För en dag sedan gick jag till det lokala biblioteket för att låna alla Enid Blytons fem-böcker de hade. Faktum är att de har fem sådana. De fanns i magasinet, så bibliotekarien måste gå dit och hämta dem åt mig. När hon kom tillbaka med alla böckerna (jag var väldigt glad över att ingen saknades) gjorde jag något som definitivt gjorde mig generad.
Dessa dagar hanterar man ju lånet själv, elektroniskt, på en speciell plats. Och det gör jag alltid automatiskt. Men den här gången gick jag till biblioteksdisken istället. Utan att tänka på vad jag gjorde.
Bibliotekarien såg förvånad, kanske till och med misstänksam, ut, och frågade om jag ville att hon skulle låna dem åt mig... Jag fattade omedelbart situationen och sa "naturligtvis inte" och gick sedan till platsen där jag själv kunde låna dem.
Jag insåg att jag var så glad över att få få tag i fem femböcker så att jag regredierade tillbaka till en tid (60-talet) då jag brukade låna Blyton-böcker, och all utlåning administrerades av bibliotekarien.
Det var mycket konstigt och mycket pinsamt.
3 kommentarer:
På torsdag blir det i alla fall inte pinsamt där utan snarare fest och jubel ...
Fest och jubel? På torsdag? På Södertälje bibliotek? Jag måste ha missat något.
Det handlar om Nobelpriset i litteratur och om biblioteket i fråga råkar ha några
böcker av författaren i fråga inne ...
Skicka en kommentar