Roger Penrose

Jag måste medge att jag var glad över att Roger Penrose inte var en av de kosmologer/fysiker som rapporterats ha besökt Jeffrey Epsteins våldtäkts-ö. . 

Han ger ett så sympatiskt intryck så det skulle ha varit extra plågsamt om det hade gällt honom..  Det finns många You-Tube-klipp med honom och han verkar alltid  så ödmjuk, och, ja, charmig.  

Han är kanske idag mest aktuell för två saker.  Den ena handlar inte om kosmologi utan om hans teorier om medvetandets natur. Han går hårt emot de som menar att en dator skulle  kunna få ett medvetande om den blev tillräckligt komplex. 

En dator skulle kunna bli så pass komplex att den kunde imitera en människa - på ett riktigt övertygande sätt - om den var programmerad för just den saken. Men enligt Penrose kommer den aldrig att veta vad den gör.  

Penrose menar att den mänskliga hjärnan är så uppbyggd att kvant-mekanismer kan påverka  dess operationer - så att det blir ett medvetet  tänkande - och inte endast cybernetiska processer. Den rent kausala förutsägbarheten i en dator  -  är enligt honom oförenlig med något som kan kallas för medvetet tänkande. 

Jag misstänker att  denna teori pekar på något mycket väsentligt. Medvetandet är i sig något gåtfullt, som inte kan förklaras av vanliga kausala cybernetiska processer. Det finns vulgärmaterialister som tror att medvetandet helt enkelt är en biprodukt av rent materiella processer - i alla fall om de är tillräckligt komplexa. 

Penrose är väl också materialist i en viss mening - men jag tycker att hans teori öppnar dörren till något som har ett större djup än den mekanisk-cybernetiska synen. 

Det andra som  Penrose på senare tid blivit uppmärksammad för är en helt ny typ av Big Bang-teori. Där är  det mycket svårt att följa honom, i varje fall för den som inte är matematiskt skolad. 

Hans teori går ut på att universum är cykliskt, och genomgår en ständig process av att uppstå, sedan dö och sedan uppstå igen. Universum skapas vid en Big Bang, kommer sedan att expandera mer och mer. När det har expanderat tillräckligt  -  och materien strålat bort - och till och med de svarta hålen dunstat bort - kommer en matematisk logik att leda till en förvandling från en oändlig gleshet till en oändlig täthet. 

Liksom hos Max Tegmark får man intrycket att Penrose ser matematiken som på något sätt grunden i universum. Men jag uppfattar  Penroses idéer som mer sympatiska. Och också faktiskt en aning mindre hisnande. Tegmark driver faktiskt uppfattningen att varje kvantfluktuation genast skapar ett parallellt universum... 

Om man tycker att Penroses idéer om en förvandling från en oändlig gleshet till en oändlig täthet strider mot common sense  torde det i så fall i en betydligt högre grad gälla Tegmarks idé om att universum splittras vid varje kvantfluktuation...