Flying Saucers are real?

/Inser  nu att jag förut skrivit ett inlägg  med mycket  liknande innehåll. Den stora skillnaden är att jag i det inte hade länken till den närmast skakande dokumentär som jag här länkar till. Så jag låter ändå detta inlägg vara kvar./

När jag var barn trodde jag på "flygande tefat". Det var väl en kombination av två saker som fick mig att göra det. Dels en hel del övertygande rapporter. Dels de vackra contactee-berättelserna, som gjorde att jag ville tro på dem.

Contactee-berättelserna slutade jag nog att tro på någon gång i elva-tolvårsåldern. Men fortfarande fanns det ju en hel del övertygande rapporter. 

När jag sedan blev äldre bestämde jag mig för att de stora avstånden i världsrymden gjorde det omöjligt att tänka sig att UFO.s  skulle kunna komma från yttre rymden. Om man stryker den utomjordiska möjligheten blir ju hela UFO-fältet tråkigt. 

Väderballonger är ju inte så intressanta. Hemliga militära flygplan kunde knappast heller fängsla mig. 

Men så hände det för något år sedan att militären i USA gick ut med att många UFO-rapporter faktiskt handlar om verkliga  materiella ting som flyger. De offentliggjorde  ett antal rapporter som visade filmer av okända objekt i luften som verkade ha en kapacitet som inga  kända jordiska luftfarkoster hade. 

I de offentliga kommentarerna spekulerades det  mest om det kunde vara ryska eller kinesiska hemliga luftfarkoster.

Problemet med den teorin är främst att de rörelsemönster som dessa flygande objekt har - och som inga kända jordiska farkoster har - i stort sett var desamma som de som fanns i rapporternas från 40- och 50-talen (och senare). 

Om man skulle kunna tänka sig att åtminstone Kina idag skulle ha kunnat utvecklat en så avancerad teknologi är det ju helt otänkbart att vare sig Kina, Sovjet eller ens USA skulle ha kunnat haft en sådan teknologi på 40- eller 50-talen. 

Tillbaks till den utomjordiska teorin. Eller? 

De som är intresserad av frågan bör se denna dokumentär. från australiska 60 minutes.  Den är faktiskt lite skakande. Eller för den som vill -  mycket skakande. 

Sorgeliga saker hände

Detta är titeln på Kathinka Lindhes bok om  Elvira Madigan och det drama som ledde till hennes död. Lindhe är släkt i rakt nedstigande led med Elvira Madigans förförare, Sixten Sparre, och dennes hustru, Luitgard. Ironiskt nog kallades Luitgard för Lycka, vilket också är det namn som för det mesta används i boken.

Sixten Sparre var Lindhes farmors far. Och "Lycka" var hennes farmors mor. 

Boken kan rekommenderas för alla som är intresserad av den tragiska historien. Den är väldokumenterad, fint skriven, och är väl försedd med bilder.

Samtidigt har den kanske inte den inriktning som jag sökte. Bokens fokus är framförallt på  "Lycka", och inte relationen mellan Elvira Madigan och Sixten Sparre. Men trots detta ger den ändå läsaren väsentliga fakta som är viktiga för att förstå vad som kan ha legat bakom det så kallade dubbelsjälvmordet.

Bokens titel är ju hämtad från de första raderna i den kanske mest kända sången om Elvira Madigan: "Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann - sorgeligast är dock denna, om Elvira Madigan." 

Historien är förvisso sorglig. Men de fakta som presenteras i Lindhes bok bekräftar en del funderingar som jag faktiskt hade redan innan jag läste boken.

Sixten Sparre var skuldsatt över öronen. Han var skyldig motsvarande 850.000 kronor i dagens penningvärde. För att ändå kunna leva på en hög nivå hade han tömt barnens bankböcker. 

Han hade inte betalat hyran på över ett år. Han hade på något sätt lyckats leva på kredit. Men han visste naturligtvis om att det inte skulle dröja så länge innan bubblan sprack. 

Både Sixten och Lycka kom från en adelssläkt, men hennes var betydligt "finare" än hans. "Greve", som Sixten kallas i balladen, var han inte.

