Under ovanstående rubrik har Jonas Gardell skrivit en mycket bra debattartikel, som kan läsas här.. Som också kan rekommenderas.
Det händer faktiskt saker i dessa dagar i debatten om övergrepp mot barn. Efter en ganska intensiv period ca 1980-1995, då många fick insikter om hur vanligt dessa övergrepp är, och hur grova övergreppen ofta är, kom en backlash som i flera avseenden dominerade de efterföljande kanske 15 (och kanske till och med 20) åren,
Men från och med MeToo kom en ny svängning. Nu kunde en förnerkarfilm som "Hästgården" analyseras, och smulas sönder. Vi fick Patrik Sjöberg, och numera också hans ovanligt imponerande Facebooksida "2forty2",. Vi fick avslöjandet om Staffan Hildebrand. Och mycket annat.
Jonas Gardells debattartikel är mycket bra, och tar upp ett viktigt ämne som ofta har tonats ner. Jag måste delvis skamset nog erkänna att jag själv ofta undvikit ett ämne som just övergrepp på pojkar. Det beror delvis på min oklara könsidentitet - jag har haft svårt att identifiera mig med män - vilket ibland tyvärr lett till ett motstånd mot att specifikt ta upp övergrepp mot pojkar. Och detta trots att jag biologiskt - vad jag sedan än skulle kunna önska mig - faktiskt är man nu - och följaktligen var pojke som barn.
Läs gärna Gardells text i länken ovan. Den är förnuftig och tänkvärd.
7 kommentarer:
Upptäckte 2forty2 häromdagen. Ser lovande ut.
Definitivt.
De har redan över 50.000 medlemmar.
Att uppmana till brott mot enskilda är ett USELT sätt,
om de så vore pedofiler. Det går fetbort i min värld!
Jag uppmanar inte till brott mot förövare (och jag tycker dessutom att ordet "pedofil" är ett i sig tveksamt begrepp).
Möjligen kan du syfta på att det så vitt jag hört (har inte sett sett själv) har förekommit i 2forty2. Det är möjligt, men man får tänka på att de nu är över 50.000 människor, som äntligen hittat ett forum där de får skriva om sin sorg och obehag för övergrepp som begåtts. Att någon av dem någon går över någon gräns är inte helt oförståeligt.
PS. Ja just det, jag hade visst trängt bort det - någon producerade en tröja, med en tveksam text. Nej, jag stöder inte det som stod på den, och skulle aldrig tänka mig att bära den, men det som faktiskt ser ut att bli en massrörelse mot övergrepp är inte nödvändigtvis alltid en tebjudning, för att parafrasera en framliden internationellt känd politiker (men, väl att märka - jag har aldrig varit maoist...).
Hur skall detta uppvaknande i debatten uppfattas av kvinnojoursrörelsen?
Och/eller feminister?
En konkurrens om uppmärksamheten eller ett komplement?
Och uppenbarligen sätter detta homosexuella män i centrum eftersom dessa
kan tänkas stå för övergreppen av unga pojkar... Eller?
Jag vill inte spekulera över hur det upplevs av X, Y och/eller Z. Det finns väl en massa olika personer med olika typer av åsikter som ser sig som feminister etc. som inte nödvändigtvis upplever saker på precis samma sätt... men jag utgår från att den stora majoriteten av dem inte alls ser detta inlägg som "en konkurrens om uppmärksamheten"...
Kvinnojourerna gör många gånger ett mycket bra jobb även för att försvara pojkar, och många män som begår (sexuella och andra) övergrepp mot sina partner utsätter ofta barn, och detta av båda könen...
De flesta män är heterosexuella, och de flesta övergrepp begås inom familjer, med det är absolut inte så att manliga förövare inom heterosexuella familjer genom någon sorts automatik skulle skona pojkar i familjen...Det finns hur många fall som helst på gifta heterosexuella män som begår övergrepp mot pojkar i sin egen familj.
Både flickor och pojkar är i underläge mot vuxna, och sexualiserat våld riktar sig mest mot de som av olika skäl befinner sig i underläge .
Jag vet inte om det finns någon utförlig statistik, om koppling mellan övergrepp mot barn och sexuella preferenser i relationer med vuxna, men det skulle förstås vara intressant att studera dem, om de finns.
Det mest uppenbara i sammanhanget är att det finns ett mycket starkt samband mellan manligt kön och sexuella övergrepp/sexualiserat våld mot barn av båda könen.
Skicka en kommentar