Det är nog många som skulle kunna identifiera sig, eller åtminstone borde kunna göra det, med huvudpersonen i denna sång av Blå Tåget från 1974.
Den är suggestiv, lite kuslig och (tycker jag) mycket stämningsfull, och väcker i alla fall för mig många tankar och känslor...
Jag väljer att citera ett parti ur texten, som ger en antydan om sångens karaktär.
"På natten ser han bara femti meter
från verandan där kaminen lyser röd.
Därbortom verklighetens hemligheter,
där pågår nu en kamp på liv och död.
Han vet vad varje stjärnbild föreställer,
den ena natten är den andra lik.
Men han förstår inte vad kampen gäller
och kämpar med sin stigande panik."
Lyssna mycket gärna på den.
torsdag 17 mars 2016
onsdag 16 mars 2016
Är det någon som minns Clock?
Fick just syn på en artikel i Proletären med titeln När staren sålde snabbmat.
Där finns en kort historik över den statliga hamburgerkedjan Clock, som grundades 1976 och började tyna bort i början av 90-talet.
Jag minns Clock mycket väl. Det var ett statligt svar på McDonalds som under många år faktiskt var mycket framgångsrikt.
Jag tror första gången jag var på en hamburgerrestaurang över huvud taget var hösten 1975, och det var just McDonalds. De hade då en privat konkurrent som så vitt jag minns hette Carrols.
Men så gick statliga Sararestauranger in och startade Clock, och om jag minns rätt köpte de upp i alla fall några av Carrols restauranger, och startade dessutom ett stort antal nya.
Jag uppräckte snart att jag gillade Clock mer än McDonalds, och när jag efter ett tag fick reda på att den var statligt ägd blev jag än mer förtjust.
De hade förresten en TV-apparat på nästan alla Clockrestauranger som spelade musikvideos. Det var också där jag 1983 första gången hörde Moonlight Shadow som snart blev en av mina absoluta favoriter.
Det var även där jag 1991 eller 1992 först hörde Justified and Ancient, som också blev en favorit mycket snart. Men då låg Clock redan i sina dödsryckningar.
Vad som till sist tog knäcken på Clock var att McDonalds började med en kampanj där de drastiskt sänkte sina priser. Det hade de råd med., och när väl Clock och en del andra konkurrenter var borta ur leken höjde de förstås dem igen...
Clock var trevligt, som sagt. Dessutom var det mot slutet även mindre folk där, vilket ju var bra för konsumenten men mindre bra för företaget..
I dessa dagar tycker nog många att det är otänkbart att staten ska äga snabbmatskedjor. Men varför inte? Det är väl bättre att samhället får överskottet från försäljningen än att privata intressen ska få berika sig.
Men nu ska Clock "återuppstå" - eller rättare sagt ett privatföretag har köpt rättigheterna till namnet och ska snart starta restauranger. Men det kommer ju inte alls att vara samma sak...
Varför kunde inte staten istället tagit initiativ till en nystart av det "riktiga" Clock? I så fall hade jag nästan helt slutat att gå på McDonalds, även när jag vill vara onyttig!
Där finns en kort historik över den statliga hamburgerkedjan Clock, som grundades 1976 och började tyna bort i början av 90-talet.
Jag minns Clock mycket väl. Det var ett statligt svar på McDonalds som under många år faktiskt var mycket framgångsrikt.
Jag tror första gången jag var på en hamburgerrestaurang över huvud taget var hösten 1975, och det var just McDonalds. De hade då en privat konkurrent som så vitt jag minns hette Carrols.
Men så gick statliga Sararestauranger in och startade Clock, och om jag minns rätt köpte de upp i alla fall några av Carrols restauranger, och startade dessutom ett stort antal nya.
Jag uppräckte snart att jag gillade Clock mer än McDonalds, och när jag efter ett tag fick reda på att den var statligt ägd blev jag än mer förtjust.
De hade förresten en TV-apparat på nästan alla Clockrestauranger som spelade musikvideos. Det var också där jag 1983 första gången hörde Moonlight Shadow som snart blev en av mina absoluta favoriter.
Det var även där jag 1991 eller 1992 först hörde Justified and Ancient, som också blev en favorit mycket snart. Men då låg Clock redan i sina dödsryckningar.
Vad som till sist tog knäcken på Clock var att McDonalds började med en kampanj där de drastiskt sänkte sina priser. Det hade de råd med., och när väl Clock och en del andra konkurrenter var borta ur leken höjde de förstås dem igen...
Clock var trevligt, som sagt. Dessutom var det mot slutet även mindre folk där, vilket ju var bra för konsumenten men mindre bra för företaget..
I dessa dagar tycker nog många att det är otänkbart att staten ska äga snabbmatskedjor. Men varför inte? Det är väl bättre att samhället får överskottet från försäljningen än att privata intressen ska få berika sig.
