onsdag 23 oktober 2024

Om 84 (eller fler) obehagliga män

Gisèle Pélicot var gift med Dominique Pélicot . De lever båda i Frankrike. 

En dag 2020 kallades hon till polisstationen. Hon trodde att de skulle tala med henne om ett brott hennes man hade anklagats för. Han hade avslöjats med att ha tagit fotografier under kvinnors kjolar i en mataffär.

Men polisen var inte intresserad av att tala om detta. De hade kollat mannens dator och hade hittat något mycket värre.

Mannen hade filmat hur hans fru under en lång tid hade våldtagits av manliga bekanta till honom. Något hon inte hade en aning om.

Det visade sig att han regelbundet hade bjudit hem män han kände för att våldta sin hustru. Före våldtäkterna hade han drogat henne kraftigt. Vare sig det endast berodde på drogerna eller också på egna bortträngningsmekanismer så mindes hon ingenting.

De systematiska övergreppen hade skett under nio år, ända sedan 2011.

Här kan man finna en kortfattad men överskådlig artikel om detta

Och här kan man finna en mer analytisk artikel om händelserna i den socialistiska tidskriften International Viewpoint. Den påpekar att de minst 83 män som på uppmaning av Gisèles man hade deltagit i våldtäkterna kom från alla livets områden - de hade alla tänkbara yrken. De var - i alla fall sociologiskt - ett tvärsnitt av den manliga befolkningen. 

De reagerade oftast med olika typer av försvar när de greps. Ett av dessa var att det väl inte kunde vara våldtäkter eftersom hennes man ju hade tillåtit dem...

Händelserna berättar väsentliga saker om makt, våld, sexualitet och kön - i. vårt samhälle. 

Det är naturligtvis inte något unikt scenario. Det är otäckt - och det är mycket bra att polisen utredde övergreppen - att de gick till rättegång - och att det har blivit uppmärksammat. 

Som Gisèle själv har sagt kan detta vara till hjälp för kvinnor som utsatts för liknande övergrepp.

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...