I vissa ortodoxt trotskistiska kretsar är "pablism" det värsta tänkbara skällsordet. En "pablist" sägs vara en förrädare som på det mest skändliga sätt kapitulerat för stalinismen.
I dessa kretsar är "pablism" ett lika inexakt skällsord som "trotskism" burkar vara för stalinister. På samma sätt som stalinister kan beteckna alla vänsterströmningar som de inte gillar för "trotskister" kan ortodoxa trotskister beteckna andra trotskister som de inte gillar för "pablister".
Den person som givit upphov till detta märkliga skällsord hette egentligen Mihalis Raptis, men blev känd under synonymen Michel Pablo.
Han var definitivt bättre än sitt rykte. I alla fall om man blundar för att han under de sista dagarna av sitt liv av någon outgrundlig anledning fick för sig att stödja den serbchauvinistiska sidan i kriget i Bosnien, vilket gjorde att han till och med fick beröm från den sedemera dömde krigsförbrytaren Ratko Mladic...
Detta sorgliga faktum nämns också i denna annars gentemot Pablo positivt hållna artikel i International Viewpoint.
Jag tycker att Pablo var intressant. Han ställde viktiga frågor, och han gjorde stor nytta i olika sammanhang, bland annat i arbetet för stöd till den algeriska motståndskampen mot Frankrike.
Jag tycker att artikeln kan rekommenderas, för de som är intresserade av sådana frågor.
Michel Pablo.
5 kommentarer:
Vill bara föra till protokollet att pablism fortfarande, i allra högsta grad, är ett skällsord i min lilla trotskistiska krets. Men så är jag också ortodox.
Ja, du syftar - antar jag - på denna smågrupp. https://www.arbetarmakt.com/
PS
Det som först kallades pablism var en politik som fördes i början av 50-talet som byggde på en syn att det snart skulle komma ett världskrig kombinerat med åsikten att man borde upplösa organisationerna och gå in i de stora masspartierna. Denna linje övergavs snart. Men då började ordet pablism användas som ett invektiv med en helt annan mening - så vid att begreppet närmast blev meningslöst. Det är i denna mening bland annat din grupp använder ordet...
Ja, det har du rätt i, mycket få, om ens någon, är väl anhängare av original-pablismen, om man så säger. Men jag är å andra sidan inte helt mot invektiv, heller. Sådana behövs också.
Jo, jag använder mig väl också av sådana. Men om ordet pablism används mot alla som är opportunistiska mot stalinistiska och/eller socialdemokratiska ledarskap bör det nog sägas att sånt fanns ju innan Pablos linje ens var påtänkt.
Det avspeglar en typ av politiskt reaktionssätt som kan uppstå spontant totalt oberoende av Pablo.
Skicka en kommentar