Men nu ska Clock "återuppstå" - eller rättare sagt ett privatföretag har köpt rättigheterna till namnet och ska snart starta restauranger. Men det kommer ju inte alls att vara samma sak...
Varför kunde inte staten istället tagit initiativ till en nystart av det "riktiga" Clock? I så fall hade jag nästan helt slutat att gå på McDonalds, även när jag vill vara onyttig!
tisdag 15 mars 2016
Yolandafallet
I Sverige har det under de senaste årtionden förekommit flera fall där barn till föräldrar som anklagats för övergrepp också anklagat andra personer för att delta i dessa. Det brukar ofta leda till att de som berättat om övergrepp fått sin trovärdighet ifrågasatt. Detta har i ett antal fall, där anklagade fäder fällts, lett till resning. I flera fall har det lett till ett friande, men i åtminstone två fall stod de fällande domarna fast.
I Holland inträffade ett liknande fall 1990. I detta fall handlade det om Yolanda, en kvinna som berättade om upprepade övergrepp från båda föräldrarna, brodern och pojkvännen. Dessutom berättade hon om ett stort antal personer från trakten som utnyttjade henne i vad som närmast var en bordellverksamhet för sadister, driven av föräldrarna.
Flera av de utpekade personerna var mycket ”ansedda” – det förekom till exempel både läkare och poliser bland de anklagade.
Hon berättade om systematisk tortyr kopplat till sexuella övergrepp. Hon berättade också om att hon hade tvingats att delta i barnamord.
I detta fall kunde dock aldrig det trovärdiga i hennes anklagelser mot föräldrarna ifrågasättas någon längre tid. Båda föräldrarna bröt nämligen samman redan efter några dagar och erkände huvuddelen av anklagelserna.
Resultatet blev att båda föräldrarna, Yolandas bror och pojkvän dömdes. De övriga anklagade undersöktes inte ens. Det är både anmärkningsvärt - och på samma sätt typiskt. Rättsapparaterna i alla länder tenderar att bli förlamade inför den typen av anklagelser mot flera personer, i synnerhet om väletablerade och "respektabla" personer finns bland dessa.
Men kan förstås fråga sig varför inte hennes anklagelser mot dessa ledde till rättsliga åtgärder, då hennes anklagelser mot både familjemedlemmar och pojkvännen hade bekräftats, och lett till fällande dom.
I boken ”Yolanda - min egen berättelse” som skrevs av Bob Snoijink i samarbete med Yolanda (och som i Sverige gavs ut av det lilla sportförlaget Affidavit) får vi ta del av historien, sedd med Yolandas ögon.
Det är en otäck, men på många sätt nödvändig bok. De spärrar som de flesta har mot att erkänna att alltför hemska saker kan hända måste trots allt rivas ned.
Boken om Yolanda skulle kunna fylla ett sådant syfte om den fick en större publik. Kombinationen av, för de flesta, helt osannolikt vidriga händelser, och de exakta och detaljerade bekännelserna av föräldrarna och den övriga bevisningen borde skaka om dem som hela tiden väljer att tro att det finns gränser för vad som kan hända.
För det finns faktiskt inga sådana gränser. Just därför behövs det böcker som denna. ”Yolanda – min egen berättelse” skulle kunna ha blivit en väckarklocka. Men istället har det blivit en ”bortglömd" bok som tystats ned, som i stort sett inte recenserades, och sällan diskuteras. Även om den efter ett tag faktiskt kom in på en hel del bibliotek.
Förutom Yolandas egen berättelse finns ett förord av författaren Bob Snoijink och ett efterord av professor O. Van Hart på universitetet i Utrecht. Boken interfolieras av utdrag av föräldrarnas bekännelser och andra utdrag från rättegången.
Mot slutet av boken dyker nya saker upp. Den läsare som tvingat sig igenom den fruktansvärda skildringen ställs plötsligt inför nya, oroande, frågor.
Boken om Yolanda är en viktig del av den dokumentation som finns om organiserade sadistiska övergrepp. Den är en central bok som inte får glömmas bort.
I Holland inträffade ett liknande fall 1990. I detta fall handlade det om Yolanda, en kvinna som berättade om upprepade övergrepp från båda föräldrarna, brodern och pojkvännen. Dessutom berättade hon om ett stort antal personer från trakten som utnyttjade henne i vad som närmast var en bordellverksamhet för sadister, driven av föräldrarna.
Flera av de utpekade personerna var mycket ”ansedda” – det förekom till exempel både läkare och poliser bland de anklagade.
Hon berättade om systematisk tortyr kopplat till sexuella övergrepp. Hon berättade också om att hon hade tvingats att delta i barnamord.
I detta fall kunde dock aldrig det trovärdiga i hennes anklagelser mot föräldrarna ifrågasättas någon längre tid. Båda föräldrarna bröt nämligen samman redan efter några dagar och erkände huvuddelen av anklagelserna.
