Denna ganska så långa film skulle kunna kallas en dramadokumentär. Den handlar om Sjundedagsadventisternas tidiga historia.
Den kan ju också kallas en propagandafilm, eftersom den ju producerats av just Sjundedagsadventisterna. I så fall en mycket välgjord propagandafilm...
Jag såg den inatt, och kunde inte stänga av fast jag var mycket trött. Blev alltså gripen av den, eller nåt.
Sjundedagsadventisterna är en rörelse, som uppstod på 1800-talet. Om någon enskild person skulle kunna beskrivas som rörelsens grundare är det Ellen G White. Hon fick regelbundet upplevelser som hon tolkade som uppenbarelser från Gud. Dessa kom att bli en viktig del när rörelsens lära skapades.
Att en kvinna under ett så patriarkalt samhälle som 1800-talets kunde skapa, och de facto leda, en efter ett tag världsomfattande religiös rörelse , kan ju verka förvånande, men det finns ju fler exempel på detta. Man kan ju nämna Helena Blavatsky (teosofin) och Mary Baker Eddy (Christian Science).
En annan sak som kan nämnas är att det finns en del likheter mellan Sjundedagsadventisterna och Jehovas Vittnen. De var båda en del av en bredare strömning som väntade på Kristi snara återkomst och den yttersta dagen. Det finns fler likheter; exempelvis förkastar båda helvetesläran (vilket onekligen talar till deras fördel!)
Men skillnaderna mellan dessa två organisationer är ändå mycket stora. Jehovas Vittnen är en auktoritär organisation med en "teokratisk" organisationsstruktur med en ledning som inte är vald av medlemmarna och som själv väljer sina ersättare, när någon dör.
Sjundedagsadventisterna har däremot en demokratisk organisation, dvs. man röstar om saker... Ledningen är demokratiskt vald.
Det finns något i denna organisation som jag tycker är tilltalande. Jag hade för ett antal år sedan en sjundedagsadventist som bodde våningen ovanför mig. En dag hamnade vi mitt emot varandra på ett pendeltåg, och han berättade att han just var sjundedagsadventist och frågade om jag var intresserad att komma på en mötesserie som de hade. Det var jag - jag är ju religionshistoriker.
Så jag gick dit ganska många gånger - det var en filmserie med nya avsnitt varje gång. Diskussionerna efteråt blev livliga - och intressanta.
Sjundedagsadventisterna är sympatiska, men det betyder ju inte att jag ligger dem nära åsiktsmässigt. Det som nog stör mig mest är deras bokstavliga tro på det korta tidsintervall som beskrivs i Bibeln - från Adam och Eva fram till Jesus. Förutom att jag är religionshistoriker har jag ju också exempelvis läst 80 poäng arkeologi. Och, nej jag betvivlar vare sig C14-metoden eller andra accepterade metoder för att bedöma kronologi.
Men se gärna filmen. Den är som sagt välgjord, och var i alla fall fängslande för mig.
Ellen G White ca 1864.
9 kommentarer:
Har för mig att det är väldigt påbjudet med vegetarianism bland sjunde dags adentister. Inte obligatoriskt men folk som äter kött får inga viktiga positioner. Lite som Katarerna som hade absolut krav på både celibat och vegetarianism hos sina präster men dessa krav var bara rekommendationer för övriga.
Katarernas prästcelibat verkade mycket vettigt då män och kvinnor som blev präster skulle antingen ha "gjort sitt" på familjefronten och endast ha vuxna barn som klarade sig själva, eller att man ändå passerat bäst före datum för att bilda familj.
Ja, när jag var på möten där kunde man få mat för en mycket låg kostnad, och den var alltid vegetarisk. Och i filmen beskrivs den föreskrivna vegetariska dieten som något som ingick i en av Ellen Whites uppenbarelser.
Deras härda motstånd mot att dricka kaffe stör mig nog en del...
Vanligt i många sammanhang som förespråkar celibat eller en väldigt kontrollerad sexualitet. Allt centralstimulerande anses öka könsdriften. Kan inte säga att jag märker någon skillnad med eller utan kaffe men det kanske är för att jag har hög koffeintollerans. Borde dock dra ner på kaffepimplandet. Kaffe är lite som att dricka bränd mat. Mycket benzopyrener, mögeltoxiner och andra tråkiga kemikalier man får i sig även om där finns en del nyttigheter också.
Vet inte om det hänger ihop. De främsta motståndarna mot kaffe var ju de polygama mormonerna. Men, nej, jag har aldrig diskuterat sexualsyn med sjundedagsadventister, men celibatära är de ju i alla fall inte.
Fick just nu en kommentar på ett annat forum. Det finns uppenbarligen inget förbud mot vare sig köttätande eller kaffedrickande inom Sjundedagsadventisterna . Båda saker verkar förekomma ganska så frekvent på olika nivåer.
Celibater avråds ifrån kaffe och annat "starkt rajasiskt" i gamla Ayur Veda texter, samt från en hel radda andra livsmedel som också är "starkt rajasiska".
Men angående mormoner och kaffe så kan man ju spekulera i om inte ett samhälle med månggifte har större behov än ett monogamt att reglera eventuellt driftstärkande livsmedel. Blir ju många fler jobbiga och sexuellt frustrerade män över som inte hittar någon fru. Alfahannarna med många fruar lyckas nog få till det även utan kaffe.
Det är första gången jag någonsin har sett kaffe presenteras som ett afrodisiakum.
Kaffe är ju ofta en vanlig dryck när kristna samlas efter gudstjänster, s.k. "kyrk-kaffe". Förstår de verkligen inte att sånt ska man inte leka med?
Det sägs ju att ex.vis alkohol ibland kan leda till ett gränslöst sexuellt beteende. Men kaffe?
Jag har för mig att våldtäktsmän ibland försöker skylla ifrån sig med att de intagit stora mängder alkohol, Men har någon våldtäktsman någonsin försökt skylla ifrån sig med att "ja, ni vet väl att jag hade druckit fem koppar kaffe, så jag hade svårt att kontrollera mig då, det förstår ni väl"?
Tanken inom Ayur Veda är att rajasiska livsmedel tillfälligt förstärker vad som så att säga ändå pågår i kropp och psyke. Rajasiska livsmedel är livsmedel som kan vara lämpliga för "kungar och krigare". Dessa livsmedel underlättar materiella bedrifter och framsteg, är i viss utsträckning hälsosamma men tenderar att på lång sikt vara icke optimala för hälsan. Kött anses oerhört rajasiskt.
Alkohol klassas som tamasisk, altså demonisk föda. Dels för att det minskar självkontrollen men även för att det krävs en sorts föruttnelseprocess för att framställa det. Att klassa ett livsmedel som demoniskt låter väldigt dramatiskt men det är inte helt antingen eller. T.ex ses viss fermenterad mat som hälsosam trots att den delvis är tamasisk. Yoghurt t.ex står högt kurs inom Ayur Veda då det anses ha så höga sattviska(andliga) kvalitéer att det mer än kompenserar för det demoniska inslaget.
Om man tänker sig en våldtäktsmän så skulle denne enligt ett ayur vediskt synsätt begå fler och grövre våldtäkter om hans födointag dominerades av rajasiska livsmedel. För att inte tala om han var fullpumopad på uppåttjack och alkohol. Det skulle vara att samtidigt maxa både den krigiska och den demoniska delen av psyket.
Skicka en kommentar