lördag 3 februari 2024

Ett folkmord som aldrig ägde rum

En av de värsta chockerna jag fått vid läsningen av en text var när jag vid åttaårsåldern läste Josuas bok i Bibeln. Jag hade tänkt läsa igenom hela Bibeln (!) i hopp om att få läsa om en god gud. 

Tyvärr handlade stora delar av Bibeln om en gud som verkade närmast vara motsatsen till god. Det allra värsta exemplet på detta var Josuas bok. 

Där beskrivs hur Gud befaller israeliterna att utrota hela den kananeiska befolkningen i det land som han hade lovat "Israels barn". Och hur denna befallning sedan genomförs.

Det var en stor lättnad när jag långt senare, i mitten av 80-talet, insåg att ganska så entydiga arkeologiska fakta visar att detta folkmord aldrig hade ägt rum i verkligheten.  Det var uppenbarligen en konstruktion av gammaltestamentliga författare, som ville visa med vilken hängivenhet deras förfäder en gång hade krossat hedendomen. 

I denna mer än tre timmar långa dokumentär får vi en mycket noggrann genomgång av de fakta som motbevisar folkmordsscenariot i Josuas bok. Hur den israelitiska identiteten än uppkom, hade den inte skapats genom ett folkmord på befolkningen i Kanaan

Förutom bevisen för att detta folkmordsnarrativ var en fiktion visar dokumentären också bland annat på mycket anmärkningsvärda paralleller mellan Josuas bok och såväl de grekiska berättelserna  om erövringen av Troja som Odysseus senare äventyr, liksom med tidigare kananeiska berättelser från Ugarit.

Intressant nog är den israeliske arkeologen Israel Finkelstein kanske den som gjort störst insatser för att visa att det blodiga scenariot hos Josua inte kan stämma.  Samtidigt som nationalistisk ultrahöger i Israel ibland använt sig av sådana avsnitt i GT för att motivera en skoningslös behandling av palestinierna. 

Därför är detta inte endast en historisk och arkeologisk fråga. Att bekämpa Josuabokens folkmordsnarrativ blir därför även en politisk uppgift. 

Karta av Kanaan, gjord av John Melish 1815.

Inga kommentarer:

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...