Resultatet blev att båda föräldrarna, Yolandas bror och pojkvän dömdes. De övriga anklagade undersöktes inte ens. Det är både anmärkningsvärt - och på samma sätt typiskt. Rättsapparaterna i alla länder tenderar att bli förlamade inför den typen av anklagelser mot flera personer, i synnerhet om väletablerade och "respektabla" personer finns bland dessa.
Men kan förstås fråga sig varför inte hennes anklagelser mot dessa ledde till rättsliga åtgärder, då hennes anklagelser mot både familjemedlemmar och pojkvännen hade bekräftats, och lett till fällande dom.
I boken ”Yolanda - min egen berättelse” som skrevs av Bob Snoijink i samarbete med Yolanda (och som i Sverige gavs ut av det lilla sportförlaget Affidavit) får vi ta del av historien, sedd med Yolandas ögon.
Det är en otäck, men på många sätt nödvändig bok. De spärrar som de flesta har mot att erkänna att alltför hemska saker kan hända måste trots allt rivas ned.
Boken om Yolanda skulle kunna fylla ett sådant syfte om den fick en större publik. Kombinationen av, för de flesta, helt osannolikt vidriga händelser, och de exakta och detaljerade bekännelserna av föräldrarna och den övriga bevisningen borde skaka om dem som hela tiden väljer att tro att det finns gränser för vad som kan hända.
För det finns faktiskt inga sådana gränser. Just därför behövs det böcker som denna. ”Yolanda – min egen berättelse” skulle kunna ha blivit en väckarklocka. Men istället har det blivit en ”bortglömd" bok som tystats ned, som i stort sett inte recenserades, och sällan diskuteras. Även om den efter ett tag faktiskt kom in på en hel del bibliotek.
Förutom Yolandas egen berättelse finns ett förord av författaren Bob Snoijink och ett efterord av professor O. Van Hart på universitetet i Utrecht. Boken interfolieras av utdrag av föräldrarnas bekännelser och andra utdrag från rättegången.
Mot slutet av boken dyker nya saker upp. Den läsare som tvingat sig igenom den fruktansvärda skildringen ställs plötsligt inför nya, oroande, frågor.
Boken om Yolanda är en viktig del av den dokumentation som finns om organiserade sadistiska övergrepp. Den är en central bok som inte får glömmas bort.
måndag 14 mars 2016
Förövare som får stöd
"Elaine Eksvärd berättar i ny bok om sin svåra uppväxt - nu vill hon hjälpa andra.
I sin bok "Medan han lever" (Forum bokförlag) berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne....Elaine hoppas att hennes bok, som släpps i morgon, leder till en öppnare dialog kring övergrepp mot barn."
Så skriver Aftonbladet idag i denna artikel. Läs den!.
Men läs dessutom Elaine Eksvärds debattartikel i Göteborgs-Posten. Den är mycket bra. Den borde dessutom vara obligatorisk läsning för de som har låtit sig duperas av PAS-teorier.
Där beskriver hon bland annat en situation som motsvarar den som man idag i familjerätten stöter på i det ena fallet efter det andra: "Jag skriver för byråkratin som inte lyssnar på alla de föräldrar som vill skydda sina barn från förövaren. Mamma som ville skydda mig från min pappa. Men byråkratin sa att pappan hade rätt till sin dotter, till mig."
Det är inte unikt. Mammor som upptäcker att barn utsätts, men myndigheter som inte tror vare sig dem eller barnen. Vilket leder till att rättsväsendet de facto allierar sig med förövaren.
Denna praktik måste uppmärksammas och bekämpas. För att inte än fler barn ska utsättas.
I sin bok "Medan han lever" (Forum bokförlag) berättar Elaine om hur hennes pappa kontinuerligt förgrep sig på henne....Elaine hoppas att hennes bok, som släpps i morgon, leder till en öppnare dialog kring övergrepp mot barn."
Så skriver Aftonbladet idag i denna artikel. Läs den!.
Men läs dessutom Elaine Eksvärds debattartikel i Göteborgs-Posten. Den är mycket bra. Den borde dessutom vara obligatorisk läsning för de som har låtit sig duperas av PAS-teorier.
Där beskriver hon bland annat en situation som motsvarar den som man idag i familjerätten stöter på i det ena fallet efter det andra: "Jag skriver för byråkratin som inte lyssnar på alla de föräldrar som vill skydda sina barn från förövaren. Mamma som ville skydda mig från min pappa. Men byråkratin sa att pappan hade rätt till sin dotter, till mig."
Det är inte unikt. Mammor som upptäcker att barn utsätts, men myndigheter som inte tror vare sig dem eller barnen. Vilket leder till att rättsväsendet de facto allierar sig med förövaren.
Denna praktik måste uppmärksammas och bekämpas. För att inte än fler barn ska utsättas.
söndag 13 mars 2016
Blir det ännu varmare med Donald Trump?
Frågan är befogad. I det ena uttalandet efter det andra har Trump hånat begreppet "global warming", utan att på något sätt visat att han förstår ett skvatt av problematiken.
