pojkar från 12 år och uppåt. Vår avdelning kallades Psyke 2. På Psyke 1 fanns flickor ur olika åldrar och pojkar från 11 år och nedåt. Jag sörjde bittert att jag hunnit fylla 12. Det skulle vara lugnare med flickor och yngre pojkar.

Men som sagt, personalen ifråga ville ta med oss på en barnförbjuden film, fast de flesta, kanske alla, av oss var under 15.

Alla barnen var förtjusta. Det var ju häftigt. Men då räknade de inte med mig. För jag var en inbiten legalist.

Det står till och med i journalerna att jag inte brydda mig om sociala sedvänjor, men höll hårt på skrivna lagar.

Jag sa att det var fel att ta med oss på någon barnförbjuden film. Det var emot lagen. 

Men jag nöjde mig inte med att säga att jag inte ville gå med. Jag sa att det han tänkte göra alltså var olagligt - och om han gjorde det skulle jag berätta både för mina föräldrar och andra vuxna att Psyke 2 var en avdelning där personalen tyckte att det var OK att bryta mot lagen.

Jag ställde i princip ett ultimatum - gå gärna på barnförbjuden film, men då kommer jag att anmäla er.

Personalen blev väl irriterad - men gav efter för mitt ultimatum.  Men mina medpatienter blev rasande. Att få gå på barnförbjuden film såg väl de flesta som något oerhört häftigt. Och så kom jag där som en glädjedödare och stoppade det-

Det var ganska kort efter detta som en av pojkarna på avdelningen började slå mig. Om jag då satte det i samband med det inställda biobesöket minns jag inte. Men under många år senare har jag sett det som två saker och inte satt dessa i samband med varandra. Men nu är jag ganska säker på att det fanns ett sådant samband. .

Hans fysiska angrepp  höll på i kanske en vecka. Det upphörde innan jag skrevs ut.  Och jag tror att jag vet när det upphörde.

En dag kom pojken ifråga in till mitt rum. Han sade att han hade fått en ask med choklad av någon släkting. Han hade delat med sig till de andra patienterna och nu ville han också bjuda mig. Han sade ungefär så här. "Ja, jag har slagit dig, men jag skulle aldrig kunna drömma om att bjuda alla på choklad men inte dig".

Jag blev alldeles ställd. Och nog lite rörd. Jag minns att jag först tänkte något i stil, med - "det vore väl bättre om det var tvärtom, att du kunde tänka dig atr inte bjuda mig på choklad, men inte att slå mig". Men det sade jag inte.

Men det påverkade ändå min syn på honom. Jag hade tänkt mig honom som en helt amoralisk person som kunde göra allt för att hämnas på de som gjorde saker han inte gillade. Men nu såg jag att också han hade en moral, som han höll på hårt. Den var bara väldigt annorlunda än min. 

Jag skulle aldrig slagit någon. Jag slog inte ens tillbaka när jag blev angripen. Men om jag hade fått en chokladkaka är det troligt att jag skulle ha sparat den för mig själv. Inte bjudit alla på avdelningen, och allra minst de som jag var ovänner med.

Efter det fick jag en form av respekt för honom, som sitter kvar än idag. Jag tyckte och tycker förstås inte att han borde ha slagit mig, men jag insåg att han inte bara var den bråkstake jag trodde, utan att han hade en egen moraluppfattning, som alltså var lika stark som min  - men bara helt annorlunda.

Och jag tror ändå att hela dramat, med alla dess inslag, lärde mig att förstå andra barn bättre. Och dessutom faktiskt stärkte mig. Jag skrevs ut från Psyke 2 med en starkare självkänsla (och troligen en  bättre "social kompetens" med andra barn...)  än när jag togs in.

Matilda Ekeblad angriper Sverigedemokraterna från höger

Här kan man ta del av hur Matilda Ekeblad - ordförande i Moderata Ungdomsförbundet - gör ett hårt angrepp mot Sverigedemokraterna. Hon verkar nästan upprörd.

På vad? SD:s nazistiska rötter? Invandrarfientligheten? Islamofobin? Alla deras aktivister som har avslöjats som slagskämpar, våldsbrottslingar, anti-semiter etc.?