Han visste också att han skulle bli helt utskämd när sanningen uppenbarades. Det är inte alls osannolikt att han skulle ha tagit livet av sig även om han inte hade lyckats förföra Elvira. 

Sixtens och Elviras död brukar beskrivas som att de båda begick självmord. Men så vitt jag fattar finns det inget som visar att Elvira ville ta livet av sig. Däremot hade som sagt  Sixten ganska så starka skäl till att vilja göra detta.

Så istället för att se det som ett dubbelsjälvmord, tror jag att det finns ett bättre namn för det som hände. Något som brukar kallas utvidgat självmord. Det är när en person beslutar sig för att dra med  sig andra i det självmord hen själv tänker genomföra.

Elviras "självmord" utfördes genom att Sixten sköt Elvira.  Och sedan sköt han sig själv. Eftersom det, av naturliga skäl, inte fanns några vittnen, finns det ingen direkt anledning att utgå från att Elvira var med på det. 

I balladen sjungs det att de ville ut i världen men att pengarna tog slut redan i Danmark. Det torde Sixten ha vetat om redan innan de reste. Det verkar möjligen inte så oerhört troligt att Elvira visste detsamma. 

Det var sorgligt, det var tragiskt. Men kanske inte speciellt romantiskt.  Det är nog rimligare att kalla det... otäckt. 

Sixten Sparre

Thorstein Bergman in memorian

Thorstein Bergman har dött. Det känns faktiskt sorgligt.

Han gjorde många saker han blev uppskattad för - som hans tolkningar av Dan Anderssons dikter.

Det jag bäst kommer att minnas honom för är dock Balladen om Kråkguldet, som kan höras här. En fängslande och vacker visa, med en gåtfull och suggestiv text.

Som han spelade just för TV-serien Kråkguldet - en ungdomsthriller från 1969. Sången passade faktiskt mycket bra som signaturmelodi för denna sympatiska serie.

Som jag definitivt tycker står sig än idag. De som inte sett den kan kanske testa att klicka här - ni kanske också blir tagen av den...

--------------------------------------------------------------------------------------

PS. För att vara mer exakt. Signaturmelodin "Balladen om Kråkguldet" framfördes av Thorstein Bergman. Texten skrevs av Leif Krantz och musiken av Thorstein Bergman.

Vapenleveranser eller vapenembargo?

Idag är nästan alla regeringar i västvärlden överens om att Ukraina måste få vapen att försvara sig med. Det tycker jag är bra. Men när det gällde Bosnien 1992 - 1995 var det inte frågan om något sådant. 

De serbchauvinistiska mördarband som leddes av män som Ratko Mladic och Radovan Karadžić kunde då frikostigt förse sig från det forna Jugoslaviens vapenarsenal.  Det muslimskt dominerade Bosnien hade nästan inga vapen alls. 

Bosnien vädjade om att få köpa vapen, men stormakterna drev igenom ett vapenembargo som i praktiken endast kom att drabba Bosnien. De serbiska trupperna hade ett överflöd av vapen, och kroaterna  hade ett geografiskt läge som gjorde att de lätt kunde gå förbi vapenembargot..

Resultatet blev en serie av veritabla massmord i Bosnien. Det mesta kända exemplet var i Srebrenica, där ungefär 8000 män sköts ihjäl, efter att de hade kapitulerat.  Men det fanns många, många fler exempel. 

Vad som  orsakade stormakternas politik i Bosnien har jag fortfarande de mest dimmiga begrepp om.  

Men det är uppenbart  att de inte ville att Bosnien skulle få försvara sig själva.. Däremot gick USA in militärt - efter Srebrenica och efter kroaternas motoffensiv mot serberna i Krajina.

Eftersom bosnierna inte tillåtits att försvara sig själv kunde västmakterna upprätta ett kvasiprotektorat  i Bosnien, där  olika ledande västpolitiker turades om att vara den så kallade "höge representanten".  Vid ett tillfälle var det ju Carl Bildt som hade den tveksamma äran att få den titeln.

På så sätt kunde ju västmakterna få den yttersta kontrollen.