Exempelvis har han twittrat detta: "The concept of global warming was created by and for the Chinese in order to make U.S. manufacturing non-competitive."
Och detta: "Any and all weather events are used by the GLOBAL WARMING HOAXSTERS to justify higher taxes to save our planet! They don't believe it $$$$!"
Fler exempel kan man se här.
Bernie Sanders har kommenterat ett av uttalandena så här : “How brilliant can you be. The entire scientific community has concluded that climate change is real and causing major problems and Trump believes that it’s a hoax created by the Chinese. Surprised it wasn’t the Mexicans.”.
Trump är en ovanligt korkad "klimatskeptiker" , som i värsta fall kan bli president i det land som står för en mycket stor andel av de växthusgaser som förbereder jorden för ett mer Venus-liknande klimat. Det känns inte speciellt betryggande, för att uttrycka det lite försiktigt.
Exempelvis har han twittrat detta: "The concept of global warming was created by and for the Chinese in order to make U.S. manufacturing non-competitive."
Och detta: "Any and all weather events are used by the GLOBAL WARMING HOAXSTERS to justify higher taxes to save our planet! They don't believe it $$$$!"
Fler exempel kan man se här.
Bernie Sanders har kommenterat ett av uttalandena så här : “How brilliant can you be. The entire scientific community has concluded that climate change is real and causing major problems and Trump believes that it’s a hoax created by the Chinese. Surprised it wasn’t the Mexicans.”.
Trump är en ovanligt korkad "klimatskeptiker" , som i värsta fall kan bli president i det land som står för en mycket stor andel av de växthusgaser som förbereder jorden för ett mer Venus-liknande klimat. Det känns inte speciellt betryggande, för att uttrycka det lite försiktigt.
lördag 12 mars 2016
Latter Day Saints om polygami
Den som till äventyrs vill ha ett mer eller mindre halvofficiellt ställningstagande från den officiella Mormonkyrkan LDS (The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints) i USA om hur de idag ser på polygami kan gå till detta tal av Valerie Hudson.
Det är mycket genomarbetat, och dess linje är ungefär att monogami är föreskrivet av Gud, men att han ibland gör tillfälliga undantag, som mellan 1843 och 1890.
Men monogami är alltså grundregeln, och polygami är normalt sett att jämställa med äktenskapsbrott.
Hudson slår också fast att om polygami idag skulle legaliseras i USA skulle Mormonkyrkan inte alls välkomna detta, utan kraftigt fördöma det, som ett ytterst omoraliskt beslut.
Jag är benägen att tro henne. Den överväldigande majoriteten av mormoner idag ser förmodligen med stor olust på polygami, och endast små utbrytningar, som den allmänt otäcka FLDS (Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints) skulle troligen applådera.
Utbrytargruppen FLDS´ aktivister har för sin del en viss förmåga att hamna bakom lås och bom, för alla tänkbara brott, i synnerhet övergrepp mot barn.
En tidning som håller ganska så mycket koll på FLDS är, föga förvånande, Salt Lake Tribune, som ges ut i den största staden i det mormondominerade Utah. På dess sida kan man söka efter dess artiklar om den obehagliga sekten här.
Det framgår att sökningen på FLDS i Salt Lake Tribune gav tiotusentals träffar (det exakta antalet varierar mellan olika sökningar), men via länken kan man endast läsa 100 av artiklarna.
Det bör också påpekas att månggifte är en av de saker som leder till omedelbar uteslutning från det officiella LDS, medan kaffedrickande inte gör det. ;-) Det senare leder nog ändå kanske till ett uttalat ogillande från de ansvariga i organisations, vilket måhända är ett mycket bra skäl till att INTE konvertera.
I alla fall för mig, som dricker minst tre koppar kaffe om dan, och inte har en tanke på att ändra på denna nyttiga vana, som enligt de senaste rönen är ett av de bästa sätten att motverka Alzheimers sjukdom....
Det är mycket genomarbetat, och dess linje är ungefär att monogami är föreskrivet av Gud, men att han ibland gör tillfälliga undantag, som mellan 1843 och 1890.
Men monogami är alltså grundregeln, och polygami är normalt sett att jämställa med äktenskapsbrott.
Hudson slår också fast att om polygami idag skulle legaliseras i USA skulle Mormonkyrkan inte alls välkomna detta, utan kraftigt fördöma det, som ett ytterst omoraliskt beslut.
Jag är benägen att tro henne. Den överväldigande majoriteten av mormoner idag ser förmodligen med stor olust på polygami, och endast små utbrytningar, som den allmänt otäcka FLDS (Fundamentalist Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints) skulle troligen applådera.
Utbrytargruppen FLDS´ aktivister har för sin del en viss förmåga att hamna bakom lås och bom, för alla tänkbara brott, i synnerhet övergrepp mot barn.
