tisdag 23 november 2021

Är den "mörka materien" i själva verket plasma?

Jag har kanske en pseudovetenskaplig del av min hjärna, som till och från får mig att intressera  mig för teorier som anses ohållbara i den akademiska världen.

En av dessa är plasmakosmologi. Jag började först intressera mig för den pga min motvilja  mot Big Bang-teorin. Detta berodde väl mest på någon sorts dödsångest. Jag ville att universum skulle ha evigt liv, och inte möta ett sorgset öde i en oändlig gleshet. Nu inser jag att även en mycket sympatisk garanterat inte pseudovetenskaplig forskare som Nobelpristagaren Roger Penrose lyckats skapa en Big Bang-teori som är förenligt med ett evigt liv för universum.

Jag återkommer förmodligen till Penrose, som även har intressanta teorier om medvetandets natur. Men jag stannar just nu kvar till en aspekt av plasmakosmologin. Där denna verkligen gör skäl för sitt namn.

Jag menar - motstånd mot Big Bang-teorin följer inte alls automatiskt från att man vill betona plasmans roll i universum. En elak recensent skrev en gång att de större delarna av plasmakosmologen Eric J Lerners bok "The Big Bang never happened" var de delar där han betonade just plasmans och elektromagnetismens roll i universum.  Som enligt recensenten lika gärna skulle kunna vara en del av en bok med titeln  "The Big Bang happened." 

Den främsta orsaken till att plasmakosmologer brukar avvisa Big Bang-teorin är väl att denna strömnings grundare, Hannes Alfvén,  var emot denna teori. Vilket inte heller hos honom automatiskt följde från hans åsikter om plasma. 

Ett annat problem för plasmakosmologin är ju att den har så att säga infiltrerats av anhängare till "Electric Universe" som driver den ganska så absurda idén att solen drivs av elektricitet, och inte av fusionskraft. Vilket torde vara dystert för just plasmakosmologen och fusionsforskaren  Lerner. Till Lerners fördel ska sägas att han entydigt har tagit avstånd från "Electric Universe" och slagit fast att det finns överväldigande belägg för att solen drivs av fusionskraft. 

Finns det då inte något område där ett plasmakosmologiskt perspektiv kan utgöra ett seriöst alternativ till delar av standardkosmologin? Kanske. Jag tänker på så kallad mörk materia. Trots att ingen någonsin lyckats hitta någon mörk materia - trots otaliga experiment med detta syfte - är det närmast en dogm i standardkosmologin att en sådan måste finnas. 

denna YouTube-länk  kan från  ungefär mitten av videon finna en djärv argumentering för att det som tillskrivs en mystisk mörk materia som aldrig någonsin verkar kunna hittas hur länge man än letar - kan förklaras utifrån en för astronomerna osynlig plasma - som befinner sig mellan planeterna, mellan stjärnorna och både inom och utom galaxerna. 

Jag tycker idén är fascinerande, men är, som jag ofta påpekar, på detta område, en okunnig lekman som låter sina "åsikter" i sådana frågor styras av sin egen variant av "common sense". Vilket ju gör att jag inte ens  vågar kalla det för "åsikter" - utan citationstecken. 

 

Nedan - norrsken - en form av plasma.


5 kommentarer:

Erik Rodenborg sa...

Hugge skrev en kommentar som uppenbarligen var avsedd för detta inlägg under det förra inlägget.

Hugge sa...

Lite felpost där. Hur som, funderar på om det är så att när någon materia väl uppnått så hög temp att det blir plasma så kanske även förmågan att värma upp annan materia med den egna värmen upphör tillfälligt. Först senare när temperaturen återgår till "normal" värme kan överföring av värme ske?
I vilket fall ser jag att en del ihålig jord-tomtar menar att norr och sydsken visserligen är plasma men inte från någon sol långt bort utan från vår egna inre sol. Argumentet för detta är bl.a att den "externa" solen är för långt bort för att kunna skapa plasma i vår atmosfär.
Var som sagt länge sedan i tonåren som jag trodde på en ihålig jord men det är en jäkligt snygg teori på något vis. Gillar tanken på att ibland är "kraftfälten" som döljer de gigantiska hålen till insidan svagare och det är då den inre solen skiner ut och genererar norr och sydsken.
När vanliga astronomer säger till ihålig jord-tomtarna att om Jorden varit ihålig så skulle dess massa vara så liten att andra planeter skulle dragit iväg den med sin gravitation. Då svarar ihålig jord-tomtarna -Nähä, för nästan alla andra planeter är också ihåliga. I det läget brukar astronomerna inte orka fortsätta tjata. I alla fall i de forum jag hängde i när Internet var nytt.

Erik Rodenborg sa...

"Hur som, funderar på om det är så att när någon materia väl uppnått så hög temp att det blir plasma så kanske även förmågan att värma upp annan materia med den egna värmen upphör tillfälligt."

Solen och alla andra stjärnor består av plasma och har uppenbarligen inte förlorat förmågan att värma upp annan materia. Problemet är väl plasma med mycket låg densitet som ex.vis van Allen-bältena. De kanske är varma om man mäter elementarpartiklarnas rörelse men dess påverkan på omvärldens temperatur är svag, på gränsen till obefintlig, just pga deras låga densitet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Van_Allen-bältena

Hugge sa...

OT: Occult Rejects intervjuar överlevare om bortträngda minnen, övergrepp inom religiösa organisationer och den tilltagande normaliseringen av pedofili.
Mycket bra intetvjuv och ovanligt jordnära för att vara OR. Gillar visserligen podden men tycker man ofta svävar iväg i lite väl vilda teorier. Dock inte i detta avsnitt:
https://podcasts.google.com/feed/aHR0cHM6Ly9hbmNob3IuZm0vcy80OTliZDBjYy9wb2RjYXN0L3Jzcw/episode/ZWIxNDgwZjctNThlMy00MTliLWI0ODQtMjE0MzBlYjQ2MDRj?ep=14

Erik Rodenborg sa...

Tack för länken. Har börjat lyssna - det verkar vara intressant.

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...