Skillnaderna  mellan då och nu är ju uppenbara. Något helt entydigt svar på frågan om varför Bosnien sveks så brutalt är inte lått att få.

Utgrävning av gravar i Srebrenica. Photograph provided courtesy of the ICTY.

En försvunnen värld

Det finns en roman av Arthur Conan Doyle som har ett tema som snarare för tankarna till Jules Verne än till skaparen av Sherlock Holmes. På engelska heter den "The lost world" och den har fått en svensk översättning med titeln "En försvunnen värld".

Jag läste den som barn och blev mycket fascinerad av den. Den handlar om en professor vid namn Challenger, som på sina resor i världen fått information som tyder på att det på en platå i Sydamerika finns ett område som befolkas av dinosaurier.

Han lyckas få ihop en expedition som finner att det verkligen finns dinosaurier på platån. Dessutom finns det människor som är organiserade i någon form av stamsamhällen.

Jag kan inte ha varit mer än på sin höjd elva år när jag läste den. Den var spännande, men på sina ställen ganska så otäck.

För ett tag sedan upptäckte jag att det finns en filmatisering av den på YouTube.  Från 1992. 

Den kan ses här. 

Den är mer barnvänlig än boken. Det jag minns som otäckt i boken har tagits bort, och ersatts med något betydligt mer beskedligt.

Filmen var för mig mest intressant genom att jag kunde se hur de hade omtolkat boken. Förutom att det otäckaste tagits bort, hade även av någon outgrundlig anledning, handlingen förflyttats från Sydamerika till Afrika. 

Men vad var det otäcka, som jag minns? Och hur hade det förändrats?

Det fanns två stammar på platån, där den ena beskrivs som "ond", och den andra beskrivs som mer eller mindre god. I boken besegras den onda stammen genom att den "goda" stammen kastar ned de "onda" från platån, så att de krossas mot marken. Ett brutalt sätt att bekämpa "ondska", förvisso.

Men i filmen besegras de onda genom att deras ledare dödas, och att de som lytt den onde ledaren går över till de godas läger...

Sedan upptäckte jag att det på YouTube även finns en uppföljare till filmen, också från 1992. Den bygger alltså inte på någon bok. Den handlade om hur Challenger och de andra återvänder till platån för att rädda både dinosaurierna och stamkulturen från att förintas av ett företag som upptäckt att det finns olja på platån. Den kan ses här.

Den andra filmen var ju för mig lite mer spännande att se, eftersom jag inte hade läst någon förlaga till den.

Det finns ju definitivt någon form av kolonial undertext i framförallt den senare filmens handling. Den kultur som hotats av utrotning pga onda vita, kan endast räddas av en mycket liten grupp av goda vita...

Filmerna är småroliga att se. Men det är kanske mer givande att leta redan på boken på något bibliotek.

 

Eller hur?

 

Fredagen den trettonde

Jag utgår från att alla vet vilken dag det är idag. 

Men enligt svenska Wikipedias uppslagsord om denna dag verkar det vara motsatsen till en olycksdag. 

"Enligt en omfattande olycksgranskning som försäkringsbolaget Trygg-Hansa gjort inträffar nästan sju procent färre skador under fredagen den 13 än under en genomsnittlig dag och tre procent färre skador fredagen den 13 än under en genomsnittlig fredag." 

Mysko. Men det kan ju vara så att föreställningen att det är en olycksdag gjort folk extra försiktiga då, vilket leder till att det blir färre olyckor.

Den hemlighetsfulla ön

För ett tag sedan stötte  jag på  en serie på You Tube i hela 21 delar (det skulle vara 22, men en av dem saknas). Den hette "Mysterious Island" och visade sig vara en mycket fri tolkning av en roman av Jules Verne som på svenska heter "Den hemlighetsfulla ön". En roman som jag mig veterligt aldrig har läst. 

Eftersom serien är i hela 22 delar torde den nog också vara en utvidgning av boken. 

Den kan ses här.

Den är faktiskt mycket spännande. Och efter att ha kollat upp lite vad  ursprungsromanen innehåller, verkar det som TV-seriens handling faktiskt är en förbättring av Jules Vernes story - även om det nu kan låta lite respektlöst mot en så stor författare. 

