söndag 29 maj 2022

Sorgeliga saker hände

Detta är titeln på Kathinka Lindhes bok om  Elvira Madigan och det drama som ledde till hennes död. Lindhe är släkt i rakt nedstigande led med Elvira Madigans förförare, Sixten Sparre, och dennes hustru, Luitgard. Ironiskt nog kallades Luitgard för Lycka, vilket också är det namn som för det mesta används i boken.

Sixten Sparre var Lindhes farmors far. Och "Lycka" var hennes farmors mor. 

Boken kan rekommenderas för alla som är intresserad av den tragiska historien. Den är väldokumenterad, fint skriven, och är väl försedd med bilder.

Samtidigt har den kanske inte den inriktning som jag sökte. Bokens fokus är framförallt på  "Lycka", och inte relationen mellan Elvira Madigan och Sixten Sparre. Men trots detta ger den ändå läsaren väsentliga fakta som är viktiga för att förstå vad som kan ha legat bakom det så kallade dubbelsjälvmordet.

Bokens titel är ju hämtad från de första raderna i den kanske mest kända sången om Elvira Madigan: "Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann - sorgeligast är dock denna, om Elvira Madigan." 

Historien är förvisso sorglig. Men de fakta som presenteras i Lindhes bok bekräftar en del funderingar som jag faktiskt hade redan innan jag läste boken.

Sixten Sparre var skuldsatt över öronen. Han var skyldig motsvarande 850.000 kronor i dagens penningvärde. För att ändå kunna leva på en hög nivå hade han tömt barnens bankböcker. 

Han hade inte betalat hyran på över ett år. Han hade på något sätt lyckats leva på kredit. Men han visste naturligtvis om att det inte skulle dröja så länge innan bubblan sprack. 

Både Sixten och Lycka kom från en adelssläkt, men hennes var betydligt "finare" än hans. "Greve", som Sixten kallas i balladen, var han inte.

Han visste också att han skulle bli helt utskämd när sanningen uppenbarades. Det är inte alls osannolikt att han skulle ha tagit livet av sig även om han inte hade lyckats förföra Elvira. 

Sixtens och Elviras död brukar beskrivas som att de båda begick självmord. Men så vitt jag fattar finns det inget som visar att Elvira ville ta livet av sig. Däremot hade som sagt  Sixten ganska så starka skäl till att vilja göra detta.

Så istället för att se det som ett dubbelsjälvmord, tror jag att det finns ett bättre namn för det som hände. Något som brukar kallas utvidgat självmord. Det är när en person beslutar sig för att dra med  sig andra i det självmord hen själv tänker genomföra.

Elviras "självmord" utfördes genom att Sixten sköt Elvira.  Och sedan sköt han sig själv. Eftersom det, av naturliga skäl, inte fanns några vittnen, finns det ingen direkt anledning att utgå från att Elvira var med på det. 

I balladen sjungs det att de ville ut i världen men att pengarna tog slut redan i Danmark. Det torde Sixten ha vetat om redan innan de reste. Det verkar möjligen inte så oerhört troligt att Elvira visste detsamma. 

Det var sorgligt, det var tragiskt. Men kanske inte speciellt romantiskt.  Det är nog rimligare att kalla det... otäckt. 

Sixten Sparre

4 kommentarer:

Verutschkow sa...

"Sixtens och Elviras död brukar beskrivas som att de båda begick självmord."

Först sköt pappa mamma och sedan sköt pappa pappa som det heter i Modesty
Blaise.

Har du förresten läst om Marian Radetzkis och hans hustrus bortgång ?
"Jag har många gånger hört Marian säga att han var nöjd med sitt liv och inte tänkte försöka förlänga det. Mot slutet plågades båda makarna av sviktande hälsa och den 23 februari valde de att gemensamt ta sina sista andetag.16 mars 2022"

https://sv.wikipedia.org/wiki/Marian_Radetzki

Erik Rodenborg sa...

Det finns gemensamma självmord, där fler än en person (och då vanligtvis två) bestämmer att de vill avsluta livet tillsammans. Det är teoretiskt möjligt att det också gällde Madigan-Sparre. Men jag tror det inte. Det kan tänkas att Elvira lät sig övertygas till det; det är också möjligt att hon mördades. Men jag tror definitivt inte att det var ett fall där två jämlikar efter noga övervägande kom fram till att det var det bästa.

Anonym sa...

https://www.youtube.com/watch?v=8qtMEVDuvZ47

Något för dig och jag håller helt med!

Erik Rodenborg sa...

Tack för länken, och jag håller förstås också med...

"The curse of the crimson altar"

Denna skräckfilm fascinerar mig. Och triggar i vissa avsnitt fram - just skräck. Den måste väl ses som en b-film, många skulle nog säga c-...