En tidning som håller ganska så mycket koll på FLDS är, föga förvånande, Salt Lake Tribune, som ges ut i den största staden i det mormondominerade Utah. På dess sida kan man söka efter dess artiklar om den obehagliga sekten här.
Det framgår att sökningen på FLDS i Salt Lake Tribune gav tiotusentals träffar (det exakta antalet varierar mellan olika sökningar), men via länken kan man endast läsa 100 av artiklarna.
Det bör också påpekas att månggifte är en av de saker som leder till omedelbar uteslutning från det officiella LDS, medan kaffedrickande inte gör det. ;-) Det senare leder nog ändå kanske till ett uttalat ogillande från de ansvariga i organisations, vilket måhända är ett mycket bra skäl till att INTE konvertera.
I alla fall för mig, som dricker minst tre koppar kaffe om dan, och inte har en tanke på att ändra på denna nyttiga vana, som enligt de senaste rönen är ett av de bästa sätten att motverka Alzheimers sjukdom....
fredag 11 mars 2016
Sergels Torg
Om ni går till denna sida kommer ni att kunna se Sergels Torg i realtid.
Själv tycker jag att det är lite häftigt. Vart man än är i världen kan man med hjälp av en dator kolla vad som händer på Sergels Torg just nu.
Jag vet inte hur länge jag känt till Sergels Torg men jag vet att det var i början av 1970, då jag nyss fyllt 15, som platsen fick en speciell betydelse för mig.
Det berodde på flera saker.
Dels fanns det då där en talarstol, som jag var fascinerad av. Där kunde man lyssna på olika udda individer som förde fram sina åsikter. Och åtminstone en gång använde jag den själv.
Det var söndagen den 22 februari 1970. Jag hade just börjat med min kampanj för att sabotera tobaksreklam, och jag ville uppmana andra att delta i den. Så jag gick upp på talarstolen och agiterade ivrigt för att alla borde gå ut på stan och förstöra sådan reklam. Jag föreslog bland annat att man kunde måla slogans med tuschpenna på dessa. Jag tyckte exempelvis att man på reklam för cigarrettmärket "Minden" kunde man skriva Snabbt som vinden, dödar Minden.
Efter att jag talat kom en kille fram till mig och sa att han tyckte att förslaget var häftigt. Det såg jag som ett framsteg.
Dessutom fanns det ett klotterplank. Där minns jag att jag en gång våren 1970 skrev om att vara emot auktoritär barnuppfostran och tyckte att man borde läsa Joachim och Mirjam Israels bok Det finns inga elaka barn.
Båda talarstolen och klotterplanket var ganska så nya 1970. Ett annat inslag som tillkom efter ett tag var den stora glaspelaren, som står där än idag. Den var färdig 1974. Jag var ganska freudiansk på tidigt 70-tal så jag kunde inte missa att det var lätt att se den som en fallossymbol. Jag minns när jag fascinerat såg den första gången, att jag tyckte det var lite djärvt att placera en fallossymbol på en så central plats i Stockholm och fick vaga associationer till uråldrig hedendom när jag såg den.
Men just 1970 var faktiskt det år då Sergels Torg började få en känslomässigt central betydelse för mig. Det var det år då jag började röra mig mer runt i Stockholm än jag gjort tidigare och Sergels Torg var så centralt att jag på sätt och vis såg det som en symbol för hela staden.
Och det är kanske för att jag så hårt förknippat Sergels torg med 1970 som jag fram till jag skrev detta inlägg faktiskt har trott att jag såg glaspelaren första gången 1970. Den gång jag först såg upp på den i någon form av fascination har jag tidigare placerat någon gång i tidigt 1970. Men nu kallade jag upp det, och den byggdes alltså inte förrän 1974.
Det visade sig alltså vara ett ganska så felplacerat minne. Och jag tycker det är lite intressant att, och varför, jag placerade det fyra år fel.
Själv tycker jag att det är lite häftigt. Vart man än är i världen kan man med hjälp av en dator kolla vad som händer på Sergels Torg just nu.
Jag vet inte hur länge jag känt till Sergels Torg men jag vet att det var i början av 1970, då jag nyss fyllt 15, som platsen fick en speciell betydelse för mig.
Det berodde på flera saker.
Dels fanns det då där en talarstol, som jag var fascinerad av. Där kunde man lyssna på olika udda individer som förde fram sina åsikter. Och åtminstone en gång använde jag den själv.
Det var söndagen den 22 februari 1970. Jag hade just börjat med min kampanj för att sabotera tobaksreklam, och jag ville uppmana andra att delta i den. Så jag gick upp på talarstolen och agiterade ivrigt för att alla borde gå ut på stan och förstöra sådan reklam. Jag föreslog bland annat att man kunde måla slogans med tuschpenna på dessa. Jag tyckte exempelvis att man på reklam för cigarrettmärket "Minden" kunde man skriva Snabbt som vinden, dödar Minden.