Nej, inte alls. Hon är upprörd  för att SD inte tycks vilja avveckla välfärden i samma snabba takt som MUF vill. 

För en gångs skull är vidare kommentarer helt överflödiga.

Är den "mörka materien" i själva verket plasma?

Jag har kanske en pseudovetenskaplig del av min hjärna, som till och från får mig att intressera  mig för teorier som anses ohållbara i den akademiska världen.

En av dessa är plasmakosmologi. Jag började först intressera mig för den pga min motvilja  mot Big Bang-teorin. Detta berodde väl mest på någon sorts dödsångest. Jag ville att universum skulle ha evigt liv, och inte möta ett sorgset öde i en oändlig gleshet. Nu inser jag att även en mycket sympatisk garanterat inte pseudovetenskaplig forskare som Nobelpristagaren Roger Penrose lyckats skapa en Big Bang-teori som är förenligt med ett evigt liv för universum.

Jag återkommer förmodligen till Penrose, som även har intressanta teorier om medvetandets natur. Men jag stannar just nu kvar till en aspekt av plasmakosmologin. Där denna verkligen gör skäl för sitt namn.

Jag menar - motstånd mot Big Bang-teorin följer inte alls automatiskt från att man vill betona plasmans roll i universum. En elak recensent skrev en gång att de större delarna av plasmakosmologen Eric J Lerners bok "The Big Bang never happened" var de delar där han betonade just plasmans och elektromagnetismens roll i universum.  Som enligt recensenten lika gärna skulle kunna vara en del av en bok med titeln  "The Big Bang happened." 

Den främsta orsaken till att plasmakosmologer brukar avvisa Big Bang-teorin är väl att denna strömnings grundare, Hannes Alfvén,  var emot denna teori. Vilket inte heller hos honom automatiskt följde från hans åsikter om plasma. 

Ett annat problem för plasmakosmologin är ju att den har så att säga infiltrerats av anhängare till "Electric Universe" som driver den ganska så absurda idén att solen drivs av elektricitet, och inte av fusionskraft. Vilket torde vara dystert för just plasmakosmologen och fusionsforskaren  Lerner. Till Lerners fördel ska sägas att han entydigt har tagit avstånd från "Electric Universe" och slagit fast att det finns överväldigande belägg för att solen drivs av fusionskraft. 

Finns det då inte något område där ett plasmakosmologiskt perspektiv kan utgöra ett seriöst alternativ till delar av standardkosmologin? Kanske. Jag tänker på så kallad mörk materia. Trots att ingen någonsin lyckats hitta någon mörk materia - trots otaliga experiment med detta syfte - är det närmast en dogm i standardkosmologin att en sådan måste finnas. 

På denna YouTube-länk  kan från  ungefär mitten av videon finna en djärv argumentering för att det som tillskrivs en mystisk mörk materia som aldrig någonsin verkar kunna hittas hur länge man än letar - kan förklaras utifrån en för astronomerna osynlig plasma - som befinner sig mellan planeterna, mellan stjärnorna och både inom och utom galaxerna. 

Jag tycker idén är fascinerande, men är, som jag ofta påpekar, på detta område, en okunnig lekman som låter sina "åsikter" i sådana frågor styras av sin egen variant av "common sense". Vilket ju gör att jag inte ens  vågar kalla det för "åsikter" - utan citationstecken. 

 

Nedan - norrsken - en form av plasma.

Marble breaks and iron bends

Titeln ovan är titeln på en sång med gruppen the Deejays som låg på tredje plats på Kvällstoppen idag för 55 år sedan - 22 november 1966. Den kan höras här. 

Jag brukar leta efter årsdagar för listplaceringar  på topplistor från sextiotalet och de allra första åren på sjuttiotalet - för att lägga ut dem på Facebook. 

I just den här låten visste jag att jag kände igen titeln, men jag kopplade den inte till någon sång som jag mindes. När jag sedan lyssnade insåg jag att jag faktiskt hade hört den förut. Men jag hade inte uppmärksammar texten.  

Efter att ha lyssnat uppfattar jag melodin som suggestiv - och den romantiska texten som också den på sätt och vis suggestiv. 

Helheten går direkt in i mig - på ett ovanligt -  och faktiskt också det på ett både egenartat och suggestivt sätt...