Serien, liksom boken, börjar med att några fångar i ett fångläger som drivs av sydstaterna i inbördeskriget i USA lyckas fly lägret i en ballong . De driver runt, hamnar över öppna havet, och just som det ser  ordentligt hopplöst ut hamnar de på en till synes öde ö. De börjar försöka inrätta sig där, och hittar en grotta som kan användas som bostad.

Men nästan med en gång börjar det hända egendomliga saker, som är oerhört svåra att förklara.  Det finns dock förklaringar, och  konstruktionen av filmens story gör att tittarna vet mer än personerna i berättelsen. En sådan uppläggning kan ibland förstöra handlingen i de bästa historier, men här fungerar det på ett sätt som jag inte tycker minskar spänningen. 

För den som vill ta del av något spännande, i 21 avsnitt a la 45 minuter vardera, kan serien rekommenderas. Jag såg ofta kanske tre avsnitt varje kväll och blev sedan lite ledsen när allt tog slut. Det var inte lätt att sedan hitta något som motsvarade  spänningen i den serien...

Testa gärna att börja se den. det kan ju hända att ni blir lika fängslad av den som jag blev.

 

Jules Verne,  ca 1878

"SD:s toppkandidat hoppar av till Rättvisepartiet Socialisterna"

Det är inte första april idag. Och artikeln är inte heller postad första april.   

Den kan läsas här.

Hur står det till?

Det var namnet på en låt som gick in på femte plats på Svensktoppen idag för femtio år sedan - den 7 maj 1972. Den framfördes av en grupp som hette Glenmarks.

 

När den kom hörde jag den inte. Men i juli samma år hörde jag den sjungas på gräsmattan utanför ett hus i Fruvik. Den sjöngs av en tjej som hette Bettan, och som jag tyckte var mycket sympatisk. Och vi som satt där på gräsmattan när det började skymma hade mycket roligt

 

Det är väl därför jag minns sången så bra.. Men jag visste inte vilka som spelat in den, eller hur gammal den var. Men sedan kom Youtube, och Nostalgilistan. Så nu vet jag.

 

Och när jag hör den nu kommer känslorna från den kvällen tillbaka...

 

Och den kan alltså höras här.

Baby Talk

Ovanstående är alltså titeln på denna låt av den engelska popgruppen the Deejays - som gick direkt till första plats på Tio i Topp  idag för 55 år sedan - 6 maj 1967.

Den som lyssnar även på dess text kan kanske uppleva den som lite märklig.

Nu får det vara nog

Den första februari 2020 sålde Telge Bostäder ut det hus där jag bor till ett privat företag.  Sedan dess har det mesta gått sämre. 

I minst en månad har dörren till vår uppgång inte fungerat. När den är låst funkar vanligtvis inte den elektroniska nyckel vi har,  så om man ska in får man vänta tills någon går ut. Så det är ju bättre när den är olåst, men då kan ju vem som helst komma in, och det är ju inte riktigt bra, det heller. 

Ibland fungerar nyckeln, men det brukar vara i genomsnitt ett halvt dygn, sedan fungerar den inte längre. 

Så om man ska gå ut är det bäst att komma hem tidigt, då chansen är stor att någon annan ska gå ut. Annars kan man ju bli stående utanför ytterdörren en hel natt. (Nej, jag har faktiskt inte telefonnummer till någon av grannarna). 

Dumt nog har jag glömt att gå med i Hyresgästföreningen. vilket jag absolut borde ha gjort. 

Om Telge Bostäder inte sålt ut oss hade det absolut  inte hänt något sådant. De hade ett servicekontor alldeles i närheten, och de fixade saker mycket snabbt. 

Telge Bostäders styrelses sammansättning avspeglar de politiska styrkeförhållandena i Södertälje kommun. Alla partier utom Vänsterpartiet röstade för att vi skulle säljas ut. 

De frågade aldrig oss som bodde där. Det var ett rent illdåd.

PS. Det innebär också att morgontidningen den senaste tiden endast kommit i genomsnitt varannan dag. Exempelvis har den inte kommit idag. Tidningsutdelaren kommer ofta inte in.