Efter att jag talat kom en kille fram till mig och sa att han tyckte att förslaget var häftigt. Det såg jag som ett framsteg.
Dessutom fanns det ett klotterplank. Där minns jag att jag en gång våren 1970 skrev om att vara emot auktoritär barnuppfostran och tyckte att man borde läsa Joachim och Mirjam Israels bok Det finns inga elaka barn.
Båda talarstolen och klotterplanket var ganska så nya 1970. Ett annat inslag som tillkom efter ett tag var den stora glaspelaren, som står där än idag. Den var färdig 1974. Jag var ganska freudiansk på tidigt 70-tal så jag kunde inte missa att det var lätt att se den som en fallossymbol. Jag minns när jag fascinerat såg den första gången, att jag tyckte det var lite djärvt att placera en fallossymbol på en så central plats i Stockholm och fick vaga associationer till uråldrig hedendom när jag såg den.
Men just 1970 var faktiskt det år då Sergels Torg började få en känslomässigt central betydelse för mig. Det var det år då jag började röra mig mer runt i Stockholm än jag gjort tidigare och Sergels Torg var så centralt att jag på sätt och vis såg det som en symbol för hela staden.
Och det är kanske för att jag så hårt förknippat Sergels torg med 1970 som jag fram till jag skrev detta inlägg faktiskt har trott att jag såg glaspelaren första gången 1970. Den gång jag först såg upp på den i någon form av fascination har jag tidigare placerat någon gång i tidigt 1970. Men nu kallade jag upp det, och den byggdes alltså inte förrän 1974.
Det visade sig alltså vara ett ganska så felplacerat minne. Och jag tycker det är lite intressant att, och varför, jag placerade det fyra år fel.
torsdag 10 mars 2016
Bakslag i kampen mot våld och övergrepp
Monica Dahlström-Lannes intervjuas i Eskilstuna-Kuriren och berättar om bakslagen de senaste tio åren i arbetet mot våld och övergrepp.
Läs gärna - det är en dyster, men absolut nödvändig, läsning.
Läs gärna - det är en dyster, men absolut nödvändig, läsning.
onsdag 9 mars 2016
Mormoner för Bernie Sanders
Mer kuriosa om Mormonkyrkan. Vid en snabb koll upptäcker jag att det inte endast finns en utan även
två Facebooksidor för mormoner som stöder den demokratiskt socialistiske presidentkandidaten Bernie Sanders i USA. Det kan säker finnas ännu fler.
Det finns även en twittersida för mormoner som stöder Sanders.
När Mormonkyrkan kapitulerade för USA:s regering på 1890-talet upplöste de sitt eget politiska parti och ganska snart blev det republikanska partiet det parti som de flesta politiskt aktiva mormoner verkade stöda.
Men det fanns ju hela tiden många undantag, och inför det förra presidentvalet bildades organisationer för mormoner som stödde Barack Obama mot den republikanska (mormon-) kandidaten Mitt Romney. Men att stöda en uttalad socialist är ju att gå ett steg längre.
Det är ju intressant. Det fanns ju starka kollektivistiska och kooperativa drag i ekonomin i de mormonkontrolerade områdena innan man gav upp sin självständighet. Sandersanhängarna skulle ju kunna åberopa sig på dessa.
Den som letar lite kan också finna andra kontroversiella mormonska Facebooksidor, exempelvis för mormonska feminister.
------------------------------------
Latter Day Saints tar i princip aldrig politisk ställning i de stora frågorna i USA. Ett av de få undantagen är när de ser den religiösa friheten hotad.
Uttalandet är mycket försiktigt, och Trump angrips inte explicit. Men man visar klart att man ser varje diskriminering av muslimer som något som är i strid mot LDS grundinställning.
Läs mer i Mormon church backs religious liberty after Trump comments .
Det finns även en twittersida för mormoner som stöder Sanders.
När Mormonkyrkan kapitulerade för USA:s regering på 1890-talet upplöste de sitt eget politiska parti och ganska snart blev det republikanska partiet det parti som de flesta politiskt aktiva mormoner verkade stöda.
Men det fanns ju hela tiden många undantag, och inför det förra presidentvalet bildades organisationer för mormoner som stödde Barack Obama mot den republikanska (mormon-) kandidaten Mitt Romney. Men att stöda en uttalad socialist är ju att gå ett steg längre.
Det är ju intressant. Det fanns ju starka kollektivistiska och kooperativa drag i ekonomin i de mormonkontrolerade områdena innan man gav upp sin självständighet. Sandersanhängarna skulle ju kunna åberopa sig på dessa.
Den som letar lite kan också finna andra kontroversiella mormonska Facebooksidor, exempelvis för mormonska feminister.
------------------------------------
Latter Day Saints vs Donald Trump
I den nuvarande presidentvalskampanjen i USA är faktiskt Donald Trump den ende av presidentkandidaterna som Mormonkyrkan officiellt kritiserat. Detta pga av dennes uttalanden att muslimer inte ska få resa in till USA. På kyrkans webbsida lades ett officiellt uttalande ut där man hänvisade till att Joseph Smith var för (bland andra) muslimers demokratiska rättigheter.Latter Day Saints tar i princip aldrig politisk ställning i de stora frågorna i USA. Ett av de få undantagen är när de ser den religiösa friheten hotad.
Uttalandet är mycket försiktigt, och Trump angrips inte explicit. Men man visar klart att man ser varje diskriminering av muslimer som något som är i strid mot LDS grundinställning.
Läs mer i Mormon church backs religious liberty after Trump comments .
tisdag 8 mars 2016
Latter Day Saints, Mormons bok och DNA
Jag har tidigare lite syrligt kommenterat hur en av beskrivningarna i Mormonkyrkans heliga skrift, Mormons bok, motsägs av de DNA-resultat, som ju bekräftar vad forskare hävdat länge, att de amerikanska urinvånarna härstammar från mongoliska folkgrupper i nordöstra Asien. Mormons bok beskriver ju hur israeliter utvandrade till Amerika och blev ättlingar till dagens "indianer".
Nu har jag kollat en Wikipedia-liknande sida där "mormonska" svar på kritiska frågor finns samlade. Och genom denna hittade jag denna artikel.
Ganska skickligt skriven. Man visar (bland annat) på att det ingenstans i Mormons bok sägs att ALLA invånare i det förcolombianska Amerika härstammar från den grupp som beskrivs i Mormons bok. Och sedan är det enkelt att på det mest sofistikerade sätt försöka besvara kritiska frågor. För om den grupp som beskrivs i Mormons bok var en mycket liten del av ättlingarna till Amerikas urinvånare är det ju inte så konstigt att deras DNA drunknar i ett genetiskt hav. Eller hur?
Det finns även andra argument, som alla verkar basera sig på ganska solida kunskaper om DNA-forskning.
Inser så återigen att Latter Day Saints (syftar förstås på huvudorganisationen, inte de bisarra fundamentalistiska polygamistutbrytningarna) inte kan beskrivas som en helt fyrkantig sekt av till exempel Jehovas Vittnen-typ.
Det finns gott om utbildade akademiker i Mormonkyrkan som arbetar som apologeter, och som ofta lyckas producera de mest sofistikerade svar på de mest besvärande invändningar...
Nu har jag kollat en Wikipedia-liknande sida där "mormonska" svar på kritiska frågor finns samlade. Och genom denna hittade jag denna artikel.
Ganska skickligt skriven. Man visar (bland annat) på att det ingenstans i Mormons bok sägs att ALLA invånare i det förcolombianska Amerika härstammar från den grupp som beskrivs i Mormons bok. Och sedan är det enkelt att på det mest sofistikerade sätt försöka besvara kritiska frågor. För om den grupp som beskrivs i Mormons bok var en mycket liten del av ättlingarna till Amerikas urinvånare är det ju inte så konstigt att deras DNA drunknar i ett genetiskt hav. Eller hur?
Det finns även andra argument, som alla verkar basera sig på ganska solida kunskaper om DNA-forskning.
Inser så återigen att Latter Day Saints (syftar förstås på huvudorganisationen, inte de bisarra fundamentalistiska polygamistutbrytningarna) inte kan beskrivas som en helt fyrkantig sekt av till exempel Jehovas Vittnen-typ.
Det finns gott om utbildade akademiker i Mormonkyrkan som arbetar som apologeter, och som ofta lyckas producera de mest sofistikerade svar på de mest besvärande invändningar...
måndag 7 mars 2016
Fallet med den våldtäktsdömde åklagaren
ECPAT har en blogg som jag inte kan ha på min blogglista då den rent tekniskt inte verkar funka som en blogg bör göra för att platsa där.
Men i ett inlägg som nyligen lades ut på denna får man sig ta del av en mycket anmärkningsvärd historia.
Som handlar om en åklagare som dömts för våldtäkt mot barn. En åklagare som innan dess lade ner ett antal anmälningar som just handlade om hur barn sexuellt ofredades.
I texten citeras också en annan åklagare som menar att den dömde mannen mycket väl kan döma rättvist, trots att han begick våldtäkter mot barn.
Jag citerar:
"I Ekots artikel menar Gävles chefsåklagare Patrik Säflund att den dömda mannen fortfarande var en bra åklagare och att en måste skilja på det mannen gjorde i sitt privatliv och det han gjorde i tjänsten. Säflund säger:
- Förutom dataintrånget så är det inte brott han gjort i tjänst, utan det är brott han gjort på fritiden."
Fritiden?
Läs gärna bloggartikeln i sin helhet.
Det hela aktualisera på nytt frågan om den juridiska apparatens ofta mycket märkliga bias när det gäller gäller den här typen av brott. En fråga som jag tidigare tagit upp här.
Men i ett inlägg som nyligen lades ut på denna får man sig ta del av en mycket anmärkningsvärd historia.
Som handlar om en åklagare som dömts för våldtäkt mot barn. En åklagare som innan dess lade ner ett antal anmälningar som just handlade om hur barn sexuellt ofredades.
I texten citeras också en annan åklagare som menar att den dömde mannen mycket väl kan döma rättvist, trots att han begick våldtäkter mot barn.
Jag citerar:
"I Ekots artikel menar Gävles chefsåklagare Patrik Säflund att den dömda mannen fortfarande var en bra åklagare och att en måste skilja på det mannen gjorde i sitt privatliv och det han gjorde i tjänsten. Säflund säger:
- Förutom dataintrånget så är det inte brott han gjort i tjänst, utan det är brott han gjort på fritiden."
Fritiden?
Läs gärna bloggartikeln i sin helhet.
Det hela aktualisera på nytt frågan om den juridiska apparatens ofta mycket märkliga bias när det gäller gäller den här typen av brott. En fråga som jag tidigare tagit upp här.
Det var ju bättre förr
På den tiden skulle nog ingen vågat ändra i vår nationalsång.
--------------
Tillägg. Fast där hade jag ju fel. Även "på den tiden" ändrades faktiskt nationalsången flera gånger.
--------------
Tillägg. Fast där hade jag ju fel. Även "på den tiden" ändrades faktiskt nationalsången flera gånger.
söndag 6 mars 2016
"Utvidgat självmord", "familjetragedi" - eller mord?
Katarina Wennstam har i SvD tagit upp det faktum att kvinnomord inom familjen i vissa lägen brukar beskrivas som "utvidgade självmord", och mer allmänt ofta som "familjetragedier". Hon har rätt i att båda dessa uttryck är en form av obehagligt mystifierande retorik.
Men hon tar inte upp att den typen av språkbruk också ofta brukar användas när det handlar om barn som dödas i familjen.
Dessa termer är mystifierande, för att de döljer att det faktiskt handlar om offer och förövare. Det är bra att det språkbruket granskas, och man kan hoppas att det försvinner någon gång.
Men hon tar inte upp att den typen av språkbruk också ofta brukar användas när det handlar om barn som dödas i familjen.
Dessa termer är mystifierande, för att de döljer att det faktiskt handlar om offer och förövare. Det är bra att det språkbruket granskas, och man kan hoppas att det försvinner någon gång.
lördag 5 mars 2016
They're Coming to Take Me Away Ha-Haaa!
Den 13 augusti 1966 gick denna låt upp på Tio i Topp. Det amerikanska psykiaterförbundet sägs ha velat förbjuda den, eftersom de ansåg att den spred fördomar om mentalvård och psykisk sjukdom.
Det var nog i så fall en överreaktion. Den kan väl snarast ses som en närmast bisarr drift med sådana fördomar...
En sak som jag inte fattade förrän för några år sedan är att huvudpersonen i låten inte skyller sitt vansinne på en flickvän som lämnat honom utan på ett husdjur, troligen en hund, som rymt.
-----------------------------------------------
TILLÄGG
Vid närmare eftertanke avspeglade nog åndå låten ifråga på många sätt fördomar om psykisk sjukdom.... vilket inte betyder att jag tycker att den borda ha förbjudits.
Själv hörde jag inte den när den gick upp på listorna - utan kanske ett år senare. Då höll jag just på att gå in i en fas av intensiv ångest, och var rädd för att bli psykotisk. Jag såg nog därför "They're Coming to Take Me Away Ha-Haaa!" med en form av skräckblandad fascination. Undrade kanske om den beskrev min framtid, också....
Det var nog i så fall en överreaktion. Den kan väl snarast ses som en närmast bisarr drift med sådana fördomar...
En sak som jag inte fattade förrän för några år sedan är att huvudpersonen i låten inte skyller sitt vansinne på en flickvän som lämnat honom utan på ett husdjur, troligen en hund, som rymt.
-----------------------------------------------
TILLÄGG
Vid närmare eftertanke avspeglade nog åndå låten ifråga på många sätt fördomar om psykisk sjukdom.... vilket inte betyder att jag tycker att den borda ha förbjudits.
Själv hörde jag inte den när den gick upp på listorna - utan kanske ett år senare. Då höll jag just på att gå in i en fas av intensiv ångest, och var rädd för att bli psykotisk. Jag såg nog därför "They're Coming to Take Me Away Ha-Haaa!" med en form av skräckblandad fascination. Undrade kanske om den beskrev min framtid, också....
fredag 4 mars 2016
Bloggen en blogg igen
Nu går det att kommentera och i stort sett alla får väl göra det. Med några undantag.
Till undantagen hör rasister och papparättsaktivister. Och i viss mån personer som i den tid som är beter sig väldigt olämpligt.
Till undantagen hör rasister och papparättsaktivister. Och i viss mån personer som i den tid som är beter sig väldigt